Förlustaversion

Jag har skrivit om boken ‘Tänka Snabbt och Långsamt’ av Daniel Kahneman tidigare. Om att det finns olika system för tänkandet, beroende på om det är något mer enkelt eller mer komplicerat som ska tänkas på. Men boken innehåller så mycket mer intressant. Sanningen att säga så har jag inte tålamod att sträckläsa en sådan massiv bok (500 sidor). Ibland sitter man i badrummet en stund. Och medan man utför sådant som inte kräver något större tankearbete, så kan man för att tiden ska gå lite fortare bläddra i någon tidning t ex. Har jag inte någon färsk tidning tillgänglig, så kan det hända att jag bläddrar lite i den här boken istället, och läser några sidor om något som är ‘lagom’ för stunden. 😉

Och nyss hamnade jag i ett kapitel som handlade om något som kallas förlustaversion. Jag har ju läst lite nationalekonomi, där man får lära sig många intressanta saker om hur människan väljer. Typexempel är t ex hur ens preferenser styr om man ska välja att jobba lite mer alternativt välja mer fritid. Eller hur mycket mer pengar man är beredd att lägga för att få högre kvalitet, t ex vid ett bilköp. Och så får man något som kallas indifferenskurva, där alla val är likvärdiga (http://sv.wikipedia.org/wiki/Indifferenskurva).

På indifferenskurvan är alla alternativ likvärdiga för individen. En punkt på linjen till vänster på bilden nedan representerar hög inkomst med få lediga dagar, som av den här individen rankas lika högt som punkter till höger på linjen där låg inkomst kompenseras med många lediga dagar. Och mellanliggande punkter värderas likvärdigt. För en annan individ kan kurvan ha en brantare lutning där det krävs förhållandevis högre inkomst för att kompensera för få lediga dagar.

indifferenskurva

Indifferenskurva

Ordet indifferens betyder just att det värderingsmässigt inte finns någon differens i sammanlagt upplevda värdet mellan olika punkter på linjen.

Det Daniel Kahneman och hans medarbetare forskat kring och beskrivit är att även om inledningsvis två alternativ är likvärdiga, så är det de inte senare när man väl hamnat på en referenspunkt någonstans på linjen. Låt oss säga att det för en viss nyanställd är lika mycket värt att välja mellan tiotusen kronor i högre lön eller tio extra semesterdagar, så är det inte det längre när valet väl har gjorts och individen hamnat någonstans och befinner sig på en viss referenspunkt. Med en viss lön och visst antal semesterdagar kanske individen skulle kräva tjugotusen mer i lön för att avstå tio semesterdagar. Eller kräva tjugo extra semesterdagar för att gå ner tiotusen i lön. Man har större aversion mot att förlora något jämfört med hur mycket man gläds över att vinna något. Man har det som kallas förlustaversion.

Detta går inte ihop med den klassiska teorin enligt vilken varje individ kan röra sig utifrån sina preferenser längs linjen och det sedan är allas sammanlagda preferenser som visar totaleffekten. Det tycks vara biologiskt betingat att ha en större motvilja mot att förlora något än motsvarande glädje att vinna lika mycket. Ger man ett spädbarn en napp så blir det säkert glad. Men skulle man ta ifrån det nappen så skulle det reagera mycket kraftigare negativt. Så förmodligen skulle det då vara mycket mer ledset än ögonblicket innan man gav det nappen.

Att ta ifrån någon något har generellt visat sig ge kraftigare negativa reaktioner än motsvarande positiva reaktioner då man ger lika mycket till någon. Jag känner en som lyckades pricka in alla nummer utom ett på Lotto. Det gav en ganska fin vinst, men ändå kände han en liten förlust eftersom han inte lyckades pricka in den där sista siffran. Åker man varje dag till jobbet och de flesta resorna går normalt så irriterar man sig ändå väldigt mycket om det någon enstaka gång skulle uppstå väldiga förseningar.

Denna lilla betraktelse skriver jag med vänsterhanden. Ofta används det uttrycket för något som man gör med lätthet, eller inte tar särskilt allvarligt på. Sedan finns det ju de som är vänsterhänta och då är det förstås alldeles naturligt att använda vänsterhanden. Men så finns det de som naturligt helst använder högerhanden, men sedan av någon omständighet ändå får använda vänsterhanden. Sådan är situationen för mig sedan en månad tillbaka då jag gick lite för snabbt och vårdslöst på en illa underhållen gångväg samtidigt som det frusit på och lagt sig nysnö på marken. Plötsligt trampade jag på en isfläck och all rörelseenergi framåt omvandlades till en saltomortal med benen upp i luften och högerarmen och axeln hårt ner i marken. Det fanns inte så mycket annat att göra än ställa in det möte jag var på väg till och istället bege mig iväg till närmaste akutmottagning som jag kände till. Det var händelsevis Södersjukhuset. Men de hänvisade till deras lättakut som ligger strax intill i samma område, så dit begav jag mig.

Synen som mötte mig i väntrummet var absurd. Väntrummet var precis fullpackat med människor som sökt sig dit av samma anledning som jag. De hade halkat och ramlat och gjort illa sig på samma sätt i ena armen och handen. Det enda som skilde oss åt var om det var högerarmen eller vänsterarmen som drabbats. Det var en hel del före mig så där fick jag sitta hela eftermiddagen och kvällen. I ett hörn stod en tv med TV 4 påslaget, och då fick man se deras olika program under en vanlig eftermiddag/kväll. Där var något för alla. Intressanta program blandades med rena tramsprogram. Mer spännande att se var varje gång någon kom ut färdigbehandlad. Blev det gips eller inte? 😉

För min del blev det inte gips, eftersom inte något var brutet. Men jag har haft väldigt ont i både överarm och handled så fort jag försöker göra något med högerarmen. Så då har jag fått lära mig att göra saker med vänsterhanden istället. Hela det här inlägget är skrivet med vänster hand och det går ju faktiskt. 🙂

Vissa saker måste man ha två händer till. Eftersom jag inte har någon diskmaskin så måste jag handdiska och det är lite svårt att göra med bara en hand. Men då gör jag så att jag lyfter tallriken eller vad det nu är med vänster hand och lyfter över den till höger hand. Med högra handen håller jag fast tallriken helt stilla, samtidigt som jag håller överarmen tätt tryckt mot kroppen. Sedan greppar jag diskborsten med vänster hand och vispar runt den över tallriken. Till slut tar jag tallriken med vänster hand igen och sköljer av. Lite omständligt, men det fungerar, även om allt tar lite längre tid än vanligt. Och vissa rörelser får man avstå helt. Det är naturligtvis väldigt svårt att utföra något professionellt när det är på det här sättet, så det får man lösa med hjälp av andra.

Men nu kommer vi till min lilla slutpoäng. Och den är att jag ska ju inte vara ledsen eller arg över den här senaste månaden då jag knappt kunnat utföra något produktivt. Utan istället tänka på positivt alla tidigare månader då jag haft bättre förmåga att uträtta något till nytta och glädje för mig själv och andra. 🙂

Om man skulle betrakta den senaste månaden som ‘förlust’ i någon mening, så ska jag peppa mig själv att inte ha aversion mot den. Utan istället väga ihop den med alla andra månader som varit mycket bättre på olika sätt. Och då komma fram till att det känns rätt OK. 🙂

Peter

 

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s