Värme och kyla i klimatet

Nu när 2014 avslutats och det blivit nytt år, går några tankar till året som var. I nyhetsmedierna har rapporterats att 2014 går till historien som det varmaste året hittills. Och det är inte slut där. Det sägs att nya värmerekord kommer att slås, allteftersom den globala uppvärmningen fortsätter.

Jag erinrar mig ett rolig ordformulering jag hörde en gång: Det har blitt blitt. Ja, sådana här dagar kan man knappast kalla kalla. Nä, de borde snarare heta heta. 😀

Men, det är väl typ den enda lustigheten jag kan komma på kring det. När det är riktigt kallt ute, kan man inte undgå att se de som med ett fint ord kallas EU-migranter, och sägs vara fattiga människor från sydligare länder. Det är ett förhållandevis nytt fenomen som har kommit de senaste åren. De sitter utanför butiker och tunnelbanan med en mugg framför sig och omsvept i filtar då det är kallt, och hoppas på ett bidrag från allmänheten.

Jag är lite kluven till detta. Jag har en tradition att då och då ge en liten slant till någon hjälporganisation. På senare år vid jultid, och som en liten konsekvens dragit ner lite på julklappsinköpen istället. Men den här julen blev jag lite tveksam  då jag såg ‘min’ hjälporganisation kosta på massor av tv-reklam för sin verksamhet. Jag vet inte om de får rabatt på reklamen, men det känns ändå lite osäkert om hur mycket av en gåva som kommer fram och hur mycket som satsas i ny tv-reklam.

Stockholms Stadsmission är en lokal hjälporganisation i Stockholm, som jag på ett indirekt sätt brukar stödja då och då. Dels genom att skänka saker jag inte längre behöver, och dels genom att ibland handla någon liten sak i deras second hand-butiker. Jag vet ju vilken insats de gör. Det är inte bara hemlösa och socialt utsatta människor som får hjälp från dem, utan också ungdomar som inte har så lätt med sin skolgång och för vilka de bedriver skolverksamhet. Människor som behöver arbetsträning tar de emot, som får jobba i deras egen verksamhet.

Det här med fattiga människor och människor som tar sig till Sverige därför att de har det svårt i sina ursprungliga hemländer, har också blivit ett slagträ i den politiska debatten. 2014 blev ett ‘supervalår’ med många politiska konfrontationer.

I valet till Europaparlamentet valde jag att rösta på feministiskt initiativ. Jag tror att nere i Europa kan det behövas den typen av röster. Efter valet noterade jag att Soraya Post som blev invald, är en av två romer i Europaparlamentet. Jag har läst att de märkligt nog blev osams i början, eftersom den andra ledamoten har en annan uppfattning om romers ställning i Europa. Fast tydligen har de snackat ihop sig nu. Men man ska inte tro att bara för att människor har gemensamt ursprung så skulle de vara likadana eller ha samma åsikter.

Jag tycker nog att hela debatten om invandring är konstig. Det är något sorts tunnelseeende som råder, där man bara ser vissa omständigheter och bortser från andra. För det första så har vi ju valt att vara med i EU. Och inom EU ska råda fri rörelsefrihet för människor, varor och tjänster. Likaväl som jag själv utan vidare kan välja att bosätta mig i Spanien om jag vill, så kan människor i södra Europa ta sig till vårt land om de vill det. Det ingick liksom i förutsättningarna vid medlemskapet, och inget som vi kan begränsa på något sätt. Så då är det bara att försöka gilla det läget.

Sedan har vi dem som tar sig från oroshärder utanför EU runt om i världen till Sverige. Där är läget annorlunda. Det sägs i debatten att det kostar för mycket pengar att ta emot dem och att det sänker vår välfärd. Men min uppfattning är att det är precis tvärtom. T ex Finland, som har mycket mindre invandring, har stora problem med en åldrande befolkning och inte samma inflöde av människor i arbetsför ålder. I den politiska debatten sägs ibland två saker. Dels att Sverige klarat den senaste ekonomiska krisen bättre än de flesta andra länder. Dels att Sverige tar emot fler invandrare än andra länder. Det är klart att det finns ett samband, menar jag. Men det sambandet tycker jag många har svårt att se.

Ett land som är ett av världens rikaste länder, och som byggt sitt välstånd på arbetsinsatser från tidigare förföljda och fattiga människor från världens alla hörn som tagit sig dit, är USA. Även från Sverige utvandrade stora skaror då det var besvärliga tider här. Det var företagsamma människor som tog steget att utvandra dit. Och på samma sätt är det företagsamma människor som tar sig till Sverige. Vi kan tycka att de som tagit sig till Sverige och som tvingas tigga för sitt uppehälle har det eländigt. Men de säger ju själva att de flyttar från ännu sämre förhållanden i sina hemländer. Jag tror att på sikt så kommer de här människorna lösa sin situation på ett bra sätt.

Samtidigt tycker jag också det är konstigt att det hittills verkar ha varit något sorts tabu att diskutera hur vi på bästa sätt kan hjälpa de människor som kommit till Sverige. De är ju redan här. Även om man har sin egen uppfattning klar, kan det ju aldrig vara fel att försöka lyssna även på dem som har motsatt åsikt mot en själv. Det finns ett gammalt uttryck som säger: även en blind höna hittar några korn. Och som jag förstår det, betyder det att man ska kunna lyssna på och respektera de som har en avvikande uppfattning än en själv. De kanske inte menar illa, utan de utgår från sina egna uppfattningar, och det är något som vi måste tillåta.

I det politiska fältet tycks det finnas tre block som verbalt krigar mot varandra. Det rödgröna blocket, alliansen och Sverigedemokraterna. Och riksdagsvalet 2014 som ledde till att Stefan Löfven blev statsminister, blev startskottet för en politisk turbulens resten av året. Så småningom blev det ‘decemberuppgörelse’ där det rödgröna blocket och alliansen ska släppa fram varandras budgetar till 2022. Men knappt har den politiska uppgörelsen blivit klar, förrän det är dags för nya anklagelser och taktikresonemang från båda sidor. När det gäller det politiska samtalsklimatet kan man inte se så mycket värme 2014. Där har snarare klimatet snarare tyckts vara kyligare än tidigare.

Jag tycker nog det varit väl mycket sandlåda hos politikerna, och jag är arg på dem för det! Det är väl en klassiker när barn bråkar i sandlådan och en vuxen kommer och ingriper så säger de genast: Det var inte jag. Men det är ju så politikerna säger om de här kriserna som varit nu den senaste tiden efter valet 2014. ‘Det var inte jag’, och då syftar det på vem som orsakat regeringskriserna, budgetkriserna, avvisat respektive ‘utsträckt hand’ eller vad man nu är oense om. Stopp för sådant sandlådekrig, säger jag!

stopp-hand

Peter

 

Annonser

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s