2012

När detta skrivs är år 2012 snart slut. Ytterligare ett år läggs till alla tidigare år. Man blir förhoppningsvis ett snäpp klokare för varje år, samtidigt som förmågan att utnyttja den där klokheten minskar ett snäpp för varje år. 😉

Det finns en sedvana att avsluta varje år väldigt klokt. Många avlägger för sig själv och kanske andra en rad löften på saker man ska infria under det nya året. Sedan brukar det nya året börja med att man undan för undan bryter mot alla de där löftena och tänker att man kan vänta ett år till med att infria dem.

Nu när året är slut så är det lätt att tänka tillbaka på vilka löften jag BORDE ha lovat mig själv för ett år sedan inför det kommande året. Man börjar tänka på tillbaka på vilka gjorda saker man skulle vilja ha ogjorda. Och vilka ogjorda saker man skulle vilja ha gjorda. Jag kan inte låta bli att tänka på att om jag gjort vissa saker lite annorlunda så skulle förutsättningarna för det nya året ha varit annorlunda också. Men att jag inte gjorde dessa saker har den gamla vanliga orsaksförklaringen, mänsklig svaghet. Men jag skulle vilja säga att de egenskaper som vi människor har är också vår styrka. Det är ju det som leder till utveckling.

Hur hade det sett ut om en gång i tiden varje amöba lovat sig själv och sina gelikar att det kommande året ska jag leva som en riktigt god amöba. Och sedan alla amöbor infriat precis detta. Då hade jag inte kunnat skriva det här. För en gång i tidernas begynnelse så var det någon amöba som busade. Som inte gjorde som alla sina kollegor amöborna. Utan tog ett snedsteg åt något håll. Och så blev den där amöban så småningom något annat än en amöba. Och så fortsatte det på den vägen tills vi plötsligt en dag kunde sitta och blogga så här. Det där sista utvecklingssteget att börja blogga, det var ju ett steg jag tog under 2012.

Jag får tacka min omgivning för det. Några nära och avhållna människor i min närhet började med det och jag hakade på. Jag tycker detta sätt att uttrycka sina tankar i lugn och ro känns bättre än att jaga runt på facebook, twitter, instagram och allt vad de nya medierna heter. Jag ser ju på tunnelbanan hur folk bläddrar bland kontakter i sina smartphones för att se de senaste statusuppdateringarna. Man undrar om de bara gör det på tunnelbanan eller om de sitter på jobbet också och smygkollar. Sedan finns det ju andra funktioner där man via appar och gps kan hålla koll på var sina vänner finns någonstans. Nu när smartphoneanvändandet går ner i åldrarna så kanske det kan vara ett smart sätt att hålla reda på sina barn. Inga bortsprungna barn längre, det är bara att kolla med någon app var de är.

Häromdagen såg jag en ivrigt mobilsurfande mamma som hade barnvagn med sig. Barnvagnen stod med baksidan mot mig så jag kunde inte se barnet som satt där. Men jag hörde det. Då och då uppgav det ett sådan där litet vrål som små barn kan få ur sig när de är missnöjda med något, samtidigt som de ännu inte lärt sig språket att uttrycka vad de vill med ord. Då såg jag hur mamman böjde sig ner och gjorde något några sekunder och sedan ställde sig upp igen och fortsatte med sitt mobilsurfande. Och så upprepades det där gång på gång. Jag började tänka att ser inte den där mamman att barnet vill ha uppmärksamhet istället för att hens mamma fortsätter med sin mobil. När jag sedan skulle kliva av tunnelbanan så gick jag förbi ekipaget och kastade en blick ner i barnvagnen. Då såg jag att barnet hade en egen smartphone och höll på med något på skärmen. Det såg ut att gå riktigt bra och barnet såg faktiskt ganska nöjt ut. Då förstod jag hur det hade gått till när barnet då och då påkallade uppmärksamheten, att det hade väl varit något moment som det ville ha hjälp med och det var då mamman böjde sig ner och fixade till det. Barnet hade ännu inte något språk, men att manövrera sin smartphone gick utmärkt, med undantag för de små momenten då mamman hjälpte till. Detta är också en sorts utveckling…

Nu handlade det väldigt mycket om annat än en summering av 2012. Men på något sätt fick jag ändå med i periferin en del av det som hände under 2012. Smartphoneanvändandet tycker jag har exploderat. Det lär nog bli så att jag själv ansluter mig till det eftersom batteriet på min trogna Nokia börjar bli mer och mer trött. Sedan fick jag ju med det nya ordet ‘hen’ också, det som man använder när man inte vill könsbestämma något, eller inte vet vilket kön någon har. Det är ju lite enklare att skriva och säga än ‘han eller hon’. Det finns ju språk som inte indelar orden i olika genus, så mycket enklare det är. Och sedan när jag skriver det här så tänker jag ju på den viktigaste förändringen 2012, en förändring av privat karaktär som jag inte vill skriva om. Men jag tänker på den ofta.

Det hör till livet att man får vänja sig vid att saker och ting inte blir så bra som man skulle ha velat. Ordet ‘velat’ förresten, det är kanske det jag har gjort. 😦 För balansens skull ska jag också skynda mig att skriva att det har hänt positiva och trevliga saker under året. 🙂

Jag kommer att sakna 2012. Ja, jag kommer att sakna åren dessförinnan också. Så det får bli mitt viktigaste nyårslöfte 2013. Att ta vara på det som är, på ett bättre sätt än 2012. Att inte glömma bort det som finns och som man ska vara rädd om. Att inte glömma bort det fina som varit utan bära med sig det som något positivt. Och att rensa undan och förändra de mer eller mindre obehövliga rutiner man trampat in i utan att tänka på det. Istället kan jag tänka vad jag kan göra för bra av varje dag som kommer. 🙂

Peter

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s