Archive for the ‘Tankar’ Category

Fullmåne

14 december, 2016

Idag var det fullmåne och stjärnklart, så jag tog en bild.

Stor måne

Det är naturligtvis inget som framgår av bilden, men den är lite större än normalt. När det var fullmåne förra månaden så var det en ”supermåne”. Månen var då närmare jorden än den varit på 70 år, samtidigt som det var fullmåne, och det är klart att man då måste tala om hur super det var. Tyvärr fick jag inte tillfälle då att ta en bild på månen, men när jag såg den lysa så klart på himlen ikväll, så blev det en bild nu istället. Det tar lite tid för både jorden och månen att flytta sig i sina banori förhållande till solen, så den är fortfarande lite större än normalt.

Att avståndet till månen varierar beror på att banan är inte riktigt rund utan elliptisk. Några jätteskillnader är det inte. Som närmast är månen 356355 km från jorden och som längst bort 406725 km från jorden. I avstånd är skillnaden 14%, men ljusskillnaden är 30% och alltså lite större.  Men banan flyttar sig lite hela tiden, och det är inte alltid det är fullmåne när månen är närmast jorden. Det gäller att pricka att både banan är närmast jorden och månen närmast jorden och det är fullmåne samtidigt så blir det den där superfullmånen. Inte så ofta alltså. 😉

När jag kollade lite om det här, så fick jag även förklaringen på en annan sak kanske en och annan funderat över. Och det är varför månen alltid vänder samma sida åt jorden (”gubben i månen”). Det beror på att månen inte är riktigt rund. Skulle man göra en kopia av månen av ungefär en fotbolls storlek och lägga på ett absolut slätt golv, så skulle den rulla runt lite tills den lägger sig tillrätta med ”gubben i månen” ner mot golvet. Gravitationen har gjort sin inverkan. Ja visst ja, det är ju samma gravitation som påverkar både fotbollsmånen på golvet och den fullstora månen långt där borta. 🙂

Förresten, när vi ändå har fokus på månen. En omständighet till, som jag inte tänkt på innan. Hur lång är en ”månad” egentligen? Alltså, den sorts månad som det tar för månen att ”snurra ett varv runt jorden”? Ja, det är lite lustigt att jordens cirkulation runt solen påverkar även det. Skulle man ställa sig på en avlägsen stjärna och betrakta månen, så skulle man se att månen gör ett varv runt jorden på ca 27,32 dagar. På ett år skulle man då se den göra 13 varv (och lite till). Men eftersom jorden själv flyttar sig runt solen, så måste månen snurra lite till från att man ser en fullmåne på jorden till nästa fullmåne. Där tar det 29,53 dagar mellan fullmånarna. Jämfört med jorden så blir det 12 varv (och lite till). Det är därför vi har 12 månader på året. Det där sista varvet upp till 13 är det jorden själv som gör. Ja, alltså, jag tror inte man ska grubbla alltför mycket på det där, utan nöja sig med att tro på det. Jag gör så att sista ordet i meningen får en glad ”gubbe i månen” => :).

 

Annonser

Värme och kyla i klimatet

1 januari, 2015

Nu när 2014 avslutats och det blivit nytt år, går några tankar till året som var. I nyhetsmedierna har rapporterats att 2014 går till historien som det varmaste året hittills. Och det är inte slut där. Det sägs att nya värmerekord kommer att slås, allteftersom den globala uppvärmningen fortsätter.

Jag erinrar mig ett rolig ordformulering jag hörde en gång: Det har blitt blitt. Ja, sådana här dagar kan man knappast kalla kalla. Nä, de borde snarare heta heta. 😀

Men, det är väl typ den enda lustigheten jag kan komma på kring det. När det är riktigt kallt ute, kan man inte undgå att se de som med ett fint ord kallas EU-migranter, och sägs vara fattiga människor från sydligare länder. Det är ett förhållandevis nytt fenomen som har kommit de senaste åren. De sitter utanför butiker och tunnelbanan med en mugg framför sig och omsvept i filtar då det är kallt, och hoppas på ett bidrag från allmänheten.

Jag är lite kluven till detta. Jag har en tradition att då och då ge en liten slant till någon hjälporganisation. På senare år vid jultid, och som en liten konsekvens dragit ner lite på julklappsinköpen istället. Men den här julen blev jag lite tveksam  då jag såg ‘min’ hjälporganisation kosta på massor av tv-reklam för sin verksamhet. Jag vet inte om de får rabatt på reklamen, men det känns ändå lite osäkert om hur mycket av en gåva som kommer fram och hur mycket som satsas i ny tv-reklam.

Stockholms Stadsmission är en lokal hjälporganisation i Stockholm, som jag på ett indirekt sätt brukar stödja då och då. Dels genom att skänka saker jag inte längre behöver, och dels genom att ibland handla någon liten sak i deras second hand-butiker. Jag vet ju vilken insats de gör. Det är inte bara hemlösa och socialt utsatta människor som får hjälp från dem, utan också ungdomar som inte har så lätt med sin skolgång och för vilka de bedriver skolverksamhet. Människor som behöver arbetsträning tar de emot, som får jobba i deras egen verksamhet.

Det här med fattiga människor och människor som tar sig till Sverige därför att de har det svårt i sina ursprungliga hemländer, har också blivit ett slagträ i den politiska debatten. 2014 blev ett ‘supervalår’ med många politiska konfrontationer.

I valet till Europaparlamentet valde jag att rösta på feministiskt initiativ. Jag tror att nere i Europa kan det behövas den typen av röster. Efter valet noterade jag att Soraya Post som blev invald, är en av två romer i Europaparlamentet. Jag har läst att de märkligt nog blev osams i början, eftersom den andra ledamoten har en annan uppfattning om romers ställning i Europa. Fast tydligen har de snackat ihop sig nu. Men man ska inte tro att bara för att människor har gemensamt ursprung så skulle de vara likadana eller ha samma åsikter.

Jag tycker nog att hela debatten om invandring är konstig. Det är något sorts tunnelseeende som råder, där man bara ser vissa omständigheter och bortser från andra. För det första så har vi ju valt att vara med i EU. Och inom EU ska råda fri rörelsefrihet för människor, varor och tjänster. Likaväl som jag själv utan vidare kan välja att bosätta mig i Spanien om jag vill, så kan människor i södra Europa ta sig till vårt land om de vill det. Det ingick liksom i förutsättningarna vid medlemskapet, och inget som vi kan begränsa på något sätt. Så då är det bara att försöka gilla det läget.

Sedan har vi dem som tar sig från oroshärder utanför EU runt om i världen till Sverige. Där är läget annorlunda. Det sägs i debatten att det kostar för mycket pengar att ta emot dem och att det sänker vår välfärd. Men min uppfattning är att det är precis tvärtom. T ex Finland, som har mycket mindre invandring, har stora problem med en åldrande befolkning och inte samma inflöde av människor i arbetsför ålder. I den politiska debatten sägs ibland två saker. Dels att Sverige klarat den senaste ekonomiska krisen bättre än de flesta andra länder. Dels att Sverige tar emot fler invandrare än andra länder. Det är klart att det finns ett samband, menar jag. Men det sambandet tycker jag många har svårt att se.

Ett land som är ett av världens rikaste länder, och som byggt sitt välstånd på arbetsinsatser från tidigare förföljda och fattiga människor från världens alla hörn som tagit sig dit, är USA. Även från Sverige utvandrade stora skaror då det var besvärliga tider här. Det var företagsamma människor som tog steget att utvandra dit. Och på samma sätt är det företagsamma människor som tar sig till Sverige. Vi kan tycka att de som tagit sig till Sverige och som tvingas tigga för sitt uppehälle har det eländigt. Men de säger ju själva att de flyttar från ännu sämre förhållanden i sina hemländer. Jag tror att på sikt så kommer de här människorna lösa sin situation på ett bra sätt.

Samtidigt tycker jag också det är konstigt att det hittills verkar ha varit något sorts tabu att diskutera hur vi på bästa sätt kan hjälpa de människor som kommit till Sverige. De är ju redan här. Även om man har sin egen uppfattning klar, kan det ju aldrig vara fel att försöka lyssna även på dem som har motsatt åsikt mot en själv. Det finns ett gammalt uttryck som säger: även en blind höna hittar några korn. Och som jag förstår det, betyder det att man ska kunna lyssna på och respektera de som har en avvikande uppfattning än en själv. De kanske inte menar illa, utan de utgår från sina egna uppfattningar, och det är något som vi måste tillåta.

I det politiska fältet tycks det finnas tre block som verbalt krigar mot varandra. Det rödgröna blocket, alliansen och Sverigedemokraterna. Och riksdagsvalet 2014 som ledde till att Stefan Löfven blev statsminister, blev startskottet för en politisk turbulens resten av året. Så småningom blev det ‘decemberuppgörelse’ där det rödgröna blocket och alliansen ska släppa fram varandras budgetar till 2022. Men knappt har den politiska uppgörelsen blivit klar, förrän det är dags för nya anklagelser och taktikresonemang från båda sidor. När det gäller det politiska samtalsklimatet kan man inte se så mycket värme 2014. Där har snarare klimatet snarare tyckts vara kyligare än tidigare.

Jag tycker nog det varit väl mycket sandlåda hos politikerna, och jag är arg på dem för det! Det är väl en klassiker när barn bråkar i sandlådan och en vuxen kommer och ingriper så säger de genast: Det var inte jag. Men det är ju så politikerna säger om de här kriserna som varit nu den senaste tiden efter valet 2014. ‘Det var inte jag’, och då syftar det på vem som orsakat regeringskriserna, budgetkriserna, avvisat respektive ‘utsträckt hand’ eller vad man nu är oense om. Stopp för sådant sandlådekrig, säger jag!

stopp-hand

Peter

 

Förlustaversion

16 april, 2013

Jag har skrivit om boken ‘Tänka Snabbt och Långsamt’ av Daniel Kahneman tidigare. Om att det finns olika system för tänkandet, beroende på om det är något mer enkelt eller mer komplicerat som ska tänkas på. Men boken innehåller så mycket mer intressant. Sanningen att säga så har jag inte tålamod att sträckläsa en sådan massiv bok (500 sidor). Ibland sitter man i badrummet en stund. Och medan man utför sådant som inte kräver något större tankearbete, så kan man för att tiden ska gå lite fortare bläddra i någon tidning t ex. Har jag inte någon färsk tidning tillgänglig, så kan det hända att jag bläddrar lite i den här boken istället, och läser några sidor om något som är ‘lagom’ för stunden. 😉

Och nyss hamnade jag i ett kapitel som handlade om något som kallas förlustaversion. Jag har ju läst lite nationalekonomi, där man får lära sig många intressanta saker om hur människan väljer. Typexempel är t ex hur ens preferenser styr om man ska välja att jobba lite mer alternativt välja mer fritid. Eller hur mycket mer pengar man är beredd att lägga för att få högre kvalitet, t ex vid ett bilköp. Och så får man något som kallas indifferenskurva, där alla val är likvärdiga (http://sv.wikipedia.org/wiki/Indifferenskurva).

På indifferenskurvan är alla alternativ likvärdiga för individen. En punkt på linjen till vänster på bilden nedan representerar hög inkomst med få lediga dagar, som av den här individen rankas lika högt som punkter till höger på linjen där låg inkomst kompenseras med många lediga dagar. Och mellanliggande punkter värderas likvärdigt. För en annan individ kan kurvan ha en brantare lutning där det krävs förhållandevis högre inkomst för att kompensera för få lediga dagar.

indifferenskurva

Indifferenskurva

Ordet indifferens betyder just att det värderingsmässigt inte finns någon differens i sammanlagt upplevda värdet mellan olika punkter på linjen.

Det Daniel Kahneman och hans medarbetare forskat kring och beskrivit är att även om inledningsvis två alternativ är likvärdiga, så är det de inte senare när man väl hamnat på en referenspunkt någonstans på linjen. Låt oss säga att det för en viss nyanställd är lika mycket värt att välja mellan tiotusen kronor i högre lön eller tio extra semesterdagar, så är det inte det längre när valet väl har gjorts och individen hamnat någonstans och befinner sig på en viss referenspunkt. Med en viss lön och visst antal semesterdagar kanske individen skulle kräva tjugotusen mer i lön för att avstå tio semesterdagar. Eller kräva tjugo extra semesterdagar för att gå ner tiotusen i lön. Man har större aversion mot att förlora något jämfört med hur mycket man gläds över att vinna något. Man har det som kallas förlustaversion.

Detta går inte ihop med den klassiska teorin enligt vilken varje individ kan röra sig utifrån sina preferenser längs linjen och det sedan är allas sammanlagda preferenser som visar totaleffekten. Det tycks vara biologiskt betingat att ha en större motvilja mot att förlora något än motsvarande glädje att vinna lika mycket. Ger man ett spädbarn en napp så blir det säkert glad. Men skulle man ta ifrån det nappen så skulle det reagera mycket kraftigare negativt. Så förmodligen skulle det då vara mycket mer ledset än ögonblicket innan man gav det nappen.

Att ta ifrån någon något har generellt visat sig ge kraftigare negativa reaktioner än motsvarande positiva reaktioner då man ger lika mycket till någon. Jag känner en som lyckades pricka in alla nummer utom ett på Lotto. Det gav en ganska fin vinst, men ändå kände han en liten förlust eftersom han inte lyckades pricka in den där sista siffran. Åker man varje dag till jobbet och de flesta resorna går normalt så irriterar man sig ändå väldigt mycket om det någon enstaka gång skulle uppstå väldiga förseningar.

Denna lilla betraktelse skriver jag med vänsterhanden. Ofta används det uttrycket för något som man gör med lätthet, eller inte tar särskilt allvarligt på. Sedan finns det ju de som är vänsterhänta och då är det förstås alldeles naturligt att använda vänsterhanden. Men så finns det de som naturligt helst använder högerhanden, men sedan av någon omständighet ändå får använda vänsterhanden. Sådan är situationen för mig sedan en månad tillbaka då jag gick lite för snabbt och vårdslöst på en illa underhållen gångväg samtidigt som det frusit på och lagt sig nysnö på marken. Plötsligt trampade jag på en isfläck och all rörelseenergi framåt omvandlades till en saltomortal med benen upp i luften och högerarmen och axeln hårt ner i marken. Det fanns inte så mycket annat att göra än ställa in det möte jag var på väg till och istället bege mig iväg till närmaste akutmottagning som jag kände till. Det var händelsevis Södersjukhuset. Men de hänvisade till deras lättakut som ligger strax intill i samma område, så dit begav jag mig.

Synen som mötte mig i väntrummet var absurd. Väntrummet var precis fullpackat med människor som sökt sig dit av samma anledning som jag. De hade halkat och ramlat och gjort illa sig på samma sätt i ena armen och handen. Det enda som skilde oss åt var om det var högerarmen eller vänsterarmen som drabbats. Det var en hel del före mig så där fick jag sitta hela eftermiddagen och kvällen. I ett hörn stod en tv med TV 4 påslaget, och då fick man se deras olika program under en vanlig eftermiddag/kväll. Där var något för alla. Intressanta program blandades med rena tramsprogram. Mer spännande att se var varje gång någon kom ut färdigbehandlad. Blev det gips eller inte? 😉

För min del blev det inte gips, eftersom inte något var brutet. Men jag har haft väldigt ont i både överarm och handled så fort jag försöker göra något med högerarmen. Så då har jag fått lära mig att göra saker med vänsterhanden istället. Hela det här inlägget är skrivet med vänster hand och det går ju faktiskt. 🙂

Vissa saker måste man ha två händer till. Eftersom jag inte har någon diskmaskin så måste jag handdiska och det är lite svårt att göra med bara en hand. Men då gör jag så att jag lyfter tallriken eller vad det nu är med vänster hand och lyfter över den till höger hand. Med högra handen håller jag fast tallriken helt stilla, samtidigt som jag håller överarmen tätt tryckt mot kroppen. Sedan greppar jag diskborsten med vänster hand och vispar runt den över tallriken. Till slut tar jag tallriken med vänster hand igen och sköljer av. Lite omständligt, men det fungerar, även om allt tar lite längre tid än vanligt. Och vissa rörelser får man avstå helt. Det är naturligtvis väldigt svårt att utföra något professionellt när det är på det här sättet, så det får man lösa med hjälp av andra.

Men nu kommer vi till min lilla slutpoäng. Och den är att jag ska ju inte vara ledsen eller arg över den här senaste månaden då jag knappt kunnat utföra något produktivt. Utan istället tänka på positivt alla tidigare månader då jag haft bättre förmåga att uträtta något till nytta och glädje för mig själv och andra. 🙂

Om man skulle betrakta den senaste månaden som ‘förlust’ i någon mening, så ska jag peppa mig själv att inte ha aversion mot den. Utan istället väga ihop den med alla andra månader som varit mycket bättre på olika sätt. Och då komma fram till att det känns rätt OK. 🙂

Peter

 

Tänka, Snabbt och Långsamt

2 mars, 2013

Boken Tänka, Snabbt och Långsamt av Daniel Kahneman har jag haft en tid, och den har legat i pipeline för att jag skulle skriva om den. Nu såg jag att han gästade Skavlan på TV och då blev det direkt läge att skriva om boken och om författarens tankegångar.

Han är psykolog från början och blev 2002 ekonomipristagare till Alfred Nobels minne för sin forskning om beslutspsykologi, som spelar stor roll i de val vi gör, både i våra vardagsliv och i de större sammanhangen inom ekonomi och politik. Ta bara sådana vanliga ord som ‘impulsköp’, ‘ryggmärgsreflex’ och ‘tankevurpa’ så inser man att de där spontana tankarna och besluten kan få konsekvenser inom alla möjliga områden. Daniel Kahneman menar att en del av vårt tänkande sker utan ansträngning medan annat tänkande kräver ansträngning. Han ger som exempel att de flesta kan direkt svara på vad två plus två är, medan det kräver ansträngning och tänkande att svara på vad 17 gånger 14 är.

Alla har båda typerna av tänkande, men fördelningen mellan dem varierar förstås mellan olika individer. Om man i större utsträckning går på magkänsla och intuition eller hellre gör noggranna överväganden. Ta bara sådana saker som t ex att köpa ny dator, tv, mobil, bil, mat eller kläder. En del lägger ner stor möda på att detaljjämföra sådana saker som t ex kvalitet, funktion, pris m m, medan andra mer går på vad man ‘gillar’ eller också välja sådant som man vet att många andra väljer. 🙂

I programmet fick Daniel Kahneman en intressant fråga om man kan välja att vara lycklig. Han svarade då att det som främst avgör om vi är lyckliga eller inte går inte att välja. Vi föds under olika omständigheter och de styr mycket vad som händer sedan. Men några saker kan man välja. Man har kontroll över sina målsättningar i livet. Och vissa mål är bra medan andra är mindre bra. Och man kan välja vad man gör av sin tillvaro. Om man gör sånt som gör en nöjd och glad eller sånt som gör en ledsen.

Sedan exemplifierade han med att ett av de sämsta målen en 18-åring kan ha är att vilja bli artist. Det beror på att så få av dem lyckas, och alla andra blir besvikna. Så det är lättare att bli lycklig över sina val, om man väljer mål som man kan uppnå. 🙂

Peter

Tänka, Snabbt och Långsamt - omslag

Tänka, Snabbt och Långsamt - uppslag

Köksblommor

23 februari, 2013

I mitt köksfönster har jag en radda krukväxter. De är för det mesta gröna. Då och då uppstår något gult eller brunt blad. Ibland blommar de.

Jag vet att jag ska klippa ner dem på våren så de får ny växtkraft. Då kan de ta av all sin energi som de sparat och sprätta iväg med nya blad. Men det tar emot. Det känns som en amputation. Jag har i alla fall gjort en liten våransning och jag tycker det ser ut som att de ler mot mig nu.

Utomhus så gulnar ju alla löv på hösten när det börjar bli kallt, och sedan singlar de ner eller lägger sig på marken och blir så småningom till ny näring. Och så uppstår nya blad på våren. Jag vet inte hur det fungerar i djungeln. Råder evig grönska eller drabbas växterna av ålderskrämpor efter ett tag, kan man fundera över. Eller inte.

Flera av växterna på bilden har flera år på nacken. Jag tror också att ampelliljorna har mycket gamla anor. De är så lätta att ta hand om. Tycker man att de börjar se lite åldriga ut så tar man bara en utlöpare och stoppar ner i lite vatten i ett glas. Så fylls det på med nya rottrådar och så kan man plantera den igen. Jag har läst att ampelliljorna har sina rötter i djungeln (ursäkta uttrycket :D). Så jag föreställer mig att det går till likadant där. En utlöpare sticker iväg, slår rot och bildar en ny planta.

Jag tror att ta hand om de här krukväxterna uppfyller det vårdande behov man har inom sig. Man vill ta hand om något. Och gör det så gott man kan, efter den kunskap och förmåga man har. Sedan är det så att allt levande har en inneboende växande kraft inom sig. Om hus överges och lämnas så brukar man säga att efter ett tag så tar naturen över. Man kan se på gamla övergivna järnvägsstationer hur gräs och andra växter skjuter fart och spränger igenom både asfalt och allt annat som finns där. Och säg den blomrabatt som inte får oväntade besök av andra växtarter som man inte tycker har där att göra. 😉

Har jag då några odlingstips att dela med mig av. Ja, det är att vara fast och konsekvent. Inte vara för sträng. Inte curla. En del säger att man ska ge dem lite lördagsgodis i form av växtnäring. Åtminstone på våren. Jag är väl lite dålig på sånt. Men jag kan fylla på ibland med lite hälsokost i form av någon skvätt jord när jag ser att det fattas lite. Och förstås när det ska vara lite extra festligt så kan det nog bli lite växtnäring. Men inom måttliga gränser. Vatten förstås. Morgonsol. Andas lite på dem när man vattnar. Jag brukar känna efter om jorden känns torr. Är den fuktig så vattnar jag förstås inte. Det kanske inte är så att jag kan åstadkomma de mest prunkande rabatter. Men å andra sidan så tycks mina växter må bra av att härdas. Ibland blommar de upp och lyser på mig. 🙂

Peter

Blommor i köket