Posts Tagged ‘Byggnader’

Modellvillan är Årets Stockholmsbyggnad 2017

22 juni, 2017

Ja, så har ännu en byggnad utsetts till ”Årets Stockholmsbyggnad”. År 2017 blev det Modellvilla i Enskede. Så här ser den ut i kvällssolen från norr:

Modellvillan från norr

Den har väl inte riktigt de traditionella proportionerna för en villa. Samtidigt har den ju karaktären av en villa. Så här uttrycker sig arkitekten bakom:

”Utmaningen var att skapa ett traditionellt hus med ett samtida uttryck som fungerar ihop med den befintliga bebyggelsen. Resultatet blev ”tradition with a twist” och det är fantastiskt kul att grannar och folk i området gillar huset, säger Ola Göransson, på Arkitema Architects.”

Byggnaden ligger vid Gamla Tyresövägen. Så man får väl tro att en gång i tiden var det betydligt livligare trafik på den här gatan än nutidens ganska stilla förortstrafik. Så här ser Modellvillan ut då man står ute vid Gamla Tyresövägen:

Modellvillan från Gamla Tyresövägen

Fasaderna ut mot den här gamla paradgatan är lite större än inne i villaområdet. Det är alltså några små, mer stadsmässiga flerbostadshus från 1920-talet som står här. Och som nu har fått en ny granne nästan 100 år senare. Modellvillan består av fyra små ettor på bottenvåningen och ovanför dem fyra något större etagelägenheter, där takkuporna tillhör övervåningen. Fasaden är i lärkträ som kommer att gråna så småningom.

Fasaderna mot Gamla Tyresövägen

Så här ser husen ut på andra sidan, från gårdssidan:

Gårdssidan av husen

Årets Stockholmsbyggnad är en årlig tävling, där stockholmarna år 2017 röstade fram sin favorit bland de byggnader, parker, infrastrukturanläggningar och annat som färdigställdes under år 2016.

Av alla de förslag som lämnades in, utsåg en jury 10 finalister som man sedan fick rösta om. Sammanlagt 10275 röster kom in, och de fördelade sig så här:

  1. Modellvillan. 4629 röster.
  2. Kungliga Musikhögskolan. 1582 röster
  3. Bro över Rinkebystråket. 807 röster.
  4. Husarviksgatan. 785 röster.
  5. Tillfällig saluhall Östermalmstorg. 567 röster.
  6. Stockholm Continental. 558 röster.
  7. Radhus Schlytersvägen. 542 röster.
  8. Förskolan Ferdinand. 312 röster.
  9. Grythundsgatan. 260 röster.
  10. Flerbostadshus Vällingby. 233 röster.

En ganska gedigen seger alltså, får man väl säga. 🙂

Riksdagshuset

25 mars, 2017

Sveriges Riksdag håller till i Riksdagshuset, som finns på Helgeandsholmen i Stockholm. De har en egen webbplats också, som inte bara beskriver riksdagens arbete och våra folkvalda, utan också innehåller Sveriges lagar.

På Öppet hus kan man få inblick i hur det ser ut på insidan, och det fanns också riksdagsledamöter på plats för informera och svara på frågor.

Öppet hus i riksdagen 25 mars 2017 Program

Så här ser riksdagshuskomplexet ut söderifrån, från Gamla Stan sett. Den vänstra byggnaden uppfördes ursprungligen Riksbanken, som 1976 flyttade ut till ett nybyggt hus vid Brunkebergstorg. Den högra och större byggnaden byggdes för dåvarande tvåkammarriksdagen. Den hade införts 1867 och då ersatt den gamla ståndsriksdagen med adel, präster, borgare och bönder som då funnits i flera hundra år. År 1888 beslutade man om bygget och 1905 var de klara för inflyttning.

Riksdagshuset

Så här ser det ut på Riksgatan mellan de båda byggnaderna. Valvet tvärs över gatan längre bort i bilden har överst en gångbro mellan dem. Den vänstra byggnaden kallas numera västra riksdagshuset medan den högra kallas östra riksdagshuset. Till vänster är det köande som väntar på säkerhetskontrollen för att få komma in i riksdagshuset. Den är av den vanliga typen med väskor man får lämna ifrån sig i lådor på ett band och som scannas, medan man själv passerar igenom en portal som reagerar på metalliska föremål.

Riksgatan

Jag fick tips om att gå runt det högra huset istället, där det skulle vara en ingång med kortare kö. Och då kom jag in i västra och ursprungliga riksdagshusets entré. Så här ser trappan ut upp till de båda kamrarna.

Gamla trappan upp till riksdagens kamrar

I programmet finns en skiss över de båda kamrarna. Översta delen av skissen, som har lite svagare färg, visar den nuvarande riksdagskammaren, men den kommer vi till lite senare. 🙂

Riksdagshuset ritning

Klicka för större format

När man kommit uppför trappan, finns gamla förstakammarsalen alltså till höger. Ledamöterna där var en privilegierad elit som valdes indirekt genom landstingen och de största städerna. Överhuset kan man kanske kalla det, och det existerade ända fram till 1970 faktiskt, då tvåkammarsystemet avskaffades och vi fick en enkammarriksdag.

The former First Chamber

Och så här ser det ut inne i själva förstakammarsalen.

Förstakammarsalen

Så här såg voteringsknapparna och mikrofonerna ut på bänkplatserna för ledamöterna. De användes alltså fram till 1970.

Bänkplats

Går vi ut ur förstakammarsalen och blickar ut över trapphuset så ser vi mitt i bilden ingången till andrakammarsalen på andra sidan. Till vänster alltså när man kommer uppför den stora trappan.

Trapphuset mellan gamla förstakammarsalen och andrakammarsalen

Så här ser andrakammarsalen ut. Ledamöterna till andra kammaren utsågs genom allmänna val. Men den lika rösträtten var inte fullt genomförd förrän 1921.

Andrakammarsalen

Det finns även mindre rum vid sidan om. Så här ser ett utskottsrum ut, där ett av de 15 utskotten sitter. I varje utskott sitter 17 ledamöter, som speglar mandatfördelningen i riksdagen.

Utskottsrum

På 1960-talet bestämde man sig för att avskaffa tvåkammarriksdagen och istället ha en enkammarriksdag som i sin helhet utsågs genom direkta val. Vid sitt avskaffande hade första kammaren 151 ledamöter och andra kammaren 233 ledamöter, vilket sammanlagt blev 384 ledamöter. Det var ju riksdagen själv som beslutade om detta, och för att få igenom förslaget kunde man ju inte minska antalet ledamöter alltför mycket, eftersom många riksdagsledamöter då hade blivit arbetslösa. Man lyckades i alla fall få ner antalet till 350 ledamöter, vilket ändå är ett förhållandevis stort antal jämfört med vårt lands storlek och andra länders parlament.

Så många ledamöter fick inte plats i någon av de befintliga kammarsalarna, så därför flyttades riksdagen under åren 1971-1983 till Kulturhuset i Stockholm. Plenisalen blev senare teatersalong för Stockholms Stadsteater.Jag har tidigare skrivit om Kulturhuset här. Jag visar igen en bild på Kulturhuset.

Kulturhusets fasad

Redan 1973 råkade man ut för det besvärliga läget att båda blocken fick lika många mandat, 175 mot 175. I många omröstningar blev det lika röstetal och då fick lotten avgöra. Man fick dras med denna jämviktsriksdag till 1976. För att inte samma jämviktsläge ska inträda igen, så minskade man därför antalet ledamöter till nuvarande 349.

Det var inte förrän 1975 som man utrett klart hur man skulle ordna den permanenta lösningen för riksdagen, och man fattade det definitiva beslutet att flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Man bestämde sig för att bygga om det tidigare riksbankshuset och lägga på ytterligare en våning med en kammare tillräckligt stor för att alla 349 ledamöterna skulle få plats. Vi skymtade den inledningsvis då jag visade en bild på nya och gamla riksdagshuset sida vid sida. Men så här ser den inglasade påbyggnaden ut västerifrån, med plenisalen överst i gamla Riksbankshuset.

Nuvarande riksdagshuset

Raskt förflyttar vi oss upp i det där ”glashuset” och tar en bild ut genom ett av de där fönstren i motsatt riktning istället. Lite till vänster i bilden ser vi Stadshuset, där de folkvalda i Stockholms stad sammanträder. 🙂

Utsikt från Riksdagshuset, mot väster

Vänder vi oss om 180º kan vi gå ut till åskådarläktaren i riksdagens plenisal. Där har vi också en sorts utsikt. 😉

Utsikt från åskådarläktaren

Det är uppenbart att det händer grejer där nere. Jag går ner och fram till talmanpodiet. Där står bland alla ungdomar riksdagsveteranen Barbro Westerholm (L) och riksdagens talman Urban Ahlin (S) (med handen tryggt på ryggstödet till sin stol) och förbereder sig för en liten frågestund som är en programpunkt för dagen.

Talmanspodiet

Det kan kanske vara lite roligt att se den apparatur som talmannen har framför sig. Den klocka vi ser till vänster i bild räknar ner tiden till noll för varje talare. Det är ingen som talar när bilden tas, utan det är nog någon som har lekt lite med knapparna. 😀

Talmannens apparatur

Och så här ser det ut från talmannens plats om man blickar ut i plenisalen. Upptill ser man de stora glasfönstren jag nämnde tidigare, och strax nedanför mitten i bilden skymtar man den talarstol som man brukar se i tv-sända debatter från riksdagen.

Från talmannens plats

Det drog alltså ihop sig till en liten frågestund. Och för att inte för många skulle trängas i plenisalen, så släppte man bara in så många att alla fick varsin sittplats på någon av riksdagsledamöternas platser. De som kom lite senare fick istället bege sig upp till riksdagens åhörarläktare som jag visade tidigare. Det råkade bli så att jag fick sitta på riksdagsplats nr 344, som tillhör Stig Henriksson (V).

Riksdagsplats 344

Jämför vi med bilden från bänkplatsen i förstakammarsalen ovan, så ser vi att det var inte så många knappar här. Så här ser det ut när riksdagsman Stig Henriksson blickar ut över sina riksdagskolleger. Bilden är tagen när den lilla frågestunden har börjat. 🙂

Riksdagens plenisal

Jag kom alltså att sitta långt bakåt, så det kan vara lite svårt att se detaljerna. På väggen bakom kan vi kanske skymta de två U-formade voteringstavlorna, som visar med lampor i olika färger hur riksdagsledamöterna röstat. Vi kan kanske också se att det sitter två kameror på väggen, som används för tv-sändningar. Under kamerorna sitter två skyltar som räknar ner tiden för de som talar. Även under den här frågestunden så var de delvis påkopplade, dock inte hela tiden av någon för mig okänd anledning. Det var gjort så att framför talmannen Urban Ahlin så satt det en representant för vart och ett av de 8 riksdagspartierna.

Den som ville ställa en fråga fick göra det i en mikrofon som bars omkring, och frågan fick ta högst en minut. Frågan skulle ställas till en av riksdagsledamöterna som då hade en minut att svara. Sedan var det dags för en ny fråga. Om någon höll på för länge så klubbade Urban Ahlin av vederbörande. Om det var något av partierna som fick för få frågor, så styrde Urban Ahlin om så att nästa fråga skulle ställas till ett specifikt parti. Lite drygt en timme varade frågestunden. Det var trevligt att se att så många ungdomar och människor med invandrarbakgrund tagit sig dit och ställde intressanta frågor. Riksdagsledamöterna gav också tydliga och bra svar, och gled inte undan och började prata om något annat, som man tyvärr alltför ofta får se i tv-debatter. Den som ville kunde också prata direkt med representanter för de olika partierna, som fanns här och där på olika ställen i byggnaden. 🙂

Arkitekturskolan vann arkitekturpris

26 december, 2016

Arkitekturskolan vann arkitekturpris? Vem utsåg vinnaren? Arkitekturskolan? 😀

Nja, riktigt så var det ju inte. Stockholms stad arrangerar sedan 2010 en tävling som heter Årets Stockholmsbyggnad (länk: www.stockholm.se/aretsstockholmsbyggnad).

Tanken bakom tävlingen är att engagera medborgarna i stadsbyggnadsfrågor. Det hela sker i tre steg. Först får allmänheten skicka in nomineringar över de byggnader och även parker som blev klara året innan, och som de tycker ska vara med. Sedan gallrar juryn fram de förslag som man får rösta om. Sedan är det allmänhetens tur igen, som får rösta mellan de förslagen. Och flest röster vinner förstås. Så här ser Arkitekturskolan ut, som alltså vann priset för Årets Stockholmsbyggnad 2016. 🙂

Arkitekturskolan

Så här lyder juryns kommentar kring byggnaden: ”Ett fint anpassat tillägg till en trång miljö där fasadens roströda cortenstål, med sin organiska form, ger ett både mjukt och uppkäftigt intryck. Ett generöst hus som får besökaren att känna sig såväl nyfiken som inbjuden.”

Det var hårt om förstaplatsen. Här är de 10 byggnaderna som gick till final, och de röster som de fick av allmänheten. Total avgavs 4863 röster:

  1. KTH Nya Arkitekturskolan.  905 röster
  2. Studentbostäder i Tallkrogen. 878 röster
  3. Kvarteret Muddus, Norra Djurgårdsstaden. 561 röster
  4. Avluftningstorn Norra länken. 500 röster
  5. Rinkebystråket, Rinkeby.  430 röster
  6. Cirkus, Skandiascenen, Djurgården. 414 röster
  7. Västgötagatan 5, Södermalm. 363 röster
  8. Riggen, Gröndal.  354 röster
  9. Svea Fanfar, Östermalm.  322 röster
  10. Studenthus Drottning Kristinas väg, KTH. 136 röster

Man kan ju notera att det är två ”utbildningsbyggnader” som slåss om förstaplatsen. Och man kan ju fråga sig hur ”bred” den här omröstningen egentligen är. Kanske är studenter både väl informerade om och engagerade i den här tävlingen. Särskilt om man går på Arkitekturskolan och ska bli arkitekt så känner man säkert både till den här tävlingen mycket väl, och kanske gärna vill att ens egen skola ska hamna i topp i en sådan här omröstning. Så resultatet får väl tas med en viss nypa salt. Både byggnaden och tävlingen har säkert skapat engagemang hos de arkitektstuderande, och det är väl gott nog! 😉

Den förra bilden är tagen inifrån gården på Kungliga Tekniska Högskoaln (KTH) i Stockholm. Så här ser byggnaden ut från andra hållet (i mitten av bilden), när man står strax utanför KTH. Den smälter väl in i miljön, även med sina runda former bland sina mer kantiga grannbyggnader. 🙂

Arkitekturskolan vid KTH

Naturhistoriska riksmuseet

12 november, 2016

Naturhistoriska riksmuseet har gamla anor. På 1700-talet började Vetenskapsakademien samla föremål från naturen. Carl von Linné hade uppdraget att ordna och katalogisera samlingarna. 1778 inköptes en fastighet i Gamla Stan och 1786 infördes bestämmelser om hur samlingarna skulle visas för allmänheten. Med det kan man säga att Sverige fick sitt första offentliga museum.

1828 blev samlingarna så stora så man flyttade till nya lokaler vid Adolf Fredriks kyrka. Men samlingarna fortsatte byggas upp, och 1901 hade man hittat en ny plats ute vid Frescati. Där började man uppföra den nuvarande rejäla byggnaden, som kom att invigas 13 november 1916. Så nu blev det dags att fira 100-årsjubileum! 🙂

Museet ligger nära E18 mot Norrtälje. Närmaste tunnelbanestation är Universitetet. Det finns faktiskt en tunnelbaneuppgång i riktning mot museet förberedd. Men den har inte tagits i bruk, eftersom den skulle få för få passerande. Så nu får den tjäna som nödutgång. Så här ser den ut från plattformen, till höger i bilden.

Tunnelbanestation Universitetet, stängd uppgång mot Naturhistoriska riksmuseet

Man får istället bege sig till den enda uppgången i södra ändan av stationen. I biljetthallen finns tydliga skyltar hur man ska gå för att komma till Naturhistoriska riksmuseet. 🙂

Tunnelbanestation Universitetet, skyltar i biljetthallen

Efter några hundra meters promenad så sträcker södra flygeln av den magnifika byggnaden ut sig. Som syns på bilden så var det en strålande vinterdag, med blå himmel och snö på marken. 🙂

Naturhistoriska riksmuseet, södra flygeln

Huvudentrén är inte mindre pampig den. Så här ser den ut. Till vänster i bild ser vi den norra flygeln.

Naturhistoriska riksmuseet, huvudentré

Fira med oss! står det på en stor skylt till höger ovanför porten.

Fira med oss!

Jag tittar närmare på den blåvita skylten precis till vänster om porten. Och där ser man en skiss i helikopterperspektiv över hur museet ser ut. Lägg märke till den fina loggan museet har. Uppe till vänster på skylten ser vi initialerna nrm (Nordiska RiksMuseet), som fiffigt formats av något som liknar blad. 🙂

nrm, öppettider

Passar på att nämna att museets hemsida också har bokstäverna nrm (www.nrm.se).

I entrén möts man av färgglada ballonger.

Riksmuséet, entré

Här finns också dagens program uppsatt.

Program

Det är bara en mindre del av byggnaden som är museum. Samlingarna omfattar flera miljoner djur, växter, mineraler och fossil. Dessutom bedrivs en omfattande forskning som kartlägger olika arter, undersöker marken och tar reda på hur vi människor påverkar naturen. Här är i alla fall en skylt som visar var de olika utställningarna finns, så man ska kunna orientera sig rätt.

Riksmuseets utställningar

Med anlednings av firandet så fanns det ju lite extra aktivitet i huset. Här är något som kallades forskarfnatt, där man ska få prata med några av museets forskare och experter.

Forskarfnatt!

För de yngre barnen var ansiktsmålning en populär aktivitet. 🙂

Ansiktsmålning

En gång i tiden bestod museet av salar med uppstoppade djur, bevarade växter och andra naturföremål uppradade i många montrar. Så är det inte riktigt längre, utan man försöker göra avdelningarna mer intressanta. Där man dels berättar en historia och dels gör det lite spännande att gå runt. Det var ganska mörkt i många salar och lite svårt att ta bra bilder. Här är i alla fall en bild från utställningen Natur i Sverige.

Utställningen Natur i Sverige

Fossil och evolution heter en annan avdelning, där man kan se skelett från dinosaurier.

Fossil och evolution

Den här raringen ska man väl vara glad att den tillhör en tid för mycket länge sedan. 😉

Dinosaurie

Dinosauriernas idag levande närmaste släkting är fåglarna, som utvecklades från små fjäderklädda dinosaurier. Här ser vi några utställda fågelarter.

Fåglar

Djuret människan, hette en avdelning som visade hur människan är uppbyggd. Här en bild därifrån.

Utställning Djuret människan

Som jag visade i början, så fanns det olika programpunkter under dagen. En av dessa kallades Jubileumsceremoni – Tal och trumpeter. Och det var precis vad det blev också. För att symbolisera 100-årsfirandet av museibyggnaden, så var en del utklädda i gammeldags kläder, av ungefär den typ som jag förmodar bars för hundra år sedan. 🙂

Tidstypiska dräkter

Så till själva ceremonin. Det var lite svåra ljusförhållanden, men det är museichefen som står framme vid räcket med en arm i luften medan han leder ett fyrfaldigt leve för det hundraåriga museet. Bakom honom blåser en liten mässingsorkester en fanfar.

Jubilemusceremoni - Tal och trumpeter

Avslutningsvis ska jag visa en bild på orkestern också. 🙂

Mässingsorkester

Skansen

4 september, 2016

Det var några år sedan jag var på Skansen. Så idag tyckte jag det var dags, när Coop bjöd på inträde om man hade med sig sitt Med-Mera-kort. Just i år så firar Skansen 125 år och Konsumentföreningen Stockholm firar 100 år, så det var ju något som gärna framhölls också. 🙂

Ett trevligt sätt att åka till Skansen är att ta Djurgårdsfärjan. Vädret var strålande, med en klarblå himmel. Ett lämmeltåg med människor promenerade från Slussens tunnelbanestation ner till Skeppsbron för att åka med färjan till Djurgården och Skansen.

Djurgårdsfärjan vid Skeppsbron

Färjorna gick i tät trafik var 10:e minut. Ändå blev det trångt ombord när alla skulle med. 🙂

Djurgårdsfärjan ombord

Vi passerade söder om Kastellholmen, som är den trädbevuxna holmen i vänstra delen av nedanstående bild. Något till höger om mitten syns en märklig farkost som kom flytande och såg ut som en ombyggd buss på vatten. Det är för svårt att se på bilden, men Ocean Bus stod det på sidan. Den såg inte så sjövärdig ut, men man får anta att den bara är ute i fint väder. Längst till höger i bild skymtar vi Gröna Lund.

Ocean Bus

Efter att ha klivit av färjan så är det några hundra meters promenad fram till Skansens huvudentré.

Skansens huvudentré

Det var ingen tvekan om vad det vad programmet var denna dag. 🙂

Skylt om Familjedag på Skansen

Förutom strömmen av besökare med Med-Mera-kort, så var det förstås den sedvanliga tillströmningen av turister. Skansen är en av de ritkigt stora turistattraktionerna i Stockholm.

Innanför entrén möts man av en miniatyrmodell av Skansen. Där kan man få en liten överblick över vad som finns att se. 🙂

Modell av Skansen

Lättare att orientera sig, blir det om man tittar på Skansenkartan, som här syns i en bakifrån upplyst skylt. 🙂

Skansenkartan

När man börjar gå, kommer man till den majestätiska trappan för att börja ta sig uppför det stora berg som Skansen är uppbyggt på. Skansen skapades 1891 av Artur Hazelius som ett friluftsmuseum med djurpark. Olika sorts byggnader och djur från hela Sverige skulle samlas i det här museet. Det var under en nationalromantisk period i Sverige, så tanken var säkert att trappan skulle ingjuta respekt för vad man beträdde.

Trappan innanför huvudentrén

Efter trappan kan man sedan ta åt höger och gå gångstigar uppför berget.

Gångstigar uppåt

Eller också kan man ta en rulltrappa uppför berget. Redan 1938 kunde man ta den här rulltrappan uppför berget, och det var en av de första rulltrapporna i Stockholm, Ingången till rulltrapporna syns lite till höger om mitten i bilden. Observera den jonglerande mannen till vänster, med käglorna i luften. 🙂

Rulltrppor uppför berget bakom jonglerande man

De gamla rulltrapporna med trästeg har förstås bytts ut, och numera ser det ut så här.

Rulltrapporna Skansen

När man åkt upp med rulltrapporna bjuds man på en vidunderlig utsikt söderut från Skansen. Den stora rödgula byggnaden nedanför berget till höger är anrika Cirkus, som tillkom samtidigt med Skansen. Där har man både uppträdanden, konserter och tv-inspelningar. Strax bakom skymtar vi Fritt Fall och den höga slänggungan Eclipse på Gröna Lund. Vid Stadsgården på Södermalm ligger en vit Finlandsfärja. Och kanske kan man skymta överdelen av Globen till vänster i bilden. 😉

Utsikt söderut från Skansen

Häruppe ligger det som kallas Stadskvarteren, som vill visa hur stadsbebyggelsen såg ut förr i tiden. Man har också olika aktiviteter som visar hur det kunde gå till. Här är kö till något som ser ut som ett bageri.

Stadskvarteren

Här är en Konsumbutik med en gammal bensinpump utanför, mitt i bild.

Konsumbutik med gammal bensinpump

Förutom att ta rulltrappan eller gå gångvägar uppför berget, så kan man ta en mer lustig väg. Nämligen åka med den gamla bergbanan från 1897. Den är knappt 200 m lång, har 2 vagnar som tar ungefär 45 passagerare, och färden tar knappt 3 minuter.

Bergbanan Skansen

På norra delen av Skansen finns ett litet skogsparti som inte är så exploaterat. Ej heller så många rör sig här. Jag tog den här lilla idylliska bilden. 🙂

Skogsparti norra delen av Skansen

Även härifrån kan man titta på utsikten om man vill. Denna gång mot norr. Vi ser det stora Radiohuset mitt i bild. Och där bakom skymtar en mörkbrun bevarad gasklocka från det nedlagda Värtagasverket.

Utsikt norrut från Skansen

Strax intill finns något som kallas Samevistet. Ska man ha med byggnader från hela Sverige så måste man ju ha med den här typen av hus också. 😉

Samevistet

Här har man lite pedagogiskt lagt ihop både byggnader och typiska djur för miljön. Djuren vid fäboden, läser man på skylten. Och så ser vi både fä och fäbodar. Just det, för fä är ett mer ålderdomligt ord för boskap. 🙂

Djuren vid fäboden

Dags att titta på lite björn! Vi befinner oss vid Björnberget. Numera har björnarna fått större utrymme att röra sig på. Som jag minns det, var det här vargarna fanns tidigare. Man har ju förändrat lite, så en del djur finns inte längre kvar på Skansen. 🙂

Björnberget

Inte bara vilda djur utan även husdjur finns representerade. Här en häst vid stallet. Tornet i bakgrunden är Bredblick.

Häst vid stallet och Bredablick i bakgrunden

Så till den klassiska Bilbanan. Här har jag minnen från själv när jag körde bil när jag var liten. Jag tycker att de tre bilarna i mitten håller lite för korta avstånd mellan varandra. Men de kanske släpptes iväg för tätt inpå varandra vid starten. 😀

Bilbanan

Lill-Skansen är en avdelning för de allra yngsta, som tillkom 1955. Det var en utomhusanläggning med kaniner och andra husdjur i små hägn. Genom insamlingar och medel utifrån fick man tillräckliga medel för att bygga ett nytt Lill-Skansen som öppnade 2012. Så här ser det fina huset ut som numera inrymmer Lill-Skansen.

Lill-Skansens hus

Och så här fint ser det ut inuti Lill-Skansens hus.

Inuti Lill-Skansen

Så här ser det ut i hönshuset.

Tamhöns

Strax intill uppträdde Lill-Skansen Teatern för barnen.

 

Lill-Skansen Teatern

En del av Lill-Skansens djur har utomhushägn också. Här är smågrisar som går runt och bökar på marken. De håller sig i skuggan så man får titta lite extra noga för att se dem. 🙂

Lill-Skansens grisar

Man kan åka runt med Skansen-Tåget också om man vill. 🙂

Skansentåget

Marknadsgatan bort mot Bollnästorget är den centrala platsen där det är tänkt att man införskaffa den mat och dryck man behöver, och samtidigt passa på att inköpa lite souvenirer. 😉

Marknadsgatan mot Bollnästorget

Framme vid Bollnästorget hade dagens sponsor Coop ställt upp partytält med sina produkter. Marknadsföringen fokuserade på ekologiska Änglamarksprodukter.

Coop vid Bollnästorget

Där fanns olika aktiviteter också. T ex kunde man bygga ett så högt torn som möjligt med mjölkförpackningar.

Tornbygge med mjölkförpackningar

Eller så fanns det cirkusskola vid Bollnästorgets dansbana.

Cirkusskola

Sydsvenska gårdar finns på ett eget litet område på Skansen. Här en bild på Skånegården. Ett korsvirkeshus med sitt typiska halmtak. En ko  av Svensk Låglandsboskap, som man ofta ser i Skåne, betar fridfullt framför.

Skånegården

Det här var väl något sorts ideal i skånska trädgårdar. Murgröna växer upp längs husväggen, och gångarna kantas av låga och trimmade buxboom-häckar.

Skåneträdgård

Den här roliga labyrinten tyckte jag själv det var roligt att springa i som barn. Jag kunde inte begripa hur man kunde springa runt och först komma till mitten, för att sedan om man sprang i samma riktning några varv till så var man snart ute ur labyrinten. 🙂

Labyrinten

Sakta men säkert har jag närmat mig det som väl var höjdpunkten för den här dagen. Över taket på Restaurang Solliden skymtar jag något som pågår på Sollidenscenen.

Skymtar vid Solliden

Jo, men visst, det är ju  Panetoz som uppträder och sjunger ”Håll om mig hårt”. Med en melodi som verkligen fastnar. Händerna glatt upp i luften. 😀

Panetoz

Ja, det var ju flera artister som uppträdde. Som vi kanske kommer ihåg från skylten som stod vid ingången. Konferenciern Mark Levengood hade dagen till ära iklätt sig en skräddarsydd rosa kostym. En dag som denna, när det var ”gröna Coop” som stod för kulorna, hade det kanske passat bättre med en illgrön kostym istället. 🙂

Mark Levengood

Har man tagit sig upp på det där bergen som huvuddelen av Skansenanläggningarna ligger på, så får man ta sig ner igen. Jag går backarna ner och passerar Galejans tivoli och dansbana (i bakgrunden). Jodå, det finns en liten tivoli-avdelning även på Skansen. 😉

Galejans Tivoli och Dansbana

Fortsätter man lite till, fanns förr ett område med mer exotiska djur. Här fanns både elefanter, pingviner och ett legendariskt apberg. Numera ser apberget ut så här. En ganska övergiven anläggning alltså.

Övergivet apberg

Men det fanns i alla fall något sorts fågelhus där fåglar flög omkring både framför och bakom en glasvägg.

Fågelhus

Skansen-Akvariet startade 1978 och drivs i egen regi av Jonas Wahlström. Förutom fiskar och djur som exempelvis ormar och krokodiler, finns även små apor.

Skansen-Akvariet

Jag var inte inne där denna gång. Men jag försökte ta en bild på ett djur som jag uppfattade som en liten apa, som fanns i en liten inhägnad utanför huset. Jag försökte markera med en pil på bilden var den finns.

Litet djur vid Skansen-Akvariet

Och därmed var det här Skansenbesöket över. Jag beslutade åka med spårvagnen därifrån mot Norrmalmstorg. Här stannar den vid hållplatsen utanför Skansen.

Spårvagn vid hållplats Skansen

Peter

kartor.stockholm.se

19 augusti, 2016

Fick tips om att Stockholms stad har egna kartor på sin hemsida. Adressen dit är kartor.stockholm.se och här är ett exempel därifrån på hur det kan se ut vid Centralen. 🙂

Karta Stockholm vid Centralen

Peter

SL:s nya banunderhållsdepå i Hammarby

29 maj, 2016

I många år har SL:s banunderhållsdepå legat i södra änden av Slakthusområdet i Johanneshov. Nu vill man bygga bostäder i Slakthusområdet, och en flytt av SL:s depå blev aktuell. I ett stort område nära tunnelbanestationerna Skärmarbrink, Blåsut och Hammarbyhöjden har man nu byggt upp och idag invigt den nya banunderhållsdepån. Jag har moddat ett flygfoto för att beskriva SL:s olika anläggningar i området. Längs ner i Slakthusområdet har den hittillsvarande banunderhållsdepån legat. Klicka på bilden för att se den i större format.

SL:s anläggningar i Johanneshov

Jag har märkt ut tunnelbanestationerna Globen, Skärmarbrink, Blåsut och Hammarbyhöjden på Gröna Linjen. Slakthusområdet ska alltså omvandlas från industriområde till bostadsområde, och i samband med det ska station Globen på tunnelbanelinjen mot Hagsätra läggas ned. Den ersätts av en ny underjordisk tunnelbanestation mitt i nuvarande Slakthusområdet. Så det finns anledning att senare återkomma till det.

Strax till höger om Slakthusområdet ligger Globenområdet med evenemangsarenorna Hovet, Globen och Tele2 Arena, som jag också märkt ut på kartan. Och till höger om tunnelbanelinjen till Farsta Strand finns då SL:s Centralverkstad och den idag invigda depån. På flygfotot är den ännu inte byggd och syns bara i form av en stor grusplan. Men nu är där en i högsta grad pampig byggnad som jag ska besöka idag. Där fanns tidigare en vagnhall för tunnelbanetåg som rivits.

SL:s område var ursprungligen ännu större. I den södra delen som kallades ”Heden” hade man ett stort utomhusförråd av reservdelar och gamla utrangerade spårvagnar stod där länge. Det fanns också en bensinstation där. Man har numera byggt bostäder där, men det krävdes en omfattande sanering av marken.

Det var sagt att invigningen skulle börja kl 11:30 idag. Men då jag strax innan närmade mig anläggningen från Skärmarbrink, såg det oroande tomt ut. Inte en människa syntes till.

Norra infarten till depån

Den nya depån (som ligger där grusplanen låg på flygfotot) är alltså den stora grå byggnaden ungefär mitt i bilden. Det stod i alla fall några arbetsfordon precis utanför den. Jag gick närmare och tog en bild på dem.

Arbetsfordon framför depåbyggnaden

Vid sidan om kunde jag också se en affisch uppsatt. Där syntes samma stora grå byggnad som på mina egna bilder nyss. Och texten på affichen lät också betryggande. Dessutom hade någon klottrat dit en pil och texten 400 m som en liten förklaring till vart man skulle gå. 😉

Välkommen till invigning av SL:s nya banunderhållsdepå.

Man skulle alltså bege sig 400 m till södra entrén. Och då var det bara att trava iväg de där 400 m längs den mycket imponerande byggnaden. Man förstod verkligen att det här med Banunderhåll är en stor och Viktig Verksamhet. 🙂

Då jag kommit en bit längs byggnaden tog jag den här bilden. Det är i alla fall en någorlunda trevlig och varierad fasad de fått till, tycker jag.

Byggnad banunderhållsdepå Hammarby

Så var jag då framme vid södra entrén. Där hade man ställt upp en gammal Capitolbuss som skulle vara reklam för Spårvägsmuseet. De pastellfärgade husen i bakgrunden är de tidigare nämnda bostadshusen som uppförts på den tidigare utomhusdelen av depåanläggningen som kallades ”Heden”.

Capitolbuss vid södra entrén

När jag rundat Capitolbussen, såg jag tydliga tecken på att jag nu kommit rätt. En stor banderoll med texten Välkommen hade satts upp. Och besökarna vällde in. Nåja, ett stilla flöde av huvudsakligen kringboende var det nog snarare. 😉

Välkommen vid södra entrén

Skylt på fasaden för ett av de två företag som ska vara verksamma här.

Strukton Rail

Väl inne i depåbyggnaden kändes den gigantisk. Man fick en klar känsla av att det ännu återstod att flytta dit många maskiner och material de behöver för sitt banunderhållsarbete. Strukton Rail och EuroMaint Rail är de två entreprenörer som kommer att använda den här anläggningen. Deras uppgift är att bygga och underhålla spår åt SL, vilket man väl förstår när man ser ordet Rail i deras företagsnamn. Det gäller då både tunnelbana, spårvägar och lokalbanor. Däremot inte pendeltågens spår som underhålls av Trafikverket.

Inne i depåbyggnaden

I intilliggande område finns också TBT Tunnelbanan Teknik som underhåller tunnelbanevagnarna och MTR som bedriver själva tunnelbanetrafiken. Men de två företagen är inte direkt berörda av den här banunderhållsdepån. Det som förr var ett sammanhållet företag som vi kände till som SL och som bedrev kollektivtrafiken i Stockholms län, har nästan ingen egen verksamhet numera. Istället är det många upphandlade underentreprenörer, som var och en har sitt trafikområde och/eller ansvarsområde. När det gäller busstrafik och annat finns ytterligare företag involverade.

Man kom bara ungefär halvvägs in i depåbyggnaden. Sedan hade ett staket satts upp, och man kunde bara blicka in i den norra delen av byggnaden. Den gula arbetsmaskinen som skymtar till höger kan ge en uppfattning om hur stort det faktiskt är. 🙂

Norra delen av depåbyggnaden

Ja, i själva verket var det väl bara en fjärdedel av ytan som man tilläts röra sig på. För den vänstra (västra) halvan av depåbyggnaden var faktiskt också avspärrad. Där stod i alla fall en del arbetsfordon uppställda. 🙂

Arbetsfordon uppställda inuti depåbyggnaden

Och vid dem stod personal från EuroMaint Rail redo att informera om sin verksamhet.

EuroMaint Rail

Det kan vara läge att visa den depåkarta man hade satt upp. Norra delen är till vänster och södra delen till höger, och den del man fick vistas på idag var den övre högra fjärdedelen av depån, kan man väl säga. Klicka på depåkartan för att läsa den tydligare. 😉

Depåkarta Hammarby banunderhållsdepå

Det fanns fler informerande affischer uppsatta, för de som ville ta del av dem.

Affischer uppsatta

Ja, så blev det då dags för invigning. Trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons var utlovad som invigare. Och så blev det också. Här håller han sitt invigningstal. En siffra han nämnde som fastnade var att han sade att det varje dag görs 1,2 miljoner tunnelbaneresor. Det är rätt rejält, måste jag säga. 🙂

Trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons invigningstalar

Ett blågult band skulle också klippas av. Mannen närmast i mitten av bilden som påpassligt tar en bild, är en tidigare arbetskamrat. Som det brukar finnas några av på evenemang av den här typen. 😉

Klipp av invigningsband

När klippet var gjort, blåstes det till kraftfullt i högan sky av den tillresta orkestern. De brassade verkligen på och det var verkligen fullt bleckblås! Folk som stod nära (däribland jag) hoppade till när fanfaren trumpetades ut.

Fanfar trumpetas ut

Sedan var det dags för vad som uppenbarligen var den här anläggningens stolthet. En demonstration av vad som sades vara världens enda luftkuddedrivna truck för spårfordon. Så här ser det underverket ut.

Luftkuddetruck

Den är till för att flytta arbetsfordon mellan olika spår och också vända fordon inne i depån. På det sättet slipper man lägga in platskrävande växlar och vändskiva. Det fanns en affisch uppsatt, som skulle förklara funktionen för den som ville begripa.

Lyfta med luft

Givetvis skulle denna förnämliga maskin demonstreras i skarpt läge. Så här såg det ut när den manövrerats för att passa in med ett av spåren i hallen. Gubben i gul väst med låda på magen är inte en korvgubbe utan han som kör maskinen.

Luftkuddetrucken demonstreras

Annars fanns det korvgubbar på plats också. Det vi ser på nästa bild är faktiskt en kö tvärs över golvet av korvsugna. Kaffe och dryck fanns också för den som önskade.

Korvsugna

Det var väl ungefär det hela. Jag avslutar med en bild av södra kortsidan av byggnaden. Det finns som sagt flera angränsande byggnader som också används i SL:s verksamhet, men denna dag var det invigningen av den här nya banunderhållsdepån som stod i fokus. 🙂

Södra kortsidan av depåbyggnaden

Peter

 

Huddinge Sjukhus – Karolinska Universitetssjukhuset

22 april, 2016

Idag var jag till Huddinge Sjukhus för en del provtagning. När jag låg där på britsen och det togs blodprov, EKG och lite annat, så småpratade vi lite om sociala medier. Jag sade att jag skriver lite själv på en blogg, och då sa sjuksköterskan att: Ja men då måste du skriva om Huddinge Sjukhus!

Vad gör man? Ja, det går ju inte att komma undan om man får beställning på en bloggpost. 😉

Så, den är på g. Bilder finns, men det ska fixas och sorteras och det hinner jag inte idag. Men jag återkommer med bilder! 🙂

Peter

Globen

18 mars, 2016

Det finns en sfärisk byggnad i Stockholm, som är relativt väl känd över världen. Den kallas Globen. 🙂

Globen

Jag vet inte vad man kan likna den som. Den heter ju Globen och då får man väl tro att det är självaste Jordgloben, alltså den som vi också kallar Jorden, Världen, Tellus, Terra etc, som är förebild. 😉

Den är väl mest känd som kalaskula, där man gärna håller till med festliga arrangemang. Oftast inom sport och musik. Många ishockeymatcher har ägt rum här, men också hästtävlingar, motocross och andra sporter med gärna lite showinslag. Och många stora artister har uppträtt i arenan. Själv har jag väl sett ishockey och tennis här, och när det gäller musik kan jag väl från lite olika genrer nämna Paul McCartney, Peter Gabriel och Rolling Stones. Nu i vår kommer Eurovision Song Contest sändas ut över Europa härifrån. 🙂

Eurovision Song Contest 2016

Men idag var det ett annat celebert besök i Globen. På en datormässa som IT-företaget Dustin anordnade. Och celebriteten var självaste ex-statsministern Fredrik Reinfeldt. 🙂

Ämnet för hans föreläsning var: Hur möter vi en värld i förändring? Det är ju den globen vi lever på och vandrar runt på. Så då blev alltså så att Fredrik Reinfeldt talade om Globen i Globen. 😀

Fredrik Reinfeldt pratar om globen i Globen

Den knähukande mannen i förgrunden bar omkring på en stor kamera som det stod TV4 på. Och han ville väl få bästa möjliga vinkeln. Nästan samma vinkel som jag faktiskt. 😉

Som expolitiker numera, kunde Fredrik Reinfeldt ta ut svängarna och åsikterna mera än vad han kunde göra som partiledare för moderaterna. Det var en avspänd och rolig Fredrik Reinfeldt som framträdde.

Avspänd Fredrik Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt talade länge och väl. Jag tyckte det var så intressant, så jag listar en del av vad han framförde:

  • Världens befolkning förväntas öka starkt de närmaste årtiondena, uppemot 12 miljarder
  • Urbanisering, d v s att människor lämnar sin hembygd och flyttar in i städerna, är en stark trend över hela världen
  • Över hela världen är det kvinnorna som flyttar först och söker förändring, sedan kommer männen efter
  • Sverige har en större befolkningsökning än de flesta andra länder i Europa, genom den stora invandringen
  • Efter London är Stockholm den stad i Europa med störst andel utlandsfödda
  • Människor på flykt vill bo i länder där de tror de kan få komma in i samhällslivet, inte i länder där det är stort motstånd mot invandring
  • Man måste få tillåtas bygga bostäder där folk vill bo och arbeta, man kan inte hänvisa människor att bo någon annanstans
  • Olika planprocesser, byggregler och människor som inte vill ha nya grannar i sin närhet (NIMBY *) fördröjer byggandet
  • Andelen riktigt fattiga i världen har minskat kraftigt de senaste årtiondena
  • Han redogjorde också för bakgrunden till de nuvarande stora konflikterna i Syrien och näraliggande länder

*) NIMBY = Not In My Back Yard (inte på min bakgård)

Många av ståndpunkterna sammanfaller med sådant som jag tidigare hört Hans Rosling framföra. Efteråt var det lite mingel och självklart skulle det tas Selfies. 😉

Selfie med Fredrik Reinfeldt

Även om jag lyfte fram det här föredraget av Fredrik Reinfeldt, så var ju detta bara en enda liten programpunkt som hölls i en liten sidolokal till en mässa som kallades Dustin Expo 2016. Och alltså var arrangerade av datorförsäljningsföretaget Dustin. I den stora mässlokalen inuti själva Globen så hade de flesta stora datorföretagen brett ut sig med sina produkter. Och gärna med lite mässerbjudanden av olika slag. Men några revolutionerande nyheter var det inte, utan mest ytterligare förfining av deras produkter. Så jag fördjupade mig inte så mycket i det.

Dustin Expo

Den stora vita fyrkanten uppe till höger är storbildsskärmen som kallas jumbotronen, som varit omskriven i samband med Globen. Den är numera utbytt och ännu större än den tidigare.

Jag kastade en blick upp mot Globens läktare istället. En del av dem är verkligen placerade högt upp. Totalt ryms knappt 14000 åskådare. Något fler om man även har platser på själva golvet i arenan.

Läktarna i Globen

Innertaket högst upp i Globen ser ut så här.

Innertaket högst upp i Globen

Vi backar ut ur arenan, och så här ser den ut närmast utanför. Vi kan nog se att den har ett sponsrat namn, Ericsson Globe.

Ericsson Globe

Globen invigdes 19 februari 1989. Och lite senare samma vår spelades ishockey-VM i arenan. Tyvärr blev det då ingen medalj för Sverige som kom på fjärde plats, efter dåvarande Sovjetunionen som tog guld, Kanada som tog silver och dåvarande Tjeckoslovakien som tog brons. Desto bättre gick det i Globen ishockey-VM 2013, där det blev guld i finalen mot Schweiz (som alltså tog silver). Det var dessutom första gången på 27 år som en arrangörsnation tog hem ishockey-VM. Brons den gången tog USA i en bronsmatch mot Finland.

Men det har spelats flera ishockey-VM i området. Precis intill Globen ligger Hovet (tidigare Johanneshovs Isstadion), som invigdes 1955 och fick tak 1962. Här ser vi arenorna sida vid sida, Globen till vänster och Hovet till höger.

Globen och Hovet

Hovet är fortfarande en aktiv arena, med t ex både ishockey och konserter. Där ryms 9000 personer och används då man inte räknar med ett fullsatt Globen och vill ha en lite intimare atmosfär.

Hovet

Ytterligare en stor arena har funnits i området. Söderstation för fotboll sommartid och bandy vintertid. Som blev klar 1966, men nedlades 2013. Ersattes då av nybyggda Tele2 Arena, som jag skrev om här. Där Söderstadion låg är det nu bara en stor grusplan. Där ska nu byggas hus istället i finfint läge.

Grusplan där Söderstadion låg

Peter

 

Årstabroarna

30 september, 2015

Förra söndagen var jag och över 10000 andra flanörer ute och gick på Älvsjöbågen. Där den tog slut visade jag då följande bild, som visar nerfarten från Älvsjöbågen bort mot de båda Årstabroarna.

Älvsjöbågen tar slut och övergår snart i de båda broarna över Årstaviken

Jag hade också en skiss, där Älvsjöbågen var den röda linjen som korsade de andra spåren, och de båda Årstabroarna var markerade i rosa och ljusgrönt.

Skiss före och efter Älvsjöbågen tas i bruk

Skiss före och efter Älvsjöbågen tas i bruk

Det där kanske blir lite tydligare senare med bilderna jag visar. Men jag tänkte att det kunde vara trevligt att berätta lite om Årstabroarna och deras historia också. Som för över tågen från Årsta på Södertörn till Södermalm. 🙂

Jag börjar riktigt långt bak i tiden. Järnvägen kom till Stockholm 1860, genom att Stockholms Södra station öppnades. 1862 blev Västra Stambanan mellan Stockholm och Göteborg färdig. Tågen utgick då ännu från Södermalm. Sträckan från Södermalm till Stockholms Central blev inte klar förrän 1871. Hur tog man sig då över vattnet mellan Södermalm och Södertörn på den tiden. Här är en teckning från 1869 som visar den överfart som fanns då. Strax bakom skymtar den dåvarande landsvägsbron som var en flytbro.

Teckning av järnvägsbron Liljeholmen Södermalm 1869

Ja, det är inte så mycket man ser egentligen. Ett spinkigt ånglok som drar tre personvagnar på en järnvägsbank över Årstaviken. Till vänster skymtar vi en låg bro, som blev Sveriges första svängbro, som kunde vridas för att släppa fram båttrafiken. Man tippade alltså grusmassor på Årstavikens botten tills man kom över vattenytan, och så lade man spåren ovanpå. Men en kort bro på en del av sträckan var nödvändig för att släppa fram båttrafiken. Och det blev Sveriges första svängbro, och vi skymtar den till vänster i bilden. Längre åt vänster ligger Liljeholmen och till höger om bilden ligger Hornstull. Den gamla sträckan från Liljeholmen till nuvarande järnvägen ligger faktiskt kvar och trafikeras av godståg och en liten sträcka av tvärbanan mellan Liljeholmen och Årstadal.

Ännu mer roligt är kanske att man än idag kan se rester i verkligheten av den där tecknade bron på bilden ovan. Dagsfärsk bild på ett av brofundamenten kommer här. 🙂

Brofundament av gamla järnvägsbron vid Liljeholmen mot Hornstull

Jag står faktiskt på det andra brofundamentet när jag tar bilden, vilket kanske skymtar nertill. Bakom mig till vänster ligger Liljeholmen och tvärs över vattnet ligger Hornstull. Broarna till vänster är Liljeholmsbron för biltrafiken. Den byggdes i två etapper 1928 och 1954 då den dubblerades med en likadan bro bredvid. Gamla E4:an faktiskt, innan Essingeleden invigdes 1966.

Tillbaka till spåret. På 1800-talet gick båttrafiken i Stockholm mellan Mälaren och Östersjön genom slussen vid Slussen. Men på 1920-talet gjorde man två stora förbättringar för fartygstrafiken. Dels förbättrade man Södertälje kanal (som jag skrev om här), dels byggde man Hammarbyleden förbi Danvikstull och Skanstull för den tyngre fartygstrafiken. Då dög det inte med en svängbro varje gång ett fartyg skulle passera. Framförallt var det störande för järnvägstrafiken som förstås inte kunde passera då svängbron hade vridit sig i öppet läge. Så då bestämde man sig för att bygga en högbro för järnvägstrafiken. Och då är vi framme vid den första av de nuvarande Årstabroarna. 🙂

Eftersom land inte ligger så högt över vattnet vid Liljeholmen och Hornstull så bestämde man sig för att dra järnvägen längre österut, där det var höga berg både på Södermalm och på andra sidan vattnet vid Årsta. Genom att göra en högbro behövde den inte öppnas lika ofta. För även den gjordes öppningsbar faktiskt. Men med en lyftbro. I nedfällt läge var den segelfria höjden 21,5 meter och i upplyft läge 32 meter. Samma som Skanstullsbron. Man hade också en bågbro med en segelfri höjd av 26 meter. Numera lyfter man inte lyftbron längre och det betyder att den segelfria höjden numera är 26 meter.

Ja, vi förflyttar oss lite österut då. Här är en bild över de båda Årstabroarna. Den äldsta bortersta och östra bron blev klar 1929 och den närmaste västra bron blev klar så sent som 2005. Även fast den nyare bron ligger närmast så är det den äldre bron som dominerar siluetten. Till vänster ser man lyftbron med de båda tornen med lyftmaskineriet. Där är alltså nu den segelfria höjden 21,5 meter. Till höger skymtar vi bågbron med en segelfri höjd på 26 meter. Fartygen kommer alltså fram på båda sidorna om Årsta holmar som ligger i mitten. Södermalm är till vänster och Årsta till höger.

Årstabroarna sett från Marievik i väster

Vrider man blicken mer åt höger, så ser man den byggnad som utsågs till Årets Stockholmsbyggnad 2015. Nämligen höghuset mitt i bild, som heter Kajen 4.

Kajen 4 Årets Stockholmsbyggnad 2015

Jag tar några fler bilder på det huset, eftersom det nu fick sin lilla utmärkelse. Om man tar en bild från landsidan, mitt där man står bland en massa andra hus, så får man ta en lodrät bild. Då kan det se ut så här:

Kajen 4 i sin fulla höjd

Så här ser Kajen 4 ut på sjösidan, då man står precis intill huset. Vi ser att det har lite runda lustiga balkonger. Balkongerna ser ut så i alla fyra hörnen och väderstrecken faktiskt.

Kajen 4, Årets Stockholmsbyggnad 2015 i närbild

Det är också så att man bygger andra skyskrapor precis intill. Man bygger sig alltså närmare och närmare Årstabroarna. Jag ställer mig mitt i den byggarbetsplatsen och tar den här bilden. Mot slutet ska jag också visa en mer översiktlig bild över den här byggarbetsplatsen.

Kajen 4 sedd från byggarbetsplatsen vid Årstabroarna

I bakgrunden ser man den kaj från vilken jag tog de första bilderna på Årstabroarna och Kajen 4. Ett ljust hus är på väg att byggas och skjuta i höjden, så det kommer så småningom att skymma Kajen 4 från den här vinkeln. Men än så länge gick det bra att få med övre halvan av Kajen 4. 🙂

Ja, jag står ju som sagt mitt i en byggarbetsplats. Vänder man sig om får man med både Årstabroarna och förstås en del av byggplatsen. Men nu ser vi tydligare den nyare och slankare västra bron från 2005 till vänster. Under valvet på den gamla bågbron skymtar vi Södersjukhuset på andra sidan vattnet på Södermalm.

Årstabroarna i närbild

Då tar vi en bild mellan broarna då. Årsta holmar i Årstaviken är i bakgrunden mitt i bilden.

Mellan Årstabroarna

Nej, men titta. Ett skepp kommer lastat. Med sand. Och vi konstaterar att den segelfria höjden räcker till med god marginal. 🙂

Ett skepp kommer lastat med sand

Det blir en bild av broarna lite längre bort från andra hållet också, österifrån. Bågbron till vänster och lyftbron till höger kan man i alla fall ana bakom träden på Årsta holmar som skymmer ganska mycket av broarna från det här hållet.

Årstabroarna österifrån

Ja den nyare bron tillkom 2005 så att pendeltågen och fjärrtågen fick skilda spår. Innan dess hade de skilda spår söderifrån fram till den gamla Årstabron där de gick ihop till två spår och fick smeknamnet Getingmidjan. Nu byggs Citybanan och är snart färdig, för att pendeltåg och fjärrtåg ska få skilda spår ända fram till Stockholms Central, och de sista resterna av getingmidjan försvinner. Lite grann om  bygget av nya betongtunnlar för de omlagda spåren norr om Stockholms Södra har jag skrivit om tidigare.

Kompletterar med några bilder på broarna uppifrån också. Går det? Jo, det finns en gångbro över spåren precis intill Årstabroarna på Årstasidan. Och står man på den och spanar ut mot norr, över den äldsta av Årstabroarna, ser det ut så här:

Gamla Årstabron från Årstasidan mot norr

Jag tar en bild lite snett uppifrån på nya Årstabron också. Jag tyckte det kunde vara lite kul att få med Liljeholmsbron i bakgrunden med platsen för den gamla järnvägsöverfarten från Södermalm, och den kan kanske ses längst till vänster i bilden, precis till höger om höghuset vid Marievik.

Nya Årstabron från gångbro intill, med Liljeholmsbron till vänster i bakgrunden

Den nya bron byggdes också så att man skulle få en gång- och cykelförbindelse mellan Årsta och Södermalm. Den finns till vänster på bron, sett från platsen på bilden ovan. Jag gav mig ut på bron också och tog den här bilden mot Kajen 4 och byggnadsarbetena intill.

Kajen 4 sett från nya Årstabron och med nybyggena intill

Ja, på den bilden ser man ganska tydligt byggarbetsplatsen, där man är på väg att bygga nya stora hus ännu närmare järnvägen. Höga hus blir det också. Men det finns säkert de som är beredda att betala stora pengar för att bo där. 😉

Peter