Midsommar

Midsommar i Stockholm innebär några olika saker. Lämpliga ‘fält’ i Stockholm med omgivningar fylls av midsommarfirande stockholmare (och säkert ett gäng turister) där olika ‘gillen’ ordnat arrangemang. ‘Betonglandskapet’ blir näst intill öde och folktomt. De som inte åker till arrangerat firande drar iväg till sommarstugor eller på annat håll. Några jobbar.

Eftersom midsommarhelgen är en sådan där helg som man kan komma ihåg vad man gjort, så är det ju många minnen som dyker upp om man börjar gräva lite. Jag har gjort alla de där varianterna som jag nyss beskrev, åkt till organiserat firande i Stockholm, åkt till landet, jobbat.

Pratar vi  landet så är de mest min morbror A jag tänker på. Som såg till att dra ihop tjocka släkten till rejält midsommarfirande på sitt sommarställe. Med aktiviteter som fäktas mot mygg och knott, plocka björkris och blommor till midsommarstång, dansa runt skapelsen så småningom, ta skydd mot regn som alltid tycktes uppstå då (förmodligen var det någon sorts regndans vi fick till), spela boccia eller krocket (med tillhörande regeldiskussioner som det brukade bli mellan tävlingsinriktade vuxna), ta en tur med ekan på sjön och det mest viktiga av allt, nämligen att grilla. 🙂

Från organiserat firande i Stockholmstrakten finns det några minnen som är speciellt trevliga att tänka på. En gång på Långholmen mitt i stan så var det ett gäng ungdomar som kommit överens om att klä sig i några sorts medeltida kläder. Eftersom medeltiden var en kall period så hade de klätt på sig ganska ordentligt. Det såg varmt ut.

En annan gång i  Tantolunden på södermalm så hade de anlitat en dragspelare som var lite dragen. 😀 Trots att han hade lite svårt att stå på benen så for fingrarna rutinerat och taktfast fram över tangenterna, så det var inga problem att dansa de traditionella ringdanserna till den musiken. Alla obligatoriska sångstycken som Vi äro musikanter, Små grodorna och Så går vi runt om ett enrissnår och andra klassiker avverkades utan missöden. Men så, rätt vad det var, tappade dragspelaren almanackan, orienteringen eller vad det nu var. Han kanske mindes repertoaren från sitt senaste gig, och drog igång Nu är det jul igen, och nu är det jul igen… 😀 Men vi ringdansande vuxna fann oss snabbt och sjöng med att nu var det visst jul igen. Det var väl något litet barn som tyckte att så kan man ju inte sjunga. Men vi vuxna ska ju alltid veta bäst, så jodå, så kan man visst sjunga. Åtminstone på midsommarafton, för då är det mesta tillåtet. 🙂

Det än så länge senaste organiserade midsommarfirandet jag varit på är ute vid Nyckelviken i Nacka. Det fina med den platsen är att man dels kan bre ut sin filt på gräsmattan mitt bland alla andra midsommarfirande som vill vara i närheten av där det händer grejer (läs: nära midsommarstången). Eller också kan man dra sig lite åt sidan till berget mot Nyckelviken och en magnifik utsikt över vattnet. Man kan titta på segelbåtar, finlandsbåtar, spana mot andra öar eller vad man nu tycker är roligast att spana mot. Eller också kan man packa upp sin lilla medtagna picknick och spisa gott. Och bara njuta av den trevliga stunden. Mina allra käraste midsommarminnen är härifrån. 🙂

midsommarstang

Peter

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s