NIMBY – Not In My Back Yard

NIMBY står för Not in my Back Yard, Inte på min bakgård, uppstod som beteckning på 1980-talet, läser jag i Wikipedia. Den förklarande texten är talande: ‘Termen används… för att beskriva boendes opposition mot ett planerat byggnadsprojekt i deras närhet, fastän byggnadsprojektet kan anses behövas, men helst då någon annanstans. ‘

Minsann, lyckades jag inte fånga några Nimbys idag när de höll ett av sina möten. 😉

Nimby

Vad oppositionen gäller i det här fallet är en skola som är tänkt att ligga längs gatan som skymtar till höger i bilden, och sträcka sig en bit in i snårskogen som ligger bakom de protesterande på bilden. Skogsdungen är kuperad och vildvuxen och inte någon plats som människor passerar eftersom det finns så mycket finare och trevligare promenadvägar lite längre bort. För att inte de promenerande på promenadvägarna ska störas för mycket av ljudet av barn i närheten så ska en ‘vegetationszon’ anläggas mellan den lilla skolgården som föreslås och dessa promenadvägar.

Men det biter inte på en äkta Nimby. När jag tog bilden hörde jag hur en talare visade med handen att i det här huset bor minsann vederbörande och nu skulle den fina utsikten förstöras av en skola.

Jag ju född och uppvuxen i Stockholm, men jag har bott några år i andra delar av landet. När jag efter flera års bortovaro skulle återvända till Stockholm så kunde jag endast få bostad i ett nybyggt hus, som klämts in i en befintlig stadsdel som ‘förtätats’. Det har varit en medveten strategi i Stockholm att lämna ytor obebyggda för att ge plats för förtätning då stadsdelar behöver förnyas, för att inte handel och service ska försvinna. När jag flyttat in fick jag höra av några förbipasserande en kommentar om att huset jag bodde i hade förstört den fina skogsdungen som de hade haft som utsikt tidigare.

Det här med att hitta platser för att bygga nya hus är ett problem. Ska man bygga på obebyggd mark så är det nästan alltid en skogsdunge som förstörs. I Skåne har jag hört kommenteras att man förstör den fina jordbruksmarken när man bygger hus där. På senare år har man försökt bygga på mark där nedgångna industriområden legat, och på så sätt både gett bostäder och fått en trevligare miljö.

Orsaken är att Stockholmsregionen expanderar. Det har den ju gjort i alla tider. Det började med att Gamla Stan blev för trångt och så började man bygga på ‘malmarna’. När innerstan var fullbyggd så började man bygga förorter i Stockholm på mark som förvärvats. På 1960-talet startade man något som kallades miljonprogrammet, som bestod i att en miljon bostäder skulle byggas i landet, för att åtgärda bostadsbristen. I Stockholmsområdet byggdes då både i själva staden Stockholm och i omkringliggande kommuner.

Problemet idag är att alla kommuner runt omkring Stockholm vill inte längre bygga nya bostäder i stor skala. Byggandet av nya bostäder måste till stor del ske inom Stockholms gränser. Och i några grannkommuner som är med och hjälper till med att uppföra nya bostäder.

Men oavsett vilken plats man väljer för att bygga bostäder, och den nödvändiga servicen i form av skolor, affärer m m, så är det antingen befintliga byggnader som måste rivas och ge plats för nya, eller också är det obebyggd mark som måste bebyggas. Och oavsett var man gör det i Stockholm så finns det nästan alltid andra hus i närheten. Och det är i de husen fenomenet Nimby uppstår.

Peter

Annonser

Etiketter: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s