Köksblommor

I mitt köksfönster har jag en radda krukväxter. De är för det mesta gröna. Då och då uppstår något gult eller brunt blad. Ibland blommar de.

Jag vet att jag ska klippa ner dem på våren så de får ny växtkraft. Då kan de ta av all sin energi som de sparat och sprätta iväg med nya blad. Men det tar emot. Det känns som en amputation. Jag har i alla fall gjort en liten våransning och jag tycker det ser ut som att de ler mot mig nu.

Utomhus så gulnar ju alla löv på hösten när det börjar bli kallt, och sedan singlar de ner eller lägger sig på marken och blir så småningom till ny näring. Och så uppstår nya blad på våren. Jag vet inte hur det fungerar i djungeln. Råder evig grönska eller drabbas växterna av ålderskrämpor efter ett tag, kan man fundera över. Eller inte.

Flera av växterna på bilden har flera år på nacken. Jag tror också att ampelliljorna har mycket gamla anor. De är så lätta att ta hand om. Tycker man att de börjar se lite åldriga ut så tar man bara en utlöpare och stoppar ner i lite vatten i ett glas. Så fylls det på med nya rottrådar och så kan man plantera den igen. Jag har läst att ampelliljorna har sina rötter i djungeln (ursäkta uttrycket :D). Så jag föreställer mig att det går till likadant där. En utlöpare sticker iväg, slår rot och bildar en ny planta.

Jag tror att ta hand om de här krukväxterna uppfyller det vårdande behov man har inom sig. Man vill ta hand om något. Och gör det så gott man kan, efter den kunskap och förmåga man har. Sedan är det så att allt levande har en inneboende växande kraft inom sig. Om hus överges och lämnas så brukar man säga att efter ett tag så tar naturen över. Man kan se på gamla övergivna järnvägsstationer hur gräs och andra växter skjuter fart och spränger igenom både asfalt och allt annat som finns där. Och säg den blomrabatt som inte får oväntade besök av andra växtarter som man inte tycker har där att göra. 😉

Har jag då några odlingstips att dela med mig av. Ja, det är att vara fast och konsekvent. Inte vara för sträng. Inte curla. En del säger att man ska ge dem lite lördagsgodis i form av växtnäring. Åtminstone på våren. Jag är väl lite dålig på sånt. Men jag kan fylla på ibland med lite hälsokost i form av någon skvätt jord när jag ser att det fattas lite. Och förstås när det ska vara lite extra festligt så kan det nog bli lite växtnäring. Men inom måttliga gränser. Vatten förstås. Morgonsol. Andas lite på dem när man vattnar. Jag brukar känna efter om jorden känns torr. Är den fuktig så vattnar jag förstås inte. Det kanske inte är så att jag kan åstadkomma de mest prunkande rabatter. Men å andra sidan så tycks mina växter må bra av att härdas. Ibland blommar de upp och lyser på mig. 🙂

Peter

Blommor i köket

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s