Rolling Stones

Igår såg jag The Rolling Stones på TV i konsertfilmen från 15 december 2012 från Prudential Center i Newark, New Jersey, USA då bandet hade avslutningskonserten på sin turné där de firat 50-årsjubileum. Mick Jagger och Keith Richards har varit med alla de 50 åren sedan 1962. Charlie Watts kom med året efter och Ronnie Wood 1975. Ronnie Wood efterträdde Mick Taylor som gitarrist, medan Mick Tayler några år tidigare hade ersatt Brian Jones som var med och bildade gruppen. Mick Tayler gjorde ett tillfälligt gästframträdande på den här konserten tillsammans med några andra namnkunniga artister.

Gruppen var på glatt spelhumör i tv-showen jag såg. Men det märktes att både Mick på sång och Keith på gitarr inte hade riktigt samma spänst i tonerna som förr i tiden. Men det räckte väl till ändå. Jag har alltid gillat timingen och rytmkänslan när de spelar. Man lyssnar inte bara på låtarna utan alla fina små nyanser och finesser som de väver in. Andra lyssnar på texten, jag håller inte så bra koll på den utan tycker själva musiken är viktigast. I mina ögon är de skickliga och drivna musiker, och på den punkten tycker jag inte det finns något annat band som konkurrerar med dem. Trummisen Charlie Watts håller en låg profil, han har ett litet tajt trumset och inga yviga gester, men hans trumspel är otroligt läckert med en härlig taktkänsla och liksom de andra med finess i sitt spel. I tv-konserten tyckte jag gitarristen Ronnie Woods tog större plats än jag sett tidigare. Han såg glad ut och tycktes njuta av det.

Jag har inte sett så många konserter med Rolling Stones, varken på tv eller live. Men jag har sett dem uppträda en gång, när de uppträdde i Globen 2003 på sin turné 40 licks. Jag vet inte var namnet på turnén kom ifrån, men det hade kanske att göra med att de då hållit på i 40 år drygt. Den gången 2003 hade de ett upplägg där de omväxlande spelade på stora och små arenor. De gjorde tre konserter i Stockholm. Den första utomhus på Stadion, den andra som sagt i Globen och den tredje i Cirkus på Djurgården. Tre helt olika förutsättningar och tre olika sorts konserter. Jag har sett några stora artister uppträda, men musikaliskt tycker jag att denna konsert är den bästa jag varit på.

Det sägs att de hade en ‘farlig image’ en gång i tiden. Och det kan ju bottna i olika drogrelaterade händelser, att de sett lite härjade ut och att deras texter och annat varit lite kontroversiellt ibland. Men de är ju otroligt vänliga och artiga på scen och det syns att de vill bjuda sin publik på en bra show. Det räcker med att de spelar sina gamla låtar och har en bra kväll på scen så blir det magiskt. 🙂

Peter

 

 

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s