Posts Tagged ‘Samhälle’

50 år sedan högertrafikomläggningen 1967

3 september, 2017

Idag söndag 3 september 2017 är det precis 50 år sedan Sverige gick över från vänstertrafik till högertrafik. Det var alltså 3 september 1967,  klockan 5 på morgonen, händelsevis också en söndag. Och man kallade allmänt denna dag för Dagen H. Tidigt på söndagsmorgonen då man räknade med att det inte skulle vara så mycket trafik ute på vägarna, mer om det lite längre ner. Eller hur var det med den saken egentligen? Här en reportagebild från Stockholmskällan hur det såg ut på Kungsgatan då bilarna skulle växla från vänster till höger sida. Det ser ut att ha varit ute en hel del bilar då. Förmodligen för att få vara med om den historiska händelsen. Och många som tittar på och tar bilder förstås. 🙂

Kungsgatan 1967 övergång till högertrafik

Bilden är tagen mot väster, från bron på Regeringsgatan som korsar Kungsgatan på en bro. Kungsgatan är i själva verket en nedgrävd gata genom Brunkebergsåsen. Omgivande gator ligger betydligt högre upp. Bron i bilden är Malmskillnadsgatan som korsar Kungsgatan lite längre bort i väster. De båda Kungstornen skymtar på varsin sida om Kungsgatan.

Övergången gick till så att det var allmänt trafikförbud kl 1-6 på söndagsmorgonen i hela landet. I några större städer var det förlängt, för att man skulle hinna med alla åtgärder. I Stockholms innerstad gällde trafikförbudet mellan lördag 2 september 1967 kl 10 till söndag 3 september kl 15. Bara bussar, spårvagnar, taxibilar, utryckningsfordon och några fordon med särskilt trafiktillstånd fick köra under den tiden. Mellan kl 4.50 och 5.00 på söndagen var det trafikstopp för ALLA fordon. Följande bilder från Högertrafikkommissionens handledningsbroschyr visar proceduren:

Högertrafik 3 sep 1967 kl 04.50 Trafikstopp

Högertrafik 3 sep 1967 kl 04.50-05.00 Kör över till höger, vänta där

Högertrafik 3 sep 1967 kl 05.00 Från kl 05.00 Högertrafik

Omläggningen till högertrafik föregicks av en massiv informationskampanj i tidningar, tv och i skolorna. Man passade på att införa nya vägskyltar och hastigheten sänktes rejält på alla vägar. Skylten 40 km/h gällde där det tidigare var 50 km/h, 90 km/h på motorvägar och 60 km/h på övriga vägar. Efter 5 september gällde 70 km/h på övriga vägar. Fri fart på landsväg försvann för att aldrig mer återkomma. Så här såg den skylten ut.

Skylt fri fart

Istället sattes en påminnelseskylt om högertrafiken upp överallt längs vägarna. Bokstaven H för Högertrafik lutar för säkerhets skull lite åt höger också.

Håll till höger skylt

Bilarna hade redan i regel ratten till vänster även då det var vänstertrafik. Som de normalt ska vara i högertrafik, i motsats till vänstertrafiklandet England som har ratten till höger. Så det var inte så stora åtgärder som behövde göras på  själva bilarna, utan nu hamnade äntligen ratten ”på rätt sida”. Viktigast var att från 3 september 1967 var man tvungen att ha högerasymmetriskt halvljus. I en handledning från Högertrafikkommissionen visas hur det högerasymmetriska halvljuset räcker längre den egna halvan av körbanan, och kortare till vänster för att i minsta möjliga utsträckning blända mötande bilister. Man skulle montera den här typen av strålkastare före 3 september 1967 och sedan tejpa en lapp på strålkastarna som täckte för den längre ljuskäglan till höger i vänstertrafik. Dem skulle man sedan riva bort dagen H.

Högerasymmetriskt halvljus

Lite roligt är att man uppmanades att köra med halvljuset tänt hela söndagen den 3 september, och man uppmanades att gärna göra det i fortsättningen också. Så här hade man kommit på något som man sedan tyckte skulle göras till lagbestämmelse. 🙂

Idag på 50-årsdagen för högertrafikens införande, tyckte jag det kunde vara roligt att ta en bild på samma ställe som den klassiska bilden ovan från Kungsgatan år 1967, fast 50 år senare. Här är den, och som vi ser kör bilarna i högertrafik, precis som de ska. 🙂

Kungsgatan 2017 från Regeringsgatan

 

Kollektivtrafiken och högertrafikomläggningen

Det kan nämnas lite om kollektivtrafiken också. När det var vänstertrafik så hade bussarna dörrarna till vänster där folk skulle kliva på. I högertrafik måste dörrarna sitta till höger. Man löste det där på lite olika sätt. Det enklaste är ju att utrangera vänstertrafikbussar dagen H och sätta in högertrafikbussar med dörren på rätt sida. I Stockholm skedde detta i stor omfattning då nyanskaffade bussar av märkena Leyland och Büssing sattes in i stor skala. Om vänstertrafikbussarna var i gott skick så kunde man ju bygga om dem och flytta dörrarna från vänster till höger sida. Och slutligen så fanns det bussar som levererades med dörrar på både vänster och höger sida. Då gjorde man så att dörren för påstigning satt bakom föraren och så var det ett räcke som ledde påstigande förbi föraren och vidare in i bussen. När bussen sedan kördes i högertrafik så använde man dörren vid sidan om föraren till höger för påstigning. På så sätt var det lätt att köra bussen in i det sista i vänstertrafik och sedan omedelbart i högertrafik. Man satte förstås igen dörrar och flyttade säten och sånt också, men det var i alla fall enklare än en total ombyggnad av bussen. Det här sistnämnda skedde i större utsträckning i Stockholms förorter.

Här en bild från Stockholmskällan, som uppges vara tagen 1966 vid leverans av en Büssing dubbeldäckare för högertrafik. I garaget till höger skymtar vi fyra bussar av den typ som var vanliga under vänstertrafiken innan dagen H. Den första och den tredje är av märket Büssing, medan den andra och fjärde är från Scania-Vabis (som Scania hette då).

Büssing dubbeldäckare för högertrafik

I Stockholm ledde högertrafikomläggningen till att de sista resterna av det en gång omfattande spårvägsnätet i innerstaden lades ner. Där kördes de sista åren enriktningsvagnar av typen Mustang, med alla dörrar på vänster sida och fast konduktör. De ansågs olönsamma och oflexibla att behålla efter dagen H, så lördag 2 september 1967 var sista dagen för trafik med dem, innan spårvägen lades ner. Här en bild från denna dag av Ingemar Gram från Stockholmskällan. Det är linje 8 på väg söderut på Sibyllegatan.

Spårvagn på linje 8 Sibyllegatan söderut 2 september 1967

Men det fanns två förortsspårvägar i Stockholm som överlevde högertrafikomläggningen, och finns kvar än idag. Dels Nockebybanan från Alvik mot Nockeby, dels Lidingöbanorna från Ropsten ut på Lidingö. De banorna hade fördelen att trafikeras med Ängbyvagnar, som dels var tvåriktningsvagnar, dels hade dörrar på båda sidorna, så de behövde inte byggas om. Och de banorna finns kvar än idag. Även om linjen mot Kyrkviken lades ner några år senare, 12 juni 1971, så finns linjen mot Gåshaga på södra Lidingö kvar.

De där Ängbyvagnarna kunde genom ombyggnader och gott underhåll hållas i trafik ända till nyligen. Allra längst på Lidingö. Jag skrev faktiskt här om sista söndagen 16 juni 2013 med de här Ängbyvagnarna på Lidingö. Jag återanvänder en bild från 2013 som jag då tog på en Ängbyvagn mot Lidingö som inväntade avgångstid vid Ropsten. Vagnen är ursprungligen levererad 1944, men ombyggd flera gånger och slutligen tagen ur trafik 2013, strax efter den här bilden togs.

Ängbyvagnar på Lidingöbanan inväntar avgångstid i Ropsten 2013

Tunnelbanan som gick på helt egna spår behöll sin vänstertrafik även efter dagen H. Vilket även järnvägen gjorde. Så där behövdes inga anpassningar alls. Det ska dock sägas att på järnvägen så är det vanligt att man kör på högra spåret om det behövs. Om det är banarbete på det vänstra spåret eller om man vill köra om ett annat tåg är exempel på det. Flera länder nere i Europa kör också vänstertrafik helt eller delvis på järnvägen. För tunnelbanans del ska dock sägas att omriktning av vissa rulltrappor gjordes, och vissa spärrar flyttades vid renovering, så att gångströmmarna i större utsträckning än tidigare skulle ske så att det var mest naturligt att gå till höger.

 

Historien om högertrafiken

För den som är intresserad, gör jag en liten historisk tillbakablick också. För det har verkligen varit ”än slank han dit och än slank han dit”. Först var Karl XII som utfärdade en förordning 10 februari 1718 som påbjöd högertrafik. Det fanns ju trafik även på den tiden, där postdiligenser kan nämnas, även om de hade ”havremotor” (läs häst). Sedan kom Ulrika Eleonora en kort tid och sedan blev Fredrik I kung. Under hans tid ändrade man sig och under hans regeringstid kom en förordning 12 december 1734 om att hålla till vänster. Man införde också en regel om vem som skulle lämna företräde i korsningar, och då valde man i praktiken det enkla ”störst går först”. 😉

Sedan blev det lite rörigt. En ordningsstadga för rikets städer infördes 24 mars 1868, och 10 år senare, 31 maj 1878 upphävdes Gästgivareordningens trafikbestämmelser, och plötsligt var det oreglerat om det skulle vara vänster- eller högertrafik. Av ren självbevarelsedrift så fortsatte man köra till vänster ändå. I förordningen för automobiltrafik från 30 juni 1916 återupptog man bestämmelsen från 1734 om vänstertrafik. Fast det var ju ett litet problem kvar. Eftersom förordningen endast gällde biltrafik så gällde den ju inte för cyklister, hästskjutsar och andra fordon som inte var bilar. Först i vägtrafikstadgan som infördes 1923 lagstadgades vänstertrafikregeln för samtliga trafikanter.

Men vänstertrafiken hade knappt hunnit bli slutligt reglerad, innan en diskussion om att införa högertrafik började. Vid 1930 års riksdag röstade första kammaren för att högertrafik skulle utredas, men andra kammaren avslog det, så frågan föll. 1931-1939 var frågan om högertrafik uppe flera gånger i riksdagen utan att bifallas. 1939 hade stora områden i Europa som Tjeckoslovakien, Österrike och Ungern gått över till högertrafik, och Portugal hade gjort det redan 1928. I Sverige kom fram till att frågan borde utredas av en högertrafikkommitté, och 1940 kom den fram till att högertrafik skulle införas. Men 1941 avvisade riksdagen det igen. Men frågan fortsatte att vara aktuell. Nya motioner i riksdagen kom 1943 och 1945. 1953 beslutade man om en ny utredning, som återigen kom fram till att man skulle införa högertrafik. Till slut fick man nog och bestämde sig för att höra vad folket tyckte, och utlyste en rådgivande folkomröstning om saken 16 oktober 1955. I den röstade bara 15,5% ja till högertrafik, medan 82,9% röstade nej.

För de som ville införa högertrafik var ju detta utslag av folkets vilja en rejäl motgång. 1960 bestämde man om en ny utredning, som denna gång hade uppdraget att titta på kostnaderna för införande av högertrafik, och blev klar 1961. Men nu hade Sverige utsatts för påtryckningar utifrån. 1960 hade Europarådet antagit en resolution riktad till Sverige om önskvärdheten av enhetlig trafikriktning i Europa. I februari 1963 rekommenderade Nordiska rådet att Sverige skulle införa högertrafik. Till slut blev trycket för stort. 10 maj 1963 beslutade riksdagen med 294 röster för och 50 röster mot, att Sverige skulle införa högertrafik 1967. Och den tidigare nämnda Högertrafikkommission inrättades för att leda arbetet och peka med  hela handen. Resten är historia, som man brukar säga. 😉

Annonser

Storstadsåtgärder Stockholm, om nya spår i Sverigeförhandlingen

30 mars, 2017

Jag har skrivit om Sverigeförhandlingen förut, länkar:

https://stockholmiana.wordpress.com/2015/11/26/sverigeforhandlingen/

https://stockholmiana.wordpress.com/2015/12/01/sverigeforhandlingen-och-stockholm/

https://stockholmiana.wordpress.com/2016/02/08/forhandling-om-nya-spar-och-ostlig-vagforbindelse

Nu har man kommit överens mellan Stockholmsregionen och staten vilka nya spårförbindelser man ska anlägga, hur många bostäder som byggas i anslutning till dem, och hur satsningen ska finansieras. Här länkar till information direkt från Sverigeförhandlingen:

Stockholmsregionen

Faktablad

Sverigeförhandlingens karta över vad som ska byggas (klickbar):

Storstadsåtgärder Stockholm, presenterat 30 mars 2017

I korthet anges att ca 100 000 bostäder ska byggas ungefär enligt följande (själva den formella beslutsprocessen återstår):

Stockholms stad: 48 500 bostäder

Huddinge kommun: 18 500 bostäder

Täby kommun: 16 200 bostäder

Vallentuna kommun: 5 650 bostäder

Österåkers kommun: 7 020 bostäder

Solna stad: 4 000 bostäder

De nämnda kommunerna, Stockholms läns landsting, staten och höjningar av trängselskatten kommer att finansiera satsningen. Det står också att samtliga kollektivtrafikobjekt kommer att vara projektstartade senast 2026, men om möjligt något tidigare. Sedan tar det förstås ytterligare ett antal år att bygga klart. Så det är långsiktiga satsningar det här för att koppla ökat bostadsbyggande till kollektivtrafiksatsningar för den snabbt ökande befolkningen i Stockholms län.

Ytterligare projekt som Östlig förbindelse för biltrafiken jobbar Sverigeförhandlingen med, och resultatet av de förhandlingarna kommer att presenteras senare.

Riksdagshuset

25 mars, 2017

Sveriges Riksdag håller till i Riksdagshuset, som finns på Helgeandsholmen i Stockholm. De har en egen webbplats också, som inte bara beskriver riksdagens arbete och våra folkvalda, utan också innehåller Sveriges lagar.

På Öppet hus kan man få inblick i hur det ser ut på insidan, och det fanns också riksdagsledamöter på plats för informera och svara på frågor.

Öppet hus i riksdagen 25 mars 2017 Program

Så här ser riksdagshuskomplexet ut söderifrån, från Gamla Stan sett. Den vänstra byggnaden uppfördes ursprungligen Riksbanken, som 1976 flyttade ut till ett nybyggt hus vid Brunkebergstorg. Den högra och större byggnaden byggdes för dåvarande tvåkammarriksdagen. Den hade införts 1867 och då ersatt den gamla ståndsriksdagen med adel, präster, borgare och bönder som då funnits i flera hundra år. År 1888 beslutade man om bygget och 1905 var de klara för inflyttning.

Riksdagshuset

Så här ser det ut på Riksgatan mellan de båda byggnaderna. Valvet tvärs över gatan längre bort i bilden har överst en gångbro mellan dem. Den vänstra byggnaden kallas numera västra riksdagshuset medan den högra kallas östra riksdagshuset. Till vänster är det köande som väntar på säkerhetskontrollen för att få komma in i riksdagshuset. Den är av den vanliga typen med väskor man får lämna ifrån sig i lådor på ett band och som scannas, medan man själv passerar igenom en portal som reagerar på metalliska föremål.

Riksgatan

Jag fick tips om att gå runt det högra huset istället, där det skulle vara en ingång med kortare kö. Och då kom jag in i västra och ursprungliga riksdagshusets entré. Så här ser trappan ut upp till de båda kamrarna.

Gamla trappan upp till riksdagens kamrar

I programmet finns en skiss över de båda kamrarna. Översta delen av skissen, som har lite svagare färg, visar den nuvarande riksdagskammaren, men den kommer vi till lite senare. 🙂

Riksdagshuset ritning

Klicka för större format

När man kommit uppför trappan, finns gamla förstakammarsalen alltså till höger. Ledamöterna där var en privilegierad elit som valdes indirekt genom landstingen och de största städerna. Överhuset kan man kanske kalla det, och det existerade ända fram till 1970 faktiskt, då tvåkammarsystemet avskaffades och vi fick en enkammarriksdag.

The former First Chamber

Och så här ser det ut inne i själva förstakammarsalen.

Förstakammarsalen

Så här såg voteringsknapparna och mikrofonerna ut på bänkplatserna för ledamöterna. De användes alltså fram till 1970.

Bänkplats

Går vi ut ur förstakammarsalen och blickar ut över trapphuset så ser vi mitt i bilden ingången till andrakammarsalen på andra sidan. Till vänster alltså när man kommer uppför den stora trappan.

Trapphuset mellan gamla förstakammarsalen och andrakammarsalen

Så här ser andrakammarsalen ut. Ledamöterna till andra kammaren utsågs genom allmänna val. Men den lika rösträtten var inte fullt genomförd förrän 1921.

Andrakammarsalen

Det finns även mindre rum vid sidan om. Så här ser ett utskottsrum ut, där ett av de 15 utskotten sitter. I varje utskott sitter 17 ledamöter, som speglar mandatfördelningen i riksdagen.

Utskottsrum

På 1960-talet bestämde man sig för att avskaffa tvåkammarriksdagen och istället ha en enkammarriksdag som i sin helhet utsågs genom direkta val. Vid sitt avskaffande hade första kammaren 151 ledamöter och andra kammaren 233 ledamöter, vilket sammanlagt blev 384 ledamöter. Det var ju riksdagen själv som beslutade om detta, och för att få igenom förslaget kunde man ju inte minska antalet ledamöter alltför mycket, eftersom många riksdagsledamöter då hade blivit arbetslösa. Man lyckades i alla fall få ner antalet till 350 ledamöter, vilket ändå är ett förhållandevis stort antal jämfört med vårt lands storlek och andra länders parlament.

Så många ledamöter fick inte plats i någon av de befintliga kammarsalarna, så därför flyttades riksdagen under åren 1971-1983 till Kulturhuset i Stockholm. Plenisalen blev senare teatersalong för Stockholms Stadsteater.Jag har tidigare skrivit om Kulturhuset här. Jag visar igen en bild på Kulturhuset.

Kulturhusets fasad

Redan 1973 råkade man ut för det besvärliga läget att båda blocken fick lika många mandat, 175 mot 175. I många omröstningar blev det lika röstetal och då fick lotten avgöra. Man fick dras med denna jämviktsriksdag till 1976. För att inte samma jämviktsläge ska inträda igen, så minskade man därför antalet ledamöter till nuvarande 349.

Det var inte förrän 1975 som man utrett klart hur man skulle ordna den permanenta lösningen för riksdagen, och man fattade det definitiva beslutet att flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Man bestämde sig för att bygga om det tidigare riksbankshuset och lägga på ytterligare en våning med en kammare tillräckligt stor för att alla 349 ledamöterna skulle få plats. Vi skymtade den inledningsvis då jag visade en bild på nya och gamla riksdagshuset sida vid sida. Men så här ser den inglasade påbyggnaden ut västerifrån, med plenisalen överst i gamla Riksbankshuset.

Nuvarande riksdagshuset

Raskt förflyttar vi oss upp i det där ”glashuset” och tar en bild ut genom ett av de där fönstren i motsatt riktning istället. Lite till vänster i bilden ser vi Stadshuset, där de folkvalda i Stockholms stad sammanträder. 🙂

Utsikt från Riksdagshuset, mot väster

Vänder vi oss om 180º kan vi gå ut till åskådarläktaren i riksdagens plenisal. Där har vi också en sorts utsikt. 😉

Utsikt från åskådarläktaren

Det är uppenbart att det händer grejer där nere. Jag går ner och fram till talmanpodiet. Där står bland alla ungdomar riksdagsveteranen Barbro Westerholm (L) och riksdagens talman Urban Ahlin (S) (med handen tryggt på ryggstödet till sin stol) och förbereder sig för en liten frågestund som är en programpunkt för dagen.

Talmanspodiet

Det kan kanske vara lite roligt att se den apparatur som talmannen har framför sig. Den klocka vi ser till vänster i bild räknar ner tiden till noll för varje talare. Det är ingen som talar när bilden tas, utan det är nog någon som har lekt lite med knapparna. 😀

Talmannens apparatur

Och så här ser det ut från talmannens plats om man blickar ut i plenisalen. Upptill ser man de stora glasfönstren jag nämnde tidigare, och strax nedanför mitten i bilden skymtar man den talarstol som man brukar se i tv-sända debatter från riksdagen.

Från talmannens plats

Det drog alltså ihop sig till en liten frågestund. Och för att inte för många skulle trängas i plenisalen, så släppte man bara in så många att alla fick varsin sittplats på någon av riksdagsledamöternas platser. De som kom lite senare fick istället bege sig upp till riksdagens åhörarläktare som jag visade tidigare. Det råkade bli så att jag fick sitta på riksdagsplats nr 344, som tillhör Stig Henriksson (V).

Riksdagsplats 344

Jämför vi med bilden från bänkplatsen i förstakammarsalen ovan, så ser vi att det var inte så många knappar här. Så här ser det ut när riksdagsman Stig Henriksson blickar ut över sina riksdagskolleger. Bilden är tagen när den lilla frågestunden har börjat. 🙂

Riksdagens plenisal

Jag kom alltså att sitta långt bakåt, så det kan vara lite svårt att se detaljerna. På väggen bakom kan vi kanske skymta de två U-formade voteringstavlorna, som visar med lampor i olika färger hur riksdagsledamöterna röstat. Vi kan kanske också se att det sitter två kameror på väggen, som används för tv-sändningar. Under kamerorna sitter två skyltar som räknar ner tiden för de som talar. Även under den här frågestunden så var de delvis påkopplade, dock inte hela tiden av någon för mig okänd anledning. Det var gjort så att framför talmannen Urban Ahlin så satt det en representant för vart och ett av de 8 riksdagspartierna.

Den som ville ställa en fråga fick göra det i en mikrofon som bars omkring, och frågan fick ta högst en minut. Frågan skulle ställas till en av riksdagsledamöterna som då hade en minut att svara. Sedan var det dags för en ny fråga. Om någon höll på för länge så klubbade Urban Ahlin av vederbörande. Om det var något av partierna som fick för få frågor, så styrde Urban Ahlin om så att nästa fråga skulle ställas till ett specifikt parti. Lite drygt en timme varade frågestunden. Det var trevligt att se att så många ungdomar och människor med invandrarbakgrund tagit sig dit och ställde intressanta frågor. Riksdagsledamöterna gav också tydliga och bra svar, och gled inte undan och började prata om något annat, som man tyvärr alltför ofta får se i tv-debatter. Den som ville kunde också prata direkt med representanter för de olika partierna, som fanns här och där på olika ställen i byggnaden. 🙂

Sverige 10 miljoner, Stockholms län 2,3 miljoner, Stockholms stad 0,9 miljoner

20 januari, 2017

Sverige 10 miljoner, Stockholms län 2,2 miljoner (länk), Stockholms stad 0,9 miljoner. Ja så många invånare är vi just nu. Idag fredag 20 januari 2017 blev vi 10 miljoner i Sverige, vilket uppmärksammats av Statistiska Centralbyrån på en särskild sida som tickat fram. Siffrorna för Stockholms län och Stockholms stad är inte lika uppdaterade och några månader äldre, men är i alla fall hämtade härifrån.

SCB publicerar också en bild över befolkningsutvecklingen i Sverige:

SCB - Sveriges befolkningskurva

Det var 1749 som folkmängden i Sverige började räknas mer systematiskt genom det nybildade Tabellverket, som var föregångaren till dagens Statistiska Centralbyrån. Det är nog därför som kurvan på bilden ovan lämpligt nog börjar år 1750. Jag har hämtat några årtal med befolkningsstatistik, som jag återger här. Jag anger ca-siffror, så blir det enklare att se. 😉

År 1750 var hela Sveriges befolkning 1,8 miljoner, varav 58000 i Stockholms stad. I huvudstaden bodde alltså då 3% av Sveriges befolkning. Man ska komma ihåg att geografiskt var Stockholms då en betydligt mindre stad än nu. Jag har just nu tyvärr ingen uppgift om befolkningen då i Stockholms län.

År 1800 var Sveriges befolkning 2,3 miljoner, varav 172000 i hela Stockholms län (7%). I Stockholms stad bodde 76000, vilket fortfarande var 3% av Sveriges befolkning och 44% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 1850 var Sveriges befolkning 3,5 miljoner, varav 208000 i hela Stockholms län (7%). I Stockholms stad bodde 93000, vilket var 3% av Sveriges befolkning och 45% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 1900 var Sveriges befolkning 5,1 miljoner, varav 473000 i hela Stockholms län (9%). I Stockholms stad bodde 300000, vilket var 6% av Sveriges befolkning och 63% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 1950 var Sveriges befolkning 7 miljoner, varav 1,1 miljoner i hela Stockholms län (16%). I Stockholms stad bodde 745000, vilket var 11% av Sveriges befolkning och 67% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 1960 var Sveriges befolkning 7,5 miljoner, varav 1,3 miljoner i hela Stockholms län (17%). Stockholms stad fick en befolkningstopp då med 808000, vilket var 11% av Sveriges befolkning och 64% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 1980 var Sveriges befolkning 8,3 miljoner, varav 1,5 miljoner i hela Stockholms län (18%). Stockholms stads befolkning hade sjunkit då till 647000, vilket var 8% av Sveriges befolkning och 42% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 2000 var Sveriges befolkning 8,9 miljoner, varav 1,8 miljoner i hela Stockholms län (20%). I Stockholms stad bodde 750000, vilket var 8% av Sveriges befolkning och 41% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 2010 var Sveriges befolkning 9,4 miljoner, varav 2 miljoner i hela Stockholms län (22%). I Stockholms stad bodde 847000, vilket var 9% av Sveriges befolkning och 41% av befolkningen i hela Stockholms län.

Och så 30 september 2016, som i skrivande stund ger de senaste statistiksiffrorna över hela riket, var Sveriges befolkning 9,9 miljoner, varav 2,3 miljoner i hela Stockholms län (23%). I Stockholms stad bodde 933000, vilket var 9% av Sveriges befolkning och 41% av befolkningen i hela Stockholms län.

Invånarantalet i Stockholms stad närmar sig alltså 1 miljon invånare, och det beräknas ske omkring år 2020.

Globen

18 mars, 2016

Det finns en sfärisk byggnad i Stockholm, som är relativt väl känd över världen. Den kallas Globen. 🙂

Globen

Jag vet inte vad man kan likna den som. Den heter ju Globen och då får man väl tro att det är självaste Jordgloben, alltså den som vi också kallar Jorden, Världen, Tellus, Terra etc, som är förebild. 😉

Den är väl mest känd som kalaskula, där man gärna håller till med festliga arrangemang. Oftast inom sport och musik. Många ishockeymatcher har ägt rum här, men också hästtävlingar, motocross och andra sporter med gärna lite showinslag. Och många stora artister har uppträtt i arenan. Själv har jag väl sett ishockey och tennis här, och när det gäller musik kan jag väl från lite olika genrer nämna Paul McCartney, Peter Gabriel och Rolling Stones. Nu i vår kommer Eurovision Song Contest sändas ut över Europa härifrån. 🙂

Eurovision Song Contest 2016

Men idag var det ett annat celebert besök i Globen. På en datormässa som IT-företaget Dustin anordnade. Och celebriteten var självaste ex-statsministern Fredrik Reinfeldt. 🙂

Ämnet för hans föreläsning var: Hur möter vi en värld i förändring? Det är ju den globen vi lever på och vandrar runt på. Så då blev alltså så att Fredrik Reinfeldt talade om Globen i Globen. 😀

Fredrik Reinfeldt pratar om globen i Globen

Den knähukande mannen i förgrunden bar omkring på en stor kamera som det stod TV4 på. Och han ville väl få bästa möjliga vinkeln. Nästan samma vinkel som jag faktiskt. 😉

Som expolitiker numera, kunde Fredrik Reinfeldt ta ut svängarna och åsikterna mera än vad han kunde göra som partiledare för moderaterna. Det var en avspänd och rolig Fredrik Reinfeldt som framträdde.

Avspänd Fredrik Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt talade länge och väl. Jag tyckte det var så intressant, så jag listar en del av vad han framförde:

  • Världens befolkning förväntas öka starkt de närmaste årtiondena, uppemot 12 miljarder
  • Urbanisering, d v s att människor lämnar sin hembygd och flyttar in i städerna, är en stark trend över hela världen
  • Över hela världen är det kvinnorna som flyttar först och söker förändring, sedan kommer männen efter
  • Sverige har en större befolkningsökning än de flesta andra länder i Europa, genom den stora invandringen
  • Efter London är Stockholm den stad i Europa med störst andel utlandsfödda
  • Människor på flykt vill bo i länder där de tror de kan få komma in i samhällslivet, inte i länder där det är stort motstånd mot invandring
  • Man måste få tillåtas bygga bostäder där folk vill bo och arbeta, man kan inte hänvisa människor att bo någon annanstans
  • Olika planprocesser, byggregler och människor som inte vill ha nya grannar i sin närhet (NIMBY *) fördröjer byggandet
  • Andelen riktigt fattiga i världen har minskat kraftigt de senaste årtiondena
  • Han redogjorde också för bakgrunden till de nuvarande stora konflikterna i Syrien och näraliggande länder

*) NIMBY = Not In My Back Yard (inte på min bakgård)

Många av ståndpunkterna sammanfaller med sådant som jag tidigare hört Hans Rosling framföra. Efteråt var det lite mingel och självklart skulle det tas Selfies. 😉

Selfie med Fredrik Reinfeldt

Även om jag lyfte fram det här föredraget av Fredrik Reinfeldt, så var ju detta bara en enda liten programpunkt som hölls i en liten sidolokal till en mässa som kallades Dustin Expo 2016. Och alltså var arrangerade av datorförsäljningsföretaget Dustin. I den stora mässlokalen inuti själva Globen så hade de flesta stora datorföretagen brett ut sig med sina produkter. Och gärna med lite mässerbjudanden av olika slag. Men några revolutionerande nyheter var det inte, utan mest ytterligare förfining av deras produkter. Så jag fördjupade mig inte så mycket i det.

Dustin Expo

Den stora vita fyrkanten uppe till höger är storbildsskärmen som kallas jumbotronen, som varit omskriven i samband med Globen. Den är numera utbytt och ännu större än den tidigare.

Jag kastade en blick upp mot Globens läktare istället. En del av dem är verkligen placerade högt upp. Totalt ryms knappt 14000 åskådare. Något fler om man även har platser på själva golvet i arenan.

Läktarna i Globen

Innertaket högst upp i Globen ser ut så här.

Innertaket högst upp i Globen

Vi backar ut ur arenan, och så här ser den ut närmast utanför. Vi kan nog se att den har ett sponsrat namn, Ericsson Globe.

Ericsson Globe

Globen invigdes 19 februari 1989. Och lite senare samma vår spelades ishockey-VM i arenan. Tyvärr blev det då ingen medalj för Sverige som kom på fjärde plats, efter dåvarande Sovjetunionen som tog guld, Kanada som tog silver och dåvarande Tjeckoslovakien som tog brons. Desto bättre gick det i Globen ishockey-VM 2013, där det blev guld i finalen mot Schweiz (som alltså tog silver). Det var dessutom första gången på 27 år som en arrangörsnation tog hem ishockey-VM. Brons den gången tog USA i en bronsmatch mot Finland.

Men det har spelats flera ishockey-VM i området. Precis intill Globen ligger Hovet (tidigare Johanneshovs Isstadion), som invigdes 1955 och fick tak 1962. Här ser vi arenorna sida vid sida, Globen till vänster och Hovet till höger.

Globen och Hovet

Hovet är fortfarande en aktiv arena, med t ex både ishockey och konserter. Där ryms 9000 personer och används då man inte räknar med ett fullsatt Globen och vill ha en lite intimare atmosfär.

Hovet

Ytterligare en stor arena har funnits i området. Söderstation för fotboll sommartid och bandy vintertid. Som blev klar 1966, men nedlades 2013. Ersattes då av nybyggda Tele2 Arena, som jag skrev om här. Där Söderstadion låg är det nu bara en stor grusplan. Där ska nu byggas hus istället i finfint läge.

Grusplan där Söderstadion låg

Peter