Posts Tagged ‘Politik’

Storstadsåtgärder Stockholm, om nya spår i Sverigeförhandlingen

30 mars, 2017

Jag har skrivit om Sverigeförhandlingen förut, länkar:

https://stockholmiana.wordpress.com/2015/11/26/sverigeforhandlingen/

https://stockholmiana.wordpress.com/2015/12/01/sverigeforhandlingen-och-stockholm/

https://stockholmiana.wordpress.com/2016/02/08/forhandling-om-nya-spar-och-ostlig-vagforbindelse

Nu har man kommit överens mellan Stockholmsregionen och staten vilka nya spårförbindelser man ska anlägga, hur många bostäder som byggas i anslutning till dem, och hur satsningen ska finansieras. Här länkar till information direkt från Sverigeförhandlingen:

Stockholmsregionen

Faktablad

Sverigeförhandlingens karta över vad som ska byggas (klickbar):

Storstadsåtgärder Stockholm, presenterat 30 mars 2017

I korthet anges att ca 100 000 bostäder ska byggas ungefär enligt följande (själva den formella beslutsprocessen återstår):

Stockholms stad: 48 500 bostäder

Huddinge kommun: 18 500 bostäder

Täby kommun: 16 200 bostäder

Vallentuna kommun: 5 650 bostäder

Österåkers kommun: 7 020 bostäder

Solna stad: 4 000 bostäder

De nämnda kommunerna, Stockholms läns landsting, staten och höjningar av trängselskatten kommer att finansiera satsningen. Det står också att samtliga kollektivtrafikobjekt kommer att vara projektstartade senast 2026, men om möjligt något tidigare. Sedan tar det förstås ytterligare ett antal år att bygga klart. Så det är långsiktiga satsningar det här för att koppla ökat bostadsbyggande till kollektivtrafiksatsningar för den snabbt ökande befolkningen i Stockholms län.

Ytterligare projekt som Östlig förbindelse för biltrafiken jobbar Sverigeförhandlingen med, och resultatet av de förhandlingarna kommer att presenteras senare.

Riksdagshuset

25 mars, 2017

Sveriges Riksdag håller till i Riksdagshuset, som finns på Helgeandsholmen i Stockholm. De har en egen webbplats också, som inte bara beskriver riksdagens arbete och våra folkvalda, utan också innehåller Sveriges lagar.

På Öppet hus kan man få inblick i hur det ser ut på insidan, och det fanns också riksdagsledamöter på plats för informera och svara på frågor.

Öppet hus i riksdagen 25 mars 2017 Program

Så här ser riksdagshuskomplexet ut söderifrån, från Gamla Stan sett. Den vänstra byggnaden uppfördes ursprungligen Riksbanken, som 1976 flyttade ut till ett nybyggt hus vid Brunkebergstorg. Den högra och större byggnaden byggdes för dåvarande tvåkammarriksdagen. Den hade införts 1867 och då ersatt den gamla ståndsriksdagen med adel, präster, borgare och bönder som då funnits i flera hundra år. År 1888 beslutade man om bygget och 1905 var de klara för inflyttning.

Riksdagshuset

Så här ser det ut på Riksgatan mellan de båda byggnaderna. Valvet tvärs över gatan längre bort i bilden har överst en gångbro mellan dem. Den vänstra byggnaden kallas numera västra riksdagshuset medan den högra kallas östra riksdagshuset. Till vänster är det köande som väntar på säkerhetskontrollen för att få komma in i riksdagshuset. Den är av den vanliga typen med väskor man får lämna ifrån sig i lådor på ett band och som scannas, medan man själv passerar igenom en portal som reagerar på metalliska föremål.

Riksgatan

Jag fick tips om att gå runt det högra huset istället, där det skulle vara en ingång med kortare kö. Och då kom jag in i västra och ursprungliga riksdagshusets entré. Så här ser trappan ut upp till de båda kamrarna.

Gamla trappan upp till riksdagens kamrar

I programmet finns en skiss över de båda kamrarna. Översta delen av skissen, som har lite svagare färg, visar den nuvarande riksdagskammaren, men den kommer vi till lite senare. 🙂

Riksdagshuset ritning

Klicka för större format

När man kommit uppför trappan, finns gamla förstakammarsalen alltså till höger. Ledamöterna där var en privilegierad elit som valdes indirekt genom landstingen och de största städerna. Överhuset kan man kanske kalla det, och det existerade ända fram till 1970 faktiskt, då tvåkammarsystemet avskaffades och vi fick en enkammarriksdag.

The former First Chamber

Och så här ser det ut inne i själva förstakammarsalen.

Förstakammarsalen

Så här såg voteringsknapparna och mikrofonerna ut på bänkplatserna för ledamöterna. De användes alltså fram till 1970.

Bänkplats

Går vi ut ur förstakammarsalen och blickar ut över trapphuset så ser vi mitt i bilden ingången till andrakammarsalen på andra sidan. Till vänster alltså när man kommer uppför den stora trappan.

Trapphuset mellan gamla förstakammarsalen och andrakammarsalen

Så här ser andrakammarsalen ut. Ledamöterna till andra kammaren utsågs genom allmänna val. Men den lika rösträtten var inte fullt genomförd förrän 1921.

Andrakammarsalen

Det finns även mindre rum vid sidan om. Så här ser ett utskottsrum ut, där ett av de 15 utskotten sitter. I varje utskott sitter 17 ledamöter, som speglar mandatfördelningen i riksdagen.

Utskottsrum

På 1960-talet bestämde man sig för att avskaffa tvåkammarriksdagen och istället ha en enkammarriksdag som i sin helhet utsågs genom direkta val. Vid sitt avskaffande hade första kammaren 151 ledamöter och andra kammaren 233 ledamöter, vilket sammanlagt blev 384 ledamöter. Det var ju riksdagen själv som beslutade om detta, och för att få igenom förslaget kunde man ju inte minska antalet ledamöter alltför mycket, eftersom många riksdagsledamöter då hade blivit arbetslösa. Man lyckades i alla fall få ner antalet till 350 ledamöter, vilket ändå är ett förhållandevis stort antal jämfört med vårt lands storlek och andra länders parlament.

Så många ledamöter fick inte plats i någon av de befintliga kammarsalarna, så därför flyttades riksdagen under åren 1971-1983 till Kulturhuset i Stockholm. Plenisalen blev senare teatersalong för Stockholms Stadsteater.Jag har tidigare skrivit om Kulturhuset här. Jag visar igen en bild på Kulturhuset.

Kulturhusets fasad

Redan 1973 råkade man ut för det besvärliga läget att båda blocken fick lika många mandat, 175 mot 175. I många omröstningar blev det lika röstetal och då fick lotten avgöra. Man fick dras med denna jämviktsriksdag till 1976. För att inte samma jämviktsläge ska inträda igen, så minskade man därför antalet ledamöter till nuvarande 349.

Det var inte förrän 1975 som man utrett klart hur man skulle ordna den permanenta lösningen för riksdagen, och man fattade det definitiva beslutet att flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Man bestämde sig för att bygga om det tidigare riksbankshuset och lägga på ytterligare en våning med en kammare tillräckligt stor för att alla 349 ledamöterna skulle få plats. Vi skymtade den inledningsvis då jag visade en bild på nya och gamla riksdagshuset sida vid sida. Men så här ser den inglasade påbyggnaden ut västerifrån, med plenisalen överst i gamla Riksbankshuset.

Nuvarande riksdagshuset

Raskt förflyttar vi oss upp i det där ”glashuset” och tar en bild ut genom ett av de där fönstren i motsatt riktning istället. Lite till vänster i bilden ser vi Stadshuset, där de folkvalda i Stockholms stad sammanträder. 🙂

Utsikt från Riksdagshuset, mot väster

Vänder vi oss om 180º kan vi gå ut till åskådarläktaren i riksdagens plenisal. Där har vi också en sorts utsikt. 😉

Utsikt från åskådarläktaren

Det är uppenbart att det händer grejer där nere. Jag går ner och fram till talmanpodiet. Där står bland alla ungdomar riksdagsveteranen Barbro Westerholm (L) och riksdagens talman Urban Ahlin (S) (med handen tryggt på ryggstödet till sin stol) och förbereder sig för en liten frågestund som är en programpunkt för dagen.

Talmanspodiet

Det kan kanske vara lite roligt att se den apparatur som talmannen har framför sig. Den klocka vi ser till vänster i bild räknar ner tiden till noll för varje talare. Det är ingen som talar när bilden tas, utan det är nog någon som har lekt lite med knapparna. 😀

Talmannens apparatur

Och så här ser det ut från talmannens plats om man blickar ut i plenisalen. Upptill ser man de stora glasfönstren jag nämnde tidigare, och strax nedanför mitten i bilden skymtar man den talarstol som man brukar se i tv-sända debatter från riksdagen.

Från talmannens plats

Det drog alltså ihop sig till en liten frågestund. Och för att inte för många skulle trängas i plenisalen, så släppte man bara in så många att alla fick varsin sittplats på någon av riksdagsledamöternas platser. De som kom lite senare fick istället bege sig upp till riksdagens åhörarläktare som jag visade tidigare. Det råkade bli så att jag fick sitta på riksdagsplats nr 344, som tillhör Stig Henriksson (V).

Riksdagsplats 344

Jämför vi med bilden från bänkplatsen i förstakammarsalen ovan, så ser vi att det var inte så många knappar här. Så här ser det ut när riksdagsman Stig Henriksson blickar ut över sina riksdagskolleger. Bilden är tagen när den lilla frågestunden har börjat. 🙂

Riksdagens plenisal

Jag kom alltså att sitta långt bakåt, så det kan vara lite svårt att se detaljerna. På väggen bakom kan vi kanske skymta de två U-formade voteringstavlorna, som visar med lampor i olika färger hur riksdagsledamöterna röstat. Vi kan kanske också se att det sitter två kameror på väggen, som används för tv-sändningar. Under kamerorna sitter två skyltar som räknar ner tiden för de som talar. Även under den här frågestunden så var de delvis påkopplade, dock inte hela tiden av någon för mig okänd anledning. Det var gjort så att framför talmannen Urban Ahlin så satt det en representant för vart och ett av de 8 riksdagspartierna.

Den som ville ställa en fråga fick göra det i en mikrofon som bars omkring, och frågan fick ta högst en minut. Frågan skulle ställas till en av riksdagsledamöterna som då hade en minut att svara. Sedan var det dags för en ny fråga. Om någon höll på för länge så klubbade Urban Ahlin av vederbörande. Om det var något av partierna som fick för få frågor, så styrde Urban Ahlin om så att nästa fråga skulle ställas till ett specifikt parti. Lite drygt en timme varade frågestunden. Det var trevligt att se att så många ungdomar och människor med invandrarbakgrund tagit sig dit och ställde intressanta frågor. Riksdagsledamöterna gav också tydliga och bra svar, och gled inte undan och började prata om något annat, som man tyvärr alltför ofta får se i tv-debatter. Den som ville kunde också prata direkt med representanter för de olika partierna, som fanns här och där på olika ställen i byggnaden. 🙂

SL:s nya banunderhållsdepå i Hammarby

29 maj, 2016

I många år har SL:s banunderhållsdepå legat i södra änden av Slakthusområdet i Johanneshov. Nu vill man bygga bostäder i Slakthusområdet, och en flytt av SL:s depå blev aktuell. I ett stort område nära tunnelbanestationerna Skärmarbrink, Blåsut och Hammarbyhöjden har man nu byggt upp och idag invigt den nya banunderhållsdepån. Jag har moddat ett flygfoto för att beskriva SL:s olika anläggningar i området. Längs ner i Slakthusområdet har den hittillsvarande banunderhållsdepån legat. Klicka på bilden för att se den i större format.

SL:s anläggningar i Johanneshov

Jag har märkt ut tunnelbanestationerna Globen, Skärmarbrink, Blåsut och Hammarbyhöjden på Gröna Linjen. Slakthusområdet ska alltså omvandlas från industriområde till bostadsområde, och i samband med det ska station Globen på tunnelbanelinjen mot Hagsätra läggas ned. Den ersätts av en ny underjordisk tunnelbanestation mitt i nuvarande Slakthusområdet. Så det finns anledning att senare återkomma till det.

Strax till höger om Slakthusområdet ligger Globenområdet med evenemangsarenorna Hovet, Globen och Tele2 Arena, som jag också märkt ut på kartan. Och till höger om tunnelbanelinjen till Farsta Strand finns då SL:s Centralverkstad och den idag invigda depån. På flygfotot är den ännu inte byggd och syns bara i form av en stor grusplan. Men nu är där en i högsta grad pampig byggnad som jag ska besöka idag. Där fanns tidigare en vagnhall för tunnelbanetåg som rivits.

SL:s område var ursprungligen ännu större. I den södra delen som kallades ”Heden” hade man ett stort utomhusförråd av reservdelar och gamla utrangerade spårvagnar stod där länge. Det fanns också en bensinstation där. Man har numera byggt bostäder där, men det krävdes en omfattande sanering av marken.

Det var sagt att invigningen skulle börja kl 11:30 idag. Men då jag strax innan närmade mig anläggningen från Skärmarbrink, såg det oroande tomt ut. Inte en människa syntes till.

Norra infarten till depån

Den nya depån (som ligger där grusplanen låg på flygfotot) är alltså den stora grå byggnaden ungefär mitt i bilden. Det stod i alla fall några arbetsfordon precis utanför den. Jag gick närmare och tog en bild på dem.

Arbetsfordon framför depåbyggnaden

Vid sidan om kunde jag också se en affisch uppsatt. Där syntes samma stora grå byggnad som på mina egna bilder nyss. Och texten på affichen lät också betryggande. Dessutom hade någon klottrat dit en pil och texten 400 m som en liten förklaring till vart man skulle gå. 😉

Välkommen till invigning av SL:s nya banunderhållsdepå.

Man skulle alltså bege sig 400 m till södra entrén. Och då var det bara att trava iväg de där 400 m längs den mycket imponerande byggnaden. Man förstod verkligen att det här med Banunderhåll är en stor och Viktig Verksamhet. 🙂

Då jag kommit en bit längs byggnaden tog jag den här bilden. Det är i alla fall en någorlunda trevlig och varierad fasad de fått till, tycker jag.

Byggnad banunderhållsdepå Hammarby

Så var jag då framme vid södra entrén. Där hade man ställt upp en gammal Capitolbuss som skulle vara reklam för Spårvägsmuseet. De pastellfärgade husen i bakgrunden är de tidigare nämnda bostadshusen som uppförts på den tidigare utomhusdelen av depåanläggningen som kallades ”Heden”.

Capitolbuss vid södra entrén

När jag rundat Capitolbussen, såg jag tydliga tecken på att jag nu kommit rätt. En stor banderoll med texten Välkommen hade satts upp. Och besökarna vällde in. Nåja, ett stilla flöde av huvudsakligen kringboende var det nog snarare. 😉

Välkommen vid södra entrén

Skylt på fasaden för ett av de två företag som ska vara verksamma här.

Strukton Rail

Väl inne i depåbyggnaden kändes den gigantisk. Man fick en klar känsla av att det ännu återstod att flytta dit många maskiner och material de behöver för sitt banunderhållsarbete. Strukton Rail och EuroMaint Rail är de två entreprenörer som kommer att använda den här anläggningen. Deras uppgift är att bygga och underhålla spår åt SL, vilket man väl förstår när man ser ordet Rail i deras företagsnamn. Det gäller då både tunnelbana, spårvägar och lokalbanor. Däremot inte pendeltågens spår som underhålls av Trafikverket.

Inne i depåbyggnaden

I intilliggande område finns också TBT Tunnelbanan Teknik som underhåller tunnelbanevagnarna och MTR som bedriver själva tunnelbanetrafiken. Men de två företagen är inte direkt berörda av den här banunderhållsdepån. Det som förr var ett sammanhållet företag som vi kände till som SL och som bedrev kollektivtrafiken i Stockholms län, har nästan ingen egen verksamhet numera. Istället är det många upphandlade underentreprenörer, som var och en har sitt trafikområde och/eller ansvarsområde. När det gäller busstrafik och annat finns ytterligare företag involverade.

Man kom bara ungefär halvvägs in i depåbyggnaden. Sedan hade ett staket satts upp, och man kunde bara blicka in i den norra delen av byggnaden. Den gula arbetsmaskinen som skymtar till höger kan ge en uppfattning om hur stort det faktiskt är. 🙂

Norra delen av depåbyggnaden

Ja, i själva verket var det väl bara en fjärdedel av ytan som man tilläts röra sig på. För den vänstra (västra) halvan av depåbyggnaden var faktiskt också avspärrad. Där stod i alla fall en del arbetsfordon uppställda. 🙂

Arbetsfordon uppställda inuti depåbyggnaden

Och vid dem stod personal från EuroMaint Rail redo att informera om sin verksamhet.

EuroMaint Rail

Det kan vara läge att visa den depåkarta man hade satt upp. Norra delen är till vänster och södra delen till höger, och den del man fick vistas på idag var den övre högra fjärdedelen av depån, kan man väl säga. Klicka på depåkartan för att läsa den tydligare. 😉

Depåkarta Hammarby banunderhållsdepå

Det fanns fler informerande affischer uppsatta, för de som ville ta del av dem.

Affischer uppsatta

Ja, så blev det då dags för invigning. Trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons var utlovad som invigare. Och så blev det också. Här håller han sitt invigningstal. En siffra han nämnde som fastnade var att han sade att det varje dag görs 1,2 miljoner tunnelbaneresor. Det är rätt rejält, måste jag säga. 🙂

Trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons invigningstalar

Ett blågult band skulle också klippas av. Mannen närmast i mitten av bilden som påpassligt tar en bild, är en tidigare arbetskamrat. Som det brukar finnas några av på evenemang av den här typen. 😉

Klipp av invigningsband

När klippet var gjort, blåstes det till kraftfullt i högan sky av den tillresta orkestern. De brassade verkligen på och det var verkligen fullt bleckblås! Folk som stod nära (däribland jag) hoppade till när fanfaren trumpetades ut.

Fanfar trumpetas ut

Sedan var det dags för vad som uppenbarligen var den här anläggningens stolthet. En demonstration av vad som sades vara världens enda luftkuddedrivna truck för spårfordon. Så här ser det underverket ut.

Luftkuddetruck

Den är till för att flytta arbetsfordon mellan olika spår och också vända fordon inne i depån. På det sättet slipper man lägga in platskrävande växlar och vändskiva. Det fanns en affisch uppsatt, som skulle förklara funktionen för den som ville begripa.

Lyfta med luft

Givetvis skulle denna förnämliga maskin demonstreras i skarpt läge. Så här såg det ut när den manövrerats för att passa in med ett av spåren i hallen. Gubben i gul väst med låda på magen är inte en korvgubbe utan han som kör maskinen.

Luftkuddetrucken demonstreras

Annars fanns det korvgubbar på plats också. Det vi ser på nästa bild är faktiskt en kö tvärs över golvet av korvsugna. Kaffe och dryck fanns också för den som önskade.

Korvsugna

Det var väl ungefär det hela. Jag avslutar med en bild av södra kortsidan av byggnaden. Det finns som sagt flera angränsande byggnader som också används i SL:s verksamhet, men denna dag var det invigningen av den här nya banunderhållsdepån som stod i fokus. 🙂

Södra kortsidan av depåbyggnaden

Peter

 

Globen

18 mars, 2016

Det finns en sfärisk byggnad i Stockholm, som är relativt väl känd över världen. Den kallas Globen. 🙂

Globen

Jag vet inte vad man kan likna den som. Den heter ju Globen och då får man väl tro att det är självaste Jordgloben, alltså den som vi också kallar Jorden, Världen, Tellus, Terra etc, som är förebild. 😉

Den är väl mest känd som kalaskula, där man gärna håller till med festliga arrangemang. Oftast inom sport och musik. Många ishockeymatcher har ägt rum här, men också hästtävlingar, motocross och andra sporter med gärna lite showinslag. Och många stora artister har uppträtt i arenan. Själv har jag väl sett ishockey och tennis här, och när det gäller musik kan jag väl från lite olika genrer nämna Paul McCartney, Peter Gabriel och Rolling Stones. Nu i vår kommer Eurovision Song Contest sändas ut över Europa härifrån. 🙂

Eurovision Song Contest 2016

Men idag var det ett annat celebert besök i Globen. På en datormässa som IT-företaget Dustin anordnade. Och celebriteten var självaste ex-statsministern Fredrik Reinfeldt. 🙂

Ämnet för hans föreläsning var: Hur möter vi en värld i förändring? Det är ju den globen vi lever på och vandrar runt på. Så då blev alltså så att Fredrik Reinfeldt talade om Globen i Globen. 😀

Fredrik Reinfeldt pratar om globen i Globen

Den knähukande mannen i förgrunden bar omkring på en stor kamera som det stod TV4 på. Och han ville väl få bästa möjliga vinkeln. Nästan samma vinkel som jag faktiskt. 😉

Som expolitiker numera, kunde Fredrik Reinfeldt ta ut svängarna och åsikterna mera än vad han kunde göra som partiledare för moderaterna. Det var en avspänd och rolig Fredrik Reinfeldt som framträdde.

Avspänd Fredrik Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt talade länge och väl. Jag tyckte det var så intressant, så jag listar en del av vad han framförde:

  • Världens befolkning förväntas öka starkt de närmaste årtiondena, uppemot 12 miljarder
  • Urbanisering, d v s att människor lämnar sin hembygd och flyttar in i städerna, är en stark trend över hela världen
  • Över hela världen är det kvinnorna som flyttar först och söker förändring, sedan kommer männen efter
  • Sverige har en större befolkningsökning än de flesta andra länder i Europa, genom den stora invandringen
  • Efter London är Stockholm den stad i Europa med störst andel utlandsfödda
  • Människor på flykt vill bo i länder där de tror de kan få komma in i samhällslivet, inte i länder där det är stort motstånd mot invandring
  • Man måste få tillåtas bygga bostäder där folk vill bo och arbeta, man kan inte hänvisa människor att bo någon annanstans
  • Olika planprocesser, byggregler och människor som inte vill ha nya grannar i sin närhet (NIMBY *) fördröjer byggandet
  • Andelen riktigt fattiga i världen har minskat kraftigt de senaste årtiondena
  • Han redogjorde också för bakgrunden till de nuvarande stora konflikterna i Syrien och näraliggande länder

*) NIMBY = Not In My Back Yard (inte på min bakgård)

Många av ståndpunkterna sammanfaller med sådant som jag tidigare hört Hans Rosling framföra. Efteråt var det lite mingel och självklart skulle det tas Selfies. 😉

Selfie med Fredrik Reinfeldt

Även om jag lyfte fram det här föredraget av Fredrik Reinfeldt, så var ju detta bara en enda liten programpunkt som hölls i en liten sidolokal till en mässa som kallades Dustin Expo 2016. Och alltså var arrangerade av datorförsäljningsföretaget Dustin. I den stora mässlokalen inuti själva Globen så hade de flesta stora datorföretagen brett ut sig med sina produkter. Och gärna med lite mässerbjudanden av olika slag. Men några revolutionerande nyheter var det inte, utan mest ytterligare förfining av deras produkter. Så jag fördjupade mig inte så mycket i det.

Dustin Expo

Den stora vita fyrkanten uppe till höger är storbildsskärmen som kallas jumbotronen, som varit omskriven i samband med Globen. Den är numera utbytt och ännu större än den tidigare.

Jag kastade en blick upp mot Globens läktare istället. En del av dem är verkligen placerade högt upp. Totalt ryms knappt 14000 åskådare. Något fler om man även har platser på själva golvet i arenan.

Läktarna i Globen

Innertaket högst upp i Globen ser ut så här.

Innertaket högst upp i Globen

Vi backar ut ur arenan, och så här ser den ut närmast utanför. Vi kan nog se att den har ett sponsrat namn, Ericsson Globe.

Ericsson Globe

Globen invigdes 19 februari 1989. Och lite senare samma vår spelades ishockey-VM i arenan. Tyvärr blev det då ingen medalj för Sverige som kom på fjärde plats, efter dåvarande Sovjetunionen som tog guld, Kanada som tog silver och dåvarande Tjeckoslovakien som tog brons. Desto bättre gick det i Globen ishockey-VM 2013, där det blev guld i finalen mot Schweiz (som alltså tog silver). Det var dessutom första gången på 27 år som en arrangörsnation tog hem ishockey-VM. Brons den gången tog USA i en bronsmatch mot Finland.

Men det har spelats flera ishockey-VM i området. Precis intill Globen ligger Hovet (tidigare Johanneshovs Isstadion), som invigdes 1955 och fick tak 1962. Här ser vi arenorna sida vid sida, Globen till vänster och Hovet till höger.

Globen och Hovet

Hovet är fortfarande en aktiv arena, med t ex både ishockey och konserter. Där ryms 9000 personer och används då man inte räknar med ett fullsatt Globen och vill ha en lite intimare atmosfär.

Hovet

Ytterligare en stor arena har funnits i området. Söderstation för fotboll sommartid och bandy vintertid. Som blev klar 1966, men nedlades 2013. Ersattes då av nybyggda Tele2 Arena, som jag skrev om här. Där Söderstadion låg är det nu bara en stor grusplan. Där ska nu byggas hus istället i finfint läge.

Grusplan där Söderstadion låg

Peter

 

Ny regionindelning i Sverige föreslås

9 mars, 2016

Sommaren 2015 inrättades något som heter Indelningskommittén (länk) med uppdrag att föreslå en ny läns- och landstingsindelning, som innebär att Sverige delas in i väsentligt färre län och landsting. Tanken är att bättre möta medborgarnas behov av bra transporter, arbetsmarknad, hälso- och sjukvård, utbildning, kultur och en god miljö. Även polisen, domstolar och andra samhällsfunktioner kan följa med och organiseras utifrån den nya regionindelningen.

Idag presenterade kommittén ett förslag i form av en karta med sex olika storregioner. Och det är väl lika bra att återge den då. 😉

Sverige karta, förslag till ny regionindelning

Vi ser t ex att Stockholms län föreslås slås ihop med Gotlands län, som idag är varsitt län. Stockholms län är ungefär dubbelt så stort till ytan som Gotlands län, men befolkningsmässigt är det ungefär 40 gånger större. I dagsläget är det alltså väldigt olika storlek på de olika länen, och det är väldigt opraktiskt när det gäller de viktiga samhällsfunktionerna. Redan idag samarbetar många intilliggande län om resurskrävande saker som sjukvård och kollektivtrafik.

Länen har anor från 1200-talet, då Birger Jarl och Magnus Ladulås etablerade slottslän. Det var faktiskt på Drottning Kristinas tid 1634 som den nuvarande typen av län skapades och landskapen förlorade sin administrativa betydelse. En möjligen intressant historisk konsekvens av det, var att eftersom Finland hörde ihop med Sverige så fick även Finland län. Där gjorde man en sammanslagning 1997 då 11 län blev 5 län. 2010 avskaffade man län och införde 6 st regionförvaltningsverk, och det har möjligen inspirerat regeringen att göra något liknande i Sverige. Nämnas ska att Åland ligger utanför den här finska indelningen, eftersom det är ett självstyrande landskap. Några av  länsområdena i östra Finland som skapades 1634 är numera ryskt territorium. Dels förlorat efter Sveriges egna krig mot Ryssland, dels förlorat av Finland under andra världskriget.

Sedan 1810 har i stort sett länsindelningen legat fast. Men den stora befolkningsförändringen är ju att de tre storstadsområdena vuxit kraftigt sedan dess, och för att hålla ihop dem administrativt har de vid tre tillfällen expanderat. 1968 sammanslogs Stockholms stad och Stockholms län till Stockholms län, 1997 sammanslogs Malmöhus och Kristianstads län till Skåne län, och 1998 sammanslogs Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och större delen av Skaraborgs län till Västra Götalands län.

Men nu vill man alltså ta ett ännu större samlat grepp över hela Sverige. Än så länge är regionindelningen bara ett förslag, som ska diskuteras och förhandlas. Om man kommer överens, så tänker man sig att införa en ny regionindelning 2019. Man kan dock tänka sig att i de mindre länen är åsikterna bland medborgarna delade om det är bra eller dåligt att ha kvar sin egen handel och vandel eller uppgå i något större. Länen i Norrland är inte direkt små geografiskt, och skulle de bilda en enda gigantisk storregion, som ytmässigt består av halva Sverige, blir verkligen avstånden inom regionen stora. Och vad tycker de nuvarande residensstäderna i varje län om att bli ”en stad i regionen”. Och vad tycker de nuvarande bossarna i varje län, som kallas landshövding. :/

Peter

30 år sedan Olof Palme sköts vid Tunnelgatan/Sveavägen

28 februari, 2016

De senaste dagarna har flera olika dokumentärer sänts  i TV om Olof Palme, med anledning av att det är 30 år sedan han brutalt sköts mitt på öppen gata i Stockholm, fredag 28 februari 1986. Under dessa 30 år har skriverierna varit många om olika spår och hypoteser om vem som låg bakom. Olof Palme var en kontroversiell person under sin livstid. Tyvärr är det så att de som sticker ut och vågar ha tydliga åsikter eller märks på andra sätt, ofta blir ifrågasatta som personer. På Olof Palmes tid fanns ännu inte internet. Som har blivit dagens medium för att skriva elaka kommentarer om andra människor. Han hade en vision om att förändra samhället och hur . En vision som inte gillades av alla. I dagens samhälle tycks det för många gälla att samla på sig ”gilla” på nätet. Det är andra tider nu.

Olika människor tänker på olika saker, då de tänker tillbaka på Olof Palmes livsgärning. Många tänker på hans internationella engagemang. Som motståndet mot USA:s krigföring i Vietnam och hans medlingsuppdrag i kriget mellan Iran och Irak. Han blev den första regeringschefen i västvärlden som besökte Kuba efter revolutionen där. Det var inte okontroversiellt i Sverige och många irriterade sig på den förda politiken.

Inrikespolitiskt fördes kampen för ökad jämlikhet. Främst var det då att utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan de som hade det bättre och de som hade det sämre. Införandet av löntagarfonder var en del av den politiken, även om det var LO:s idé. Och Olof Palme sägs ha drivit just den frågan högst motvilligt. Den ekonomiska politiken under Olof Palme var problematisk. Marginalskatterna var höga. Inflationen var hög. Men den ekonomiska politiken var det också andra statsministrar som misslyckades med, tills Göran Persson kom och bringade ordning där. En ordning som fortfarande består.

Men det är naturligtvis alldeles hemskt att en person kan stiga fram på öppen gata och skjuta ner landets statsminister. Och att vi inte sedan hade en kompetent polisledning som insåg att här måste det göras avspärrningar direkt. Både för att säkra spår och för att om möjligt stänga inne mördaren inom det avspärrade området. Och radio och tv informerade ingenting förrän efter flera timmar. En förskräcklig händelse följs av förskräckliga omedelbara samhällsreaktioner. Det är en del av att händelsen sitter så djupt i det samhälleliga medvetandet.

ros