Lyrik på buss 73

I helgen har några svenska författare åkt buss 73 och läst upp lyrik och små berättelser för dem som följde med. Det var Björn Ranelid, Sigge Eklund, Mian Lodalen, Daniel Boyacioglu, Viveca Lärn och Sandra Beijer.

Av dessa är det bara Viveca Lärn jag läst något av. Nämligen hennes böcker om Mimmi, Eddie, Maxon Jaxon och personerna runt dem. Jag tyckte om hur fint de var skrivna och det var intressant hur handlingen kunde växla mellan de olika huvudpersonerna och deras respektive liv. När böckerna kom ut hette förstås författaren Viveca Sundvall. Spelar roll! 😉

Man fick boka biljett i förväg om man ville åka med, och då valde jag att boka en tur med just Viveca Lärn. Det hela var ett event för att marknadsföra en elhybridbuss som satts i trafik på linje 73 i Stockholm. Eftersom det är en hybrid, så finns också en dieselmotor som kompletterande drivkälla. Elmotorn har effekten 120 kW och dieselmotorn 177 kW. Själva bussen är tillverkad av Volvo (modell 7900H), och laddstationer vid bussens ändhållplatser Ropsten och Karolinska Institutet har installerats av Siemens och Vattenfall. Och som grädde på moset så kommer elen givetvis från vindkraft. 😉

Därför kom det sig att jag begav mig till Ropsten för att åka med denna buss tillsammans med Viveca Lärn. 🙂

Ropsten är en av ändstationerna för tunnelbanans röda linje. Det var nog tänkt en gång i tiden att den skulle förlängas till Lidingö och faktiskt ändå bort till Vaxholm, men det var väl lite väl högtflygande planer. Själva tunnelbanestationen är kanske på sitt sätt också högtflygande, eftersom den är belägen högt över marknivån. Det var en förberedelse för att tunnelbanan skulle kunna fortsätta ut mot en bro över vattnet över till Lidingö. När man står på själva tunnelbaneperrongen ser det ut så här när man tittar ner mot bussterminalen, där bl a bussarna mot Lidingö avgår. Vi ser också bron för biltrafiken i bakgrunden.

Ropsten, bussterminalen sedd från tunnelbaneperrongen

På en av hållplatserna står den här bussen och hämtar energi. Bussen har kört in till en anordning ovanför bussen, och den röda ställningen har sänkt sig ner och kopplat ihop sig med bussen. Där strömmar elen ner till batterierna i bussen. Ny laddteknik gör att bussen kan snabbladdas på bara några minuter med den elenergi som behövs för att ta den till andra ändhållplatsen och laddstationen där.

Electric Hybrid-bussen får ny energi

Här tittar vi lite närmare på själva laddningsanordningen vid hållplatsen.

Laddanordningen

Än så länge är bussen tom på passagerare. Men strax utanför tunnelbaneentrén står ett gäng och väntar på att kliva på bussen. Mitt bland dem står Viveca Lärn i blå kappa. 🙂

Viveca Lärn står och väntar på bussen

Så har bussen laddat klart och kört iväg från laddningsstationen, gjort en u-sväng och kör fram till det där väntande gänget.

Electric Hybrid-bussen på ingång

Och så stannar den och Viveca Lärn & Co får kliva ombord på bussen. 🙂

Viveca Lärn kliver ombord

Här ser vi bussen framifrån, och framför den en av reklamskyltarna för de här författarfärderna. Vi kan kanske skymta Viveca Lärn näst längst till höger på ´trottoarprataren’, som den här typen av skyltar kallas. Ovanför bussen ser vi den mäktiga tunnelbanestationen Ropsten, som väl här snarare borde kallas högbanestation. 😀

Lyrikbussen i närbild

Än så länge så får inte vi andra vanliga passagerare kliva ombord på bussen. Den åker iväg någonstans först. Jag som var tidigt på plats såg att även Viveca Lärn var tidigt på plats i Ropsten. Hon stod en bit bort med sin mobiltelefon, så jag förstår ju att även hon tagit sig till platsen själv på något sätt till eventet. Och nu skulle det säkert göras en del förberedelser innan hon och bussen var redo för de bokade passagerarna. Under tiden kunde man ta en kopp kaffe och kaka om man ville under ett partytält som Vattenfall ställt i ordning.

Kaffe hos Vattenfall

Bussen kom i alla fall tillbaka efter en stund, och då fick vi andra kliva på bussen vid hållplatsen. Viveca Lärn stod framme vid förarplatsen och tog alla personligen i hand och önskade välkommen ombord. Så även mig förstås. 😉

Viveca Lärn tar i hand och hälsar välkommen

Så var det då dags för Viveca Lärn att göra sitt lilla framträdande. Även om själva eventet kallades Lyrik på buss 73, så var det snarare en liten berättelse som Viveca Lärn framförde. Det var en originalberättelse hon skrivit för tillfället ifråga, om en liten nyfödd gosse som hette Simon och personerna runt omkring. Men hon sade att det fanns element med från sådant som hon tidigare skrivit.

Viveca Lärn läser sin berättelse

Så där stod hon vid barnvagnsplatsen mitt i bussen och läste sitt lilla stycke, medan bussen tyst och mjukt körde runt i omgivningarna runt Ropsten. Så en reguljär busstur var det ju inte riktigt. Men åhörarna blev nöjda och så här glad såg Viveca Lärn ut efteråt.

Viveca Lärn blir fotograferad

Självklart blev det tillfälle till mer fotograferande då. Innan det här tillfället hade jag faktiskt sett bussen i trafik på Odengatan på linje 73. Men då skymtade jag den bara som hastigast, men nu fick jag ju tillfälle att provåka den också. Liksom Viveca Lärn. 😉

Peter

Annonser

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s