Posts Tagged ‘Tankar’

Fullmåne

14 december, 2016

Idag var det fullmåne och stjärnklart, så jag tog en bild.

Stor måne

Det är naturligtvis inget som framgår av bilden, men den är lite större än normalt. När det var fullmåne förra månaden så var det en ”supermåne”. Månen var då närmare jorden än den varit på 70 år, samtidigt som det var fullmåne, och det är klart att man då måste tala om hur super det var. Tyvärr fick jag inte tillfälle då att ta en bild på månen, men när jag såg den lysa så klart på himlen ikväll, så blev det en bild nu istället. Det tar lite tid för både jorden och månen att flytta sig i sina banori förhållande till solen, så den är fortfarande lite större än normalt.

Att avståndet till månen varierar beror på att banan är inte riktigt rund utan elliptisk. Några jätteskillnader är det inte. Som närmast är månen 356355 km från jorden och som längst bort 406725 km från jorden. I avstånd är skillnaden 14%, men ljusskillnaden är 30% och alltså lite större.  Men banan flyttar sig lite hela tiden, och det är inte alltid det är fullmåne när månen är närmast jorden. Det gäller att pricka att både banan är närmast jorden och månen närmast jorden och det är fullmåne samtidigt så blir det den där superfullmånen. Inte så ofta alltså. 😉

När jag kollade lite om det här, så fick jag även förklaringen på en annan sak kanske en och annan funderat över. Och det är varför månen alltid vänder samma sida åt jorden (”gubben i månen”). Det beror på att månen inte är riktigt rund. Skulle man göra en kopia av månen av ungefär en fotbolls storlek och lägga på ett absolut slätt golv, så skulle den rulla runt lite tills den lägger sig tillrätta med ”gubben i månen” ner mot golvet. Gravitationen har gjort sin inverkan. Ja visst ja, det är ju samma gravitation som påverkar både fotbollsmånen på golvet och den fullstora månen långt där borta. 🙂

Förresten, när vi ändå har fokus på månen. En omständighet till, som jag inte tänkt på innan. Hur lång är en ”månad” egentligen? Alltså, den sorts månad som det tar för månen att ”snurra ett varv runt jorden”? Ja, det är lite lustigt att jordens cirkulation runt solen påverkar även det. Skulle man ställa sig på en avlägsen stjärna och betrakta månen, så skulle man se att månen gör ett varv runt jorden på ca 27,32 dagar. På ett år skulle man då se den göra 13 varv (och lite till). Men eftersom jorden själv flyttar sig runt solen, så måste månen snurra lite till från att man ser en fullmåne på jorden till nästa fullmåne. Där tar det 29,53 dagar mellan fullmånarna. Jämfört med jorden så blir det 12 varv (och lite till). Det är därför vi har 12 månader på året. Det där sista varvet upp till 13 är det jorden själv som gör. Ja, alltså, jag tror inte man ska grubbla alltför mycket på det där, utan nöja sig med att tro på det. Jag gör så att sista ordet i meningen får en glad ”gubbe i månen” => :).

 

Globen

18 mars, 2016

Det finns en sfärisk byggnad i Stockholm, som är relativt väl känd över världen. Den kallas Globen. 🙂

Globen

Jag vet inte vad man kan likna den som. Den heter ju Globen och då får man väl tro att det är självaste Jordgloben, alltså den som vi också kallar Jorden, Världen, Tellus, Terra etc, som är förebild. 😉

Den är väl mest känd som kalaskula, där man gärna håller till med festliga arrangemang. Oftast inom sport och musik. Många ishockeymatcher har ägt rum här, men också hästtävlingar, motocross och andra sporter med gärna lite showinslag. Och många stora artister har uppträtt i arenan. Själv har jag väl sett ishockey och tennis här, och när det gäller musik kan jag väl från lite olika genrer nämna Paul McCartney, Peter Gabriel och Rolling Stones. Nu i vår kommer Eurovision Song Contest sändas ut över Europa härifrån. 🙂

Eurovision Song Contest 2016

Men idag var det ett annat celebert besök i Globen. På en datormässa som IT-företaget Dustin anordnade. Och celebriteten var självaste ex-statsministern Fredrik Reinfeldt. 🙂

Ämnet för hans föreläsning var: Hur möter vi en värld i förändring? Det är ju den globen vi lever på och vandrar runt på. Så då blev alltså så att Fredrik Reinfeldt talade om Globen i Globen. 😀

Fredrik Reinfeldt pratar om globen i Globen

Den knähukande mannen i förgrunden bar omkring på en stor kamera som det stod TV4 på. Och han ville väl få bästa möjliga vinkeln. Nästan samma vinkel som jag faktiskt. 😉

Som expolitiker numera, kunde Fredrik Reinfeldt ta ut svängarna och åsikterna mera än vad han kunde göra som partiledare för moderaterna. Det var en avspänd och rolig Fredrik Reinfeldt som framträdde.

Avspänd Fredrik Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt talade länge och väl. Jag tyckte det var så intressant, så jag listar en del av vad han framförde:

  • Världens befolkning förväntas öka starkt de närmaste årtiondena, uppemot 12 miljarder
  • Urbanisering, d v s att människor lämnar sin hembygd och flyttar in i städerna, är en stark trend över hela världen
  • Över hela världen är det kvinnorna som flyttar först och söker förändring, sedan kommer männen efter
  • Sverige har en större befolkningsökning än de flesta andra länder i Europa, genom den stora invandringen
  • Efter London är Stockholm den stad i Europa med störst andel utlandsfödda
  • Människor på flykt vill bo i länder där de tror de kan få komma in i samhällslivet, inte i länder där det är stort motstånd mot invandring
  • Man måste få tillåtas bygga bostäder där folk vill bo och arbeta, man kan inte hänvisa människor att bo någon annanstans
  • Olika planprocesser, byggregler och människor som inte vill ha nya grannar i sin närhet (NIMBY *) fördröjer byggandet
  • Andelen riktigt fattiga i världen har minskat kraftigt de senaste årtiondena
  • Han redogjorde också för bakgrunden till de nuvarande stora konflikterna i Syrien och näraliggande länder

*) NIMBY = Not In My Back Yard (inte på min bakgård)

Många av ståndpunkterna sammanfaller med sådant som jag tidigare hört Hans Rosling framföra. Efteråt var det lite mingel och självklart skulle det tas Selfies. 😉

Selfie med Fredrik Reinfeldt

Även om jag lyfte fram det här föredraget av Fredrik Reinfeldt, så var ju detta bara en enda liten programpunkt som hölls i en liten sidolokal till en mässa som kallades Dustin Expo 2016. Och alltså var arrangerade av datorförsäljningsföretaget Dustin. I den stora mässlokalen inuti själva Globen så hade de flesta stora datorföretagen brett ut sig med sina produkter. Och gärna med lite mässerbjudanden av olika slag. Men några revolutionerande nyheter var det inte, utan mest ytterligare förfining av deras produkter. Så jag fördjupade mig inte så mycket i det.

Dustin Expo

Den stora vita fyrkanten uppe till höger är storbildsskärmen som kallas jumbotronen, som varit omskriven i samband med Globen. Den är numera utbytt och ännu större än den tidigare.

Jag kastade en blick upp mot Globens läktare istället. En del av dem är verkligen placerade högt upp. Totalt ryms knappt 14000 åskådare. Något fler om man även har platser på själva golvet i arenan.

Läktarna i Globen

Innertaket högst upp i Globen ser ut så här.

Innertaket högst upp i Globen

Vi backar ut ur arenan, och så här ser den ut närmast utanför. Vi kan nog se att den har ett sponsrat namn, Ericsson Globe.

Ericsson Globe

Globen invigdes 19 februari 1989. Och lite senare samma vår spelades ishockey-VM i arenan. Tyvärr blev det då ingen medalj för Sverige som kom på fjärde plats, efter dåvarande Sovjetunionen som tog guld, Kanada som tog silver och dåvarande Tjeckoslovakien som tog brons. Desto bättre gick det i Globen ishockey-VM 2013, där det blev guld i finalen mot Schweiz (som alltså tog silver). Det var dessutom första gången på 27 år som en arrangörsnation tog hem ishockey-VM. Brons den gången tog USA i en bronsmatch mot Finland.

Men det har spelats flera ishockey-VM i området. Precis intill Globen ligger Hovet (tidigare Johanneshovs Isstadion), som invigdes 1955 och fick tak 1962. Här ser vi arenorna sida vid sida, Globen till vänster och Hovet till höger.

Globen och Hovet

Hovet är fortfarande en aktiv arena, med t ex både ishockey och konserter. Där ryms 9000 personer och används då man inte räknar med ett fullsatt Globen och vill ha en lite intimare atmosfär.

Hovet

Ytterligare en stor arena har funnits i området. Söderstation för fotboll sommartid och bandy vintertid. Som blev klar 1966, men nedlades 2013. Ersattes då av nybyggda Tele2 Arena, som jag skrev om här. Där Söderstadion låg är det nu bara en stor grusplan. Där ska nu byggas hus istället i finfint läge.

Grusplan där Söderstadion låg

Peter

 

Flyktingsituationen, gränskontroll och mer pengar från staten till kommunerna

12 november, 2015

I september 2015 skrev jag (här) om en manifestation med temat Refugees welcome, som då hölls på Medborgarplatsen till stöd för ge ett gott mottagande till de alltfler kommande flyktingarna. Vad som är förskräckligt är att många av dem är ensamkommande barn. Inströmningen har fortsatt, och de påfrestningar det innebär för samhället har lett till två stora politiska händelser idag.

På förmiddagen beslutade regeringen att återinföra gränskontroll idag kl 12 vid inre gräns, som det formuleras. Den innebär att registrering och identitetskontroll ska ske av passagerare till Sverige. Till att börja med gäller den i 10 dagar. Man anger inte exakt hur den ska gå till, utan överlåter åt polisen att bestämma på vilket sätt. Men nyhetsrapporter har inkommit att identiteten på passagerarna kontrolleras på de vanligaste flyktvägarna, som är via Öresundsbron (bil och tåg) och på färjor från Tyskland och Danmark till södra Sverige och västkusten. Och att man omedelbart registrerar flyktingar som asylsökande. Än så länge kontrolleras inte flyg och färjetrafik till Stockholm. Men om flyktingvägarna förändras kan det väl tänkas att också kontrollerna förändras.

På eftermiddagen höll finansminister Magdalena Andersson presskonferens och presenterade en tilläggsbudget för innevarande år 2015, där man genast lånar upp ca 10 miljarder kr, som i december ska fördelas till kommuner, landsting och frivilligorganisationer. Det här är ett extratillskott  jämfört med de pengar som tidigare både anslagits i budgeten och nu tas från biståndsmedlen. Men det går inte att ta från biståndspengarna längre utan svåra konsekvenser där, så därför kommer detta nya med att man överger utgiftstak och överskottsmål och tar det här beslutet att låna pengar för att klara den här extraordinära situationen. Till kommunerna fördelas de här pengarna i förhållande till hur många flyktingar de tagit emot enligt aktuell statistik. Ensamkommande flyktingbarn ger extra tilldelning (länk till dokumentet).

För Stockholms län ser tabellen ut så här. Först anges antal miljoner respektive kommun får, att användas resten av 2015 och 2016, och i sista kolumnen anges belopp i kr/invånare (inkl asylsökande och nyanlända). Klicka för större bild.

Statens pengar till kommunerna i Stockholms län för flyktingmottagning 2015 och 2016

Det är ju intressant att man inte bara anger beloppen i miljoner utan också skriver vad beloppen motsvarar i kronor per invånare. Nu står kommunerna i den tabellen i bokstavsordning, men jag tänkte att den kunde bli mer intressant om man ordnade kommunerna från den kommun som får högst belopp per invånare (och därmed tar emot flest flyktingar per invånare), och dessutom lägger till en kolumn för kommunalskatten 2015. Lite förenklat brukar man ju säga att kommuner med högre kommunalskatt har sämre ekonomi än kommuner med lägre kommunalskatt. Detta stämmer inte helt, eftersom en orsak till dålig ekonomi kan ju vara att man har för låg kommunalskatt i förhållande till behoven, och tvärtom. Men här är i alla den omgjorda tabellen. Jag har bara tagit med kommunalskatten. Landstingsskatten, kyrkoskatten och begravningsavgiften är inte med, men de är inte relevanta i den jämförelsen. Klicka för större bild.

Statens pengar till kommunerna för flyktingmottagning, sorterat efter belopp per invånare

Den slutsats man kan dra är att Södertälje ligger i topp vad gäller flyktingmottagande. Detta trots den högsta kommunalskatten i länet. Men flera andra kommuner som Sigtuna, Upplands-Väsby, Sundbyberg, Botkyrka och Järfälla tar också emot många flyktingar per invånare. I särklassig botten av tabellen ligger Ekerö, Vallentuna, Danderyd, Värmdö och allra sämst Vaxholm.

Nu kan detta delvis bero på i skillnader mellan vilka lämpliga lokaler för flyktingboende som kan finnas i respektive kommun. Men jag tycker ändå det är intressant att notera att Värmdö som tillhör en av landets snabbast växande kommuner i folkmängd, inte är det när det gäller flyktingmottagning. Det tycker man nästan är lite märkligt. Man kan också se att Täby och Danderyd som båda har väldigt låg kommunalskatt, ändå ligger i botten när det gäller flyktingmottagande. Där kan man ändå inte säga att det är kommunens dåliga ekonomi som ligger bakom det.

Jag vill heller inte lägga någon värdering i vad som är ”bra” eller ”dåliga” kommuner i detta hänseende. Det kan ju finnas väldiga kvalitetsskillnader i de åtgärder man vidtar för de ankommande flyktingarna. Och det beror ju också på ens egna värderingar om man tycker det är ”bra” eller ”dåligt” med stort flyktingmottagande.

Man kan också ha ett lite vidare perspektiv. Hur står sig kommunerna i Stockholms län jämfört med Sverige i övrigt? Ja, gör man en överslagsberäkning på det och summerar miljonerna som betalas ut till kommunerna i Stockholms län, så får de totalt 922,6 miljoner, vilket är 11% av det totalbelopp 8330 miljoner som alla kommuner får sammantaget. Samtidigt bor enligt Statistiska Centralbyrån 2224156 i Stockholms län, av totalt 9828655 i hela Sverige 30 september 2015, vilket är 22,6% av Sveriges befolkning. Stockholms län som helhet är mindre än hälften så bra som landets kommuner på att ta hand om de invandrare som kommer. Det finns många kommuner som tar emot mångdubbelt fler än Södertälje per invånare.

Det som ändå är viktigt är att kommunerna inte ensamma ska ta så stor del av kostnaderna för de flyktingar som kommer. Nu är den här engångsutbetalningen till kommunerna inte den enda statliga utbetalning de får för flyktingarna, utan det finns många andra utbetalningar som framförallt ligger framåt i tiden. Hur de ska finansieras blir kommande frågor att ta ställning till.

En intressant sak som nämndes nästan i förbigående i nyhetsrapporteringen idag, är att de här pengarna man lånar och satsar på flyktingmottagning faktiskt ökar tillväxten i Sverige. Sveriges bruttonationalprodukt ökar. Detta även på kort sikt.

Men det som kommer få mycket större betydelse är hur den stora invandringen påverkar befolkningssammansättningen i Sverige på längre sikt. Jag har då hämtat ett befolkningsdiagram från Statistiska Centralbyrån för 2014 (senast tillgängliga siffror) som ser ut så här:

Befolkningspyramid för Sverige 2014

Man brukar kalla figuren för befolkningspyramid, eftersom man tänker sig att det finns väldigt många nyfödda i botten och få riktigt gamla i toppen, så att figuren ska ha en avsmalnande form mot toppen. Men så ser den inte ut. Sen ser snarare ut som en burk som är lite extra tjock om midjan. Den största åldersgruppen är de som är strax över 20 år. Men ungefär lika många finns som är strax över 40 år. Och det finns betydligt fler 65-åringar än vad det finns 18-åringar i landet. Om man tänker på att det i stor utsträckning är unga människor som utför omsorgsarbetet för äldre människor, så inser man att här finns ett inte helt idealiskt förhållande.

Enligt Migrationsverkets rapport november 2015 har hittills i år kommit knappt 27000 ensamkommande barn. Jag vill uppmärksamma det eftersom jag tycker det är så sorgligt, och återger här två diagram därifrån. Först en figur som visar kurvor årsvis mellan 2004-2015 och månadsvis varje år. Ett aningen krångligt sätt att visa statistik, men vi ser i alla fall att den lila kurvan för ensamkommande flyktingbarn 2015 pekar brant uppåt.

Migrationsverket, ensamkommande flyktingbarn 2004-2015

Den andra figuren därifrån, återger nationaliteten på den ensamkommande flyktingbarnen. Över hälften kommer från Afganistan, sedan är det ett stort hopp ner till Syrien, Eritrea och Somalia. Ännu längre ner kommer andra nationer och statslösa.

Migrationsverket, de största nationaliteterna 2015 ensamkommande flyktingbarn

 

Att fly långt bortifrån kräver stora ansträngningar, oavsett om det gäller barn, vuxna eller familjer. Man kan tänka sig den tanken, att de människor som har både pengar, drivkraft och energi att ta sig från de farliga konfliktområden som finns, och tar sig den allra längsta vägen upp till det mest nordliga land de kan hitta och med ett språk som inte tillhör de stora världsspråken, är en alldeles speciell och starkt motiverad grupp av människor. Det är inte människor som tar sig från stor fattigdom i sina hemländer och till Sverige för att sätta sig utanför ICA-affären med en pappersmugg. Utan här är det människor som förlorat anhöriga i krigssituationer i sina hemländer, förlorat pengar för att ta sig därifrån och som säkert har drivkraften att så fort som möjligt komma in i samhällslivet i Sverige och tjäna igen de pengar de förlorat.

De här flyktingarna kommer så småningom bidra till att Sverige kan få en fortsatt stark tillväxt och att det finns resurser både ekonomiskt och omsorgsmässigt till den åldrande befolkningen.

För drygt hundra år sedan var det eländigt i Sverige. Folk utvandrade för att skapa sig en bättre framtid. Ända fram till 1930 var den stora tendensen att människor massutvandrade från Sverige. Men då inträffade den stora recessionen över hela världen och invandringen stoppade upp och vände i en invandringstendens till Sverige, som har varit stabil sedan dess. Den långa trenden med stark invandring till Sverige är direkt kopplad till den starka ekonomiska tillväxten som varit i Sverige under samma period.

Man räknar med att flera miljoner invandrare ska komma till Sverige under de kommande årtiondena, och om så inte skulle ske skulle vi få en kraftig befolkningsminskning i Sverige. Det skulle slå hårt mot de som är unga (ibland arga) idag när de en gång blir gamla.

Det är också intressant att se att de stora vinnarna när det gäller invandrare och befolkningstillväxt visar sig vara glesbygdskommuner i norr och storstadsområdena Göteborg och Malmö. Ojämlikheten i Sverige, mellan glesbygd i norr och tätorterna i söder, eller mellan storstadsområdet Stockholm och de andra storstadsområdena Göteborg och Malmö skulle alltså blivit ännu större, om vi inte hade haft någon invandring till Sverige. Det intressanta är också att när det gäller synen på invandrare, om man utgår från de politiska partierna och de senaste valresultaten, är att det är betydligt större motstånd mot invandrare i Göteborg och Malmö än i Stockholm. Men som jag skrev högre upp, så har Stockholm län tagit mindre än hälften av invandrarna per invånare, jämfört med genomsnittet i Sverige.

Alldeles oavsett alla dessa siffror kan man tycka (åtminstone jag) att det är alldeles förfärligt hur resurserna organiseras för att ta emot invandrare i Sverige. Det sägs ta över ett år och nu upp mot två år innan en ansökning om asyl och uppehållstillstånd är behandlad. Det är ju groteskt. Varför ska det ta så lång tid? Tänk om man hade två års väntetid på våra arbetsförmedlingar, eller akutmottagningar och vårdcentraler, eller på att få en tågbiljett eller på att få komma fram till någon myndighet i telefon. Och inte är boendena för invandrarna bra heller, även om jag kan förstå att det är svårt att få fram bra boende i ett samhälle som inte ens lyckas få fram tillräckligt med boende åt unga människor eller andra som behöver bostad, och där bostadsköerna är många år innan man har chans till egen bostad.

Men jag tycker dagens beslut är hoppingivande. Först ser vi till att få ordning och reda i flyktingströmmarna, så vi vet vilka som kommer till Sverige. Det är ju människor som har undvikit registrering då de passerade in i EU:s passområde (Schengen), och som därför inte finns på kartan (eller registren). Och sedan lånar staten upp pengar och fördelar till kommunerna i proportion till hur många flyktingar de tagit emot.

En stort problem är de som kommer utan pass eller identifikationshandlingar. De måste antingen omedelbart registrera sig, så att de förvandlas från papperslösa till registrerade i Sverige, eller också skickas tillbaka därifrån de kom. Kan de identifiera sig, uppges de få fortsätta därifrån till Norge eller Finland om de hellre vill det. I nuläget är det problem med de som saknar identitetshandlingar att komma ombord på färjorna, eftersom rederierna är skyldiga att ha passagerarlistor. Passagerarlistorna på färjor beror på andra faktorer, som att man vill veta exakt vilka som finns ombord om det skulle hända något, vilket också gäller flygtrafiken. Både rederier och flygbolag riskerar böter om de inte följer regelverket för Transportansvar, som det kallas. Bara de som uppvisar giltiga ID-handlingar får tas ombord.

För att ge ett exempel på hur det kan gå till vid en gränskontroll, så går poliser ombord på Öresundståg från Danmark som stannar vid Hyllie station sydväst om Malmö, som är första uppehållet efter gränsen vid Öresundsbron och passagerarna får legitimera sig eller visa pass och det fastställs vad det är för typ av resa. En del av de utländska medborgare som kontrolleras säger sig vilja fortsätta till Norge och Finland, och det tillåts de visst i nuläget om de bara kan identifieras. Annars är det returresa eller omedelbar registrering som asylsökande de har att välja mellan. Här är en bild från Hyllie station med ett Öresundståg. Den är visserligen från i somras när jag passerade platsen, men den ger en bild av den station där man nu gör noggranna kontroller av passagerarna när tågen från Danmark stannat (i andra riktningen behövs förstås inte dessa kontroller).

Hyllie station söder om Malmö (sommaren 2015)

Vid Malmö station har nyhetsbilderna visat utpasseringskontroller för de som stiger av från Köpenhamn. De som dagligen pendlar mellan Köpenhamn och Malmö tycker naturligtvis att allt detta är ett stort problem, mest kanske eftersom det här leder till längre restid. Men det är naturligtvis en bagatell jämfört med problematiken med flyktingar som anländer utan pass eller identitetshandlingar.

I nyhetsrapporteringen sägs att smugglarna råder de som inte är från Syrien att slänga sina pass och ändå säga att de är från Syrien, för att det ska ge större chans till uppehållstillstånd. Det är svårt att se hur man ska lösa det problemet på ett bra sätt. Man får inse att den stora flyktingvågen med sig andra människor som INTE är flyktingar, men nu ser en chans att komma in i ett land som annars skulle vara stängt för dem. Lyckligtvis är det en minoritet av de som kommer som beter sig så. Det är också ett problem där de som verkligen kommer från Syrien ändå inte har något pass. De kanske inte hann ordna med sådant innan de måste fly. Om man inte alls talar arabiska, som är det dominerande språket i Syrien, eller inte har några som helst kunskaper om det landet, så är det kanske lättare att fatta ett avvisningsbeslut för dem som uppenbart ljuger. Oavsett om man har behjärtansvärda skäl så kan det ju aldrig vara en bra start att ljuga sig in i ett land. Men i de fall där man inte kan påvisa det ena eller andra så tycker jag det är en bättre princip att fria än att fälla.

Och att låta människor vistas åratal i Sverige och sedan avvisa dem är inhumant. Man får i den här svåra situationen, och om man inte sett till att ha de resurser som krävs för att ge en snabb och värdig behandling av alla ärenden, också ta konsekvensen att det kanske betyder att något fler människor än man tänkt sig får stanna. Det gör ändå inte någon större skillnad i den stora flyktingmängd som faktiskt kommer från krigsområden. Även de som kommer på falska premisser och kommer igång på ett bra sätt i Sverige gör nytta för landet. Alla människor kan bidra efter förmåga.

Så att satsa pengar på bättre mottagande av alla dessa människor som kommer, får ses som en investering i framtiden. Och dessa människor ska inte behöva bo så länge i dessa provisoriska boenden i väntan på om de får stanna här och komma igång i samhället. Och för att veta om det ens är mödan värt att lära sig språket. Det är ju dessa väntetider som kostar de stora pengarna. Tyvärr har dagens beslut inte någon stor inverkan på handläggningstiderna. Det återstår att ta tag i och se till att de som tar sig till Sverige får ett bättre organiserat och mer människovärdigt mottagande här. Och med betydligt kortare handläggningstider för att de ska få veta om de får stanna här, lära sig språket, leta jobb, bostad och annat som är viktigt. Både för deras egen integration i samhället, och för Sverige.

Peter

Manifestation för flyktingar på Medborgarplatsen

6 september, 2015

Då och då samlar sig medborgarna för att uttrycka sin åsikt. Det kan ske i demonstrationer eller i manifestationer av olika slag. Denna dag var det en stor manifestation på Medborgarplatsen för att vi ska öppna våra hjärtan och ta emot dem som flyr från krig och katastrofer. Arrangör var Miljöpartiets ungdomsorganisation Grön Ungdom, och man hade valt parollen ”Refugees welcome”. Det var flera talare på den scen man byggt upp, men huvudtalare var statsminister Stefan Löfven.

Flyktingar i Sverige har jag i alla tider på olika sätt kommit i kontakt med. Det har varit de som av politiska orsaker flytt från länder där militärjuntor tagit makten, som i Argentina, Chila och Grekland. Det har varit människor som flytt från krig i Etiopien, Somalia, Libanon, Jugoslavien m fl länder. Det har varit de som tillhört en religiös minoritet som förföljts i sitt hemland, som t ex tidigare i Irak m fl länder. Men flyktingströmmarna i Europa har ökat kraftigt på senare tid, beroende på det förödande kriget i Syrien och intilliggande länder.

Det finns de som hävdar att flyktingarna ska stanna där de befinner sig och så ska vi hjälpa dem på plats. Senast hörde jag det argumentet framföras häromdagen av Jimmie Åkesson i en tv-debatt med Annie Lööf. Men jag förstår inte hur det skulle gå till. De som flyr för sina liv och för att rädda sin familj kan ju inte stanna på sin hemort. Var ska de då stanna? I flyktingläger i grannländerna? Jag tycker det långvariga eländet för palestinierna som inte fått ett eget land att oberoende bestämma över visar att flyktingläger i den ena eller andra formen inte löser problemen. Hur mycket vi resurser vi än skickar dit, så blir det inte någon permanent lösning.

I tv ser vi hur människor förtvivlat försöker ta sig till olika länder. Även till Sverige. Frågan är då hur vi tar emot flyktingarna och integrerar dem i samhället. För det är ju vad de vill själva. De vill lämna sitt gamla liv bakom sig och finna ett nytt liv i ett nytt land. Det är inte på något sätt speciellt eller unikt med det. Sverige var ju obeboeligt när inlandsisen täckte landet. Så vi har alla bevisligen anor från invandrare till Sverige.

Jag tror de ca 15000 som tog sig till Medborgarplatsen i hällande regn gjorde det för att visa att vi välkomnar de som kommer till Sverige och att vi vill ge dem en meningsfull plats i vårt land. Samhällsmaskineriet behöver ställas om så att det blir en solidaritetshandling. Och inte som nu, när det skiljer sig enormt mellan olika kommuner hur mycket flyktingar de tar emot. Och när de väl har kommit till en plats någonstans i Sverige, så behövs det en organisation som snabbt får in dem i samhällslivet, oavsett i vilken del av vårt land de finns. De vill inget hellre själva, men det är samhället som sätter upp hinder och begränsningar och inte har kraft att på ett bra sätt ordna situationen.

Idag när jag kom fram till Medborgarplatsen med tunnelbanan så var det många människor på väg till manifestationen. Speciellt svårt var det för de med barnvagnar att komma fram. Rulltrappan hade kollapsat, men hissen fungerade men kunde inte ta så många barnvagnar åt gången.

Medborgarplatsen på väg upp från tunnelbanan

När man kom upp från tunnelbanan regnade det kraftigt. Många hade paraplyer med sig, som de förstås fällde upp.

Medborgarplatsen tunnelbaneuppgång

På Medborgarplatsen hade man ställt upp en scen, från vilken tal och musik hördes. Det är kanske svårt att se den, men den är svart och något ovanför mitten och något till vänster på den här bilden.

Scen uppställd på Medborgarplatsen

Jag försökte gå lite närmare scenen under Stefan Löfvens tal, men det var väldigt svårt att se något. Jag sträckte i alla fall upp handen i hopp om att någon skulle fastna på bilden.

Paraplyer på Medborgarplatsen under Stefan Löfvens tal

Jag vet inte om det var scenen som var för lågt placerad eller om det var jag som var felplacerad men det var väldigt långt ifrån att kunna se Stefan Löfven. Ovanför honom fanns en vit banderoll med texten ”Refugees welcome”, kunde jag se på tv-nyheterna senare på kvällen. Men inte ens den kom med på bilden, trots att jag sträckte upp handen när jag tog den.

Jag är i alla fall glad över att jag var där och lyssnade. Och att få visa min egen ståndpunkt. Jag hoppas nu att det blir kraftsamling i Sverige, och att man både tar emot de flyktingar som kommer hit, och att man gör det på ett bra sätt. Och sedan ser till att få en snabb och bra integration i samhället. Det är det absolut bästa vi kan göra i den här situationen.

Peter

Ica-kort för papperslösa växer

6 januari, 2015

Jag har nog sett det någon gång. En person som inte verkar tala svenska går till matbutikens kassa och tecknar med händerna och får något litet kontantbelopp i sin hand. De kan ha handlat någon dricka eller liknande också. Och till det har de haft ett bankkort och slagit in en pinkod i kassan. Jag har inte studerat det så noga och inte tänkt på det så mycket heller, mer än att jag möjligen tänkt att det var ju ytterst välordnat, utifrån de utsatta omständigheterna, att ordna med ett sådant kort. Framförallt att de verkat ha ett tillgodohavande på kortet som de har kunnat ta ut.

När jag tänker efter, så tycker jag nog också att under de senaste åren så har det blivit mer sällan någon står i matkassan och betalar med en rekvisition någonstans ifrån. När jag läste en nyhetsartikel, så slog det mig att det möjligen kan vara ett samband mellan de här omständigheterna. I Svenska Dagbladet läser jag nämligen en artikel med rubriken: Ica-kort för papperslösa växer (länk).

Enligt artikeln är det tydligen så att sedan 2006 så har Migrationsverket ett avtal med Ica-banken om att distribuera den dagpeng som ges. Och sedan dess har i dagsläget nästan 700 000 kort delats ut på det sättet. Finessen är att då kan man ordna med kontantlösa utbetalningar på ett smidigt sätt till de som saknar både konto och id-kort i Sverige. Och det senaste året har även Stockholms stad börjat hantera utbetalningar med kortet. Det kan dels vara till kontolösa personer i Stockholm, men också t ex till personer i skyddat boende. Korten saknar nämligen namn och har bara ett nummer som myndigheten kan koppla till personen. Den som har behörighet att använda kortet identifierar sig istället med sin PIN-kod.

Enligt artikeln är bakgrunden att Migrationsverket 2004 började fundera på hur man mer smidigt skulle kunna hantera utbetalningar till asylsökande och då började man testa det här. Och tydligen får nu så gott som alla asylsökande till Sverige ett Ica-kort. Och fler myndigheter och organisationer hakar på. T ex kan anonyma vittnen få vittnesersättning och gästforskare utan svensk adress kan få utbetalningar genom kortet.

De här namnlösa korten är tänkta att användas bara under en begränsad tid. Gäller det vittnesersättning så är det väl snudd på engångsföreteelse att kortet används. Men t ex asylsökande som får stanna, får ju så småningom mer ordnade förhållanden med svensk identitet och möjligheter att komma in i det ordinarie banksystemet.

Men jag tycker väl det finns en annan viktig aspekt i det hela, utom möjligheten att praktiskt ordna med utbetalningar, och det är att för personen själv så måste det ju vara ett viktigt steg in i det svenska samhället för de som kommer från andra länder. Det pratas väldigt mycket om att integrationen av utifrån kommande måste bli bättre. Att avgöra var gränsen ska dras mellan de som får stanna och de som måste lämna landet är en helt annan politisk diskussion. Men oavsett var den gränsen dras, så är väl att ha ett eget kort och knyta ihop sig med vårt ‘uppkopplade’ samhälle ett alldeles utmärkt litet steg mot snabbare integration i det svenska samhället.

Peter

Värme och kyla i klimatet

1 januari, 2015

Nu när 2014 avslutats och det blivit nytt år, går några tankar till året som var. I nyhetsmedierna har rapporterats att 2014 går till historien som det varmaste året hittills. Och det är inte slut där. Det sägs att nya värmerekord kommer att slås, allteftersom den globala uppvärmningen fortsätter.

Jag erinrar mig ett rolig ordformulering jag hörde en gång: Det har blitt blitt. Ja, sådana här dagar kan man knappast kalla kalla. Nä, de borde snarare heta heta. 😀

Men, det är väl typ den enda lustigheten jag kan komma på kring det. När det är riktigt kallt ute, kan man inte undgå att se de som med ett fint ord kallas EU-migranter, och sägs vara fattiga människor från sydligare länder. Det är ett förhållandevis nytt fenomen som har kommit de senaste åren. De sitter utanför butiker och tunnelbanan med en mugg framför sig och omsvept i filtar då det är kallt, och hoppas på ett bidrag från allmänheten.

Jag är lite kluven till detta. Jag har en tradition att då och då ge en liten slant till någon hjälporganisation. På senare år vid jultid, och som en liten konsekvens dragit ner lite på julklappsinköpen istället. Men den här julen blev jag lite tveksam  då jag såg ‘min’ hjälporganisation kosta på massor av tv-reklam för sin verksamhet. Jag vet inte om de får rabatt på reklamen, men det känns ändå lite osäkert om hur mycket av en gåva som kommer fram och hur mycket som satsas i ny tv-reklam.

Stockholms Stadsmission är en lokal hjälporganisation i Stockholm, som jag på ett indirekt sätt brukar stödja då och då. Dels genom att skänka saker jag inte längre behöver, och dels genom att ibland handla någon liten sak i deras second hand-butiker. Jag vet ju vilken insats de gör. Det är inte bara hemlösa och socialt utsatta människor som får hjälp från dem, utan också ungdomar som inte har så lätt med sin skolgång och för vilka de bedriver skolverksamhet. Människor som behöver arbetsträning tar de emot, som får jobba i deras egen verksamhet.

Det här med fattiga människor och människor som tar sig till Sverige därför att de har det svårt i sina ursprungliga hemländer, har också blivit ett slagträ i den politiska debatten. 2014 blev ett ‘supervalår’ med många politiska konfrontationer.

I valet till Europaparlamentet valde jag att rösta på feministiskt initiativ. Jag tror att nere i Europa kan det behövas den typen av röster. Efter valet noterade jag att Soraya Post som blev invald, är en av två romer i Europaparlamentet. Jag har läst att de märkligt nog blev osams i början, eftersom den andra ledamoten har en annan uppfattning om romers ställning i Europa. Fast tydligen har de snackat ihop sig nu. Men man ska inte tro att bara för att människor har gemensamt ursprung så skulle de vara likadana eller ha samma åsikter.

Jag tycker nog att hela debatten om invandring är konstig. Det är något sorts tunnelseeende som råder, där man bara ser vissa omständigheter och bortser från andra. För det första så har vi ju valt att vara med i EU. Och inom EU ska råda fri rörelsefrihet för människor, varor och tjänster. Likaväl som jag själv utan vidare kan välja att bosätta mig i Spanien om jag vill, så kan människor i södra Europa ta sig till vårt land om de vill det. Det ingick liksom i förutsättningarna vid medlemskapet, och inget som vi kan begränsa på något sätt. Så då är det bara att försöka gilla det läget.

Sedan har vi dem som tar sig från oroshärder utanför EU runt om i världen till Sverige. Där är läget annorlunda. Det sägs i debatten att det kostar för mycket pengar att ta emot dem och att det sänker vår välfärd. Men min uppfattning är att det är precis tvärtom. T ex Finland, som har mycket mindre invandring, har stora problem med en åldrande befolkning och inte samma inflöde av människor i arbetsför ålder. I den politiska debatten sägs ibland två saker. Dels att Sverige klarat den senaste ekonomiska krisen bättre än de flesta andra länder. Dels att Sverige tar emot fler invandrare än andra länder. Det är klart att det finns ett samband, menar jag. Men det sambandet tycker jag många har svårt att se.

Ett land som är ett av världens rikaste länder, och som byggt sitt välstånd på arbetsinsatser från tidigare förföljda och fattiga människor från världens alla hörn som tagit sig dit, är USA. Även från Sverige utvandrade stora skaror då det var besvärliga tider här. Det var företagsamma människor som tog steget att utvandra dit. Och på samma sätt är det företagsamma människor som tar sig till Sverige. Vi kan tycka att de som tagit sig till Sverige och som tvingas tigga för sitt uppehälle har det eländigt. Men de säger ju själva att de flyttar från ännu sämre förhållanden i sina hemländer. Jag tror att på sikt så kommer de här människorna lösa sin situation på ett bra sätt.

Samtidigt tycker jag också det är konstigt att det hittills verkar ha varit något sorts tabu att diskutera hur vi på bästa sätt kan hjälpa de människor som kommit till Sverige. De är ju redan här. Även om man har sin egen uppfattning klar, kan det ju aldrig vara fel att försöka lyssna även på dem som har motsatt åsikt mot en själv. Det finns ett gammalt uttryck som säger: även en blind höna hittar några korn. Och som jag förstår det, betyder det att man ska kunna lyssna på och respektera de som har en avvikande uppfattning än en själv. De kanske inte menar illa, utan de utgår från sina egna uppfattningar, och det är något som vi måste tillåta.

I det politiska fältet tycks det finnas tre block som verbalt krigar mot varandra. Det rödgröna blocket, alliansen och Sverigedemokraterna. Och riksdagsvalet 2014 som ledde till att Stefan Löfven blev statsminister, blev startskottet för en politisk turbulens resten av året. Så småningom blev det ‘decemberuppgörelse’ där det rödgröna blocket och alliansen ska släppa fram varandras budgetar till 2022. Men knappt har den politiska uppgörelsen blivit klar, förrän det är dags för nya anklagelser och taktikresonemang från båda sidor. När det gäller det politiska samtalsklimatet kan man inte se så mycket värme 2014. Där har snarare klimatet snarare tyckts vara kyligare än tidigare.

Jag tycker nog det varit väl mycket sandlåda hos politikerna, och jag är arg på dem för det! Det är väl en klassiker när barn bråkar i sandlådan och en vuxen kommer och ingriper så säger de genast: Det var inte jag. Men det är ju så politikerna säger om de här kriserna som varit nu den senaste tiden efter valet 2014. ‘Det var inte jag’, och då syftar det på vem som orsakat regeringskriserna, budgetkriserna, avvisat respektive ‘utsträckt hand’ eller vad man nu är oense om. Stopp för sådant sandlådekrig, säger jag!

stopp-hand

Peter

 

Ur tid är leden

26 oktober, 2014

Eller är det tvärtom. Ur led är tiden? 😉

Ja, i vicket fall som helst hade jag problem med klockan idag. Min mobil ställer inte om sig automatiskt vid övergången från sommartid till vintertid, eller ‘normaltid’ som det egentligen heter. Så när klockan närmade sig halv sex på söndagskvällen så tänkte jag att jag skulle hinna till Clas Ohlson och köpa en liten grej strax innan de stängde kl 18. Jaha, så drog jag iväg då, och det tog inte lång tid förrän jag såg på en utomhusklocka att klockan var ju inte ens fem. Jaha, så hade jag inte ställt om klockan då. Det var inte så att det tog mig med överraskning på något sätt. Men jag tycker man är inställd på att det är i slutet av oktober man ska ställa om klockan. Men nu inföll ju datumen så det var ‘redan’ den 25:e som den skulle ställas om.

Jaha, in på Clas Ohlson då, och fram med körkortet då så jag får några poäng till den där medlemsbonusen som kanske faller ut någon gång i framtiden, typ gratis lös skruv eller nåt. 😀

Det var ett synnerligen lättviktigt köp, så jag tänkte att jag drar iväg på en liten promenad i den höstklara men lite mörka oktoberkvällen. Jag gick och gick, och plötsligt såg jag att klockan hade blivit sju! Va, har jag gått så länge? tänkte jag. Jag åker väl hem då. Jaha, det tog inte lång tid innan jag insåg på en annan klocka att den inte var mer än sex. Ko ko, lurad! Jag kände mig så dum att klockorna stannade. 😀

Det är väl så att en del offentliga klockomställare inte utför vridningen bakåt en timme förrän på måndagen. Visst, det brukar väl vara så, men idag hade jag noll koll. 😀

Förresten, hur gör man med alla flygplan, tåg, tunnelbanor och bussar just när klockan ska vridas om? Ja, det vet jag ju lite om, eftersom jag jobbat med sådant. Tar vi de mer långväga förbindelserna typ flygplan och tåg, så på våren när man ska flytta fram klockan en timme så lyfter de (ja inte tåget alltså) under normaltiden. Sedan när de flyger (eller rullar) så ställs klockan fram en timme när den blir 2 på natten och så blir den plötsligt 3 och de landar en timme försenat. Fastän de egentligen var i tid. 😉

De lokaltåg, tunnelbanor och bussar som kan tänkas rulla så dags på natten har väl mer eller mindre samma minuttal återkommande varje timme så för trafikanterna blir det inte så stor skillnad. Däremot för trafikföretagen så hamnar ju alla turer på ‘fel’ plats när klockan blir 3, så det krävs lite extra planering kring var fordonen befinner sig. Men det är ett hantverk som man har rutiner för.

Nu i oktober när klockan blir 3 så ska den ju skruvas tillbaka till klockan 2. Vad gör då tåget, ja det ställer sig en timme där det befinner sig och inväntar rätt tid igen och fortsätter som om inget har hänt. Alltså, flyget gör ju inte så, utan de får fortsätta och ankomma för tidigt på nästa flygplats. 🙂

Lokaltåg, tunnelbanor och bussar då? Ja, de får helt enkelt köra om trafiken en timme. Det är i regel inte så att de stannar när klockan blir tre, utan de fortsätter och så kommer det nya turer bakifrån som fyller på med avgångstider samma minuttal igen en timme senare.

Det kan i vissa fall vara så att man får sätta in t ex en extra buss nu när man vrider tillbaka klockorna. Låt oss säga att den sista bussen för natten avgår 2:55 sommartid från avgångshållplatsen. Jaha, så kör den i fem minuter och plötsligt ska man då vrida tillbaka klockan en timme. Ska då bussen stå stilla där en timme och vänta? Nää, då är det väl bättre att den får fortsätta. Fast det innebär ju att den kommer en timme för tidigt till alla efterföljande hållplatser, och folk riskerar att inte komma med. Sedan får man sätta in en buss till som också avgår 2:55 från avgångshållplatsen, fast denna gång är det vintertid/normaltid. Och den drabbas inte av den här tillbakavridningen av klockan så den fortsätter och kommer faktiskt i tid enligt tidtabellen till efterföljande hållplatser. Det är lite invecklat att förklara. Man får ta två leksaksbilar och köra med och tänka sig vad som händer när man ställer om klockan så blir det kanske lättare att komma på hur det funkar. Nåja, det är väl inte så viktigt att kunna kanske. Det är bara det att blir lite extra klurigheter här och där när klockorna ställs om. Inte bara för mig när jag skulle till Clas Ohlson och handla. 😉

Peter

leden ur tid

 

 

 

NIMBY – Not In My Back Yard

16 november, 2013

NIMBY står för Not in my Back Yard, Inte på min bakgård, uppstod som beteckning på 1980-talet, läser jag i Wikipedia. Den förklarande texten är talande: ‘Termen används… för att beskriva boendes opposition mot ett planerat byggnadsprojekt i deras närhet, fastän byggnadsprojektet kan anses behövas, men helst då någon annanstans. ‘

Minsann, lyckades jag inte fånga några Nimbys idag när de höll ett av sina möten. 😉

Nimby

Vad oppositionen gäller i det här fallet är en skola som är tänkt att ligga längs gatan som skymtar till höger i bilden, och sträcka sig en bit in i snårskogen som ligger bakom de protesterande på bilden. Skogsdungen är kuperad och vildvuxen och inte någon plats som människor passerar eftersom det finns så mycket finare och trevligare promenadvägar lite längre bort. För att inte de promenerande på promenadvägarna ska störas för mycket av ljudet av barn i närheten så ska en ‘vegetationszon’ anläggas mellan den lilla skolgården som föreslås och dessa promenadvägar.

Men det biter inte på en äkta Nimby. När jag tog bilden hörde jag hur en talare visade med handen att i det här huset bor minsann vederbörande och nu skulle den fina utsikten förstöras av en skola.

Jag ju född och uppvuxen i Stockholm, men jag har bott några år i andra delar av landet. När jag efter flera års bortovaro skulle återvända till Stockholm så kunde jag endast få bostad i ett nybyggt hus, som klämts in i en befintlig stadsdel som ‘förtätats’. Det har varit en medveten strategi i Stockholm att lämna ytor obebyggda för att ge plats för förtätning då stadsdelar behöver förnyas, för att inte handel och service ska försvinna. När jag flyttat in fick jag höra av några förbipasserande en kommentar om att huset jag bodde i hade förstört den fina skogsdungen som de hade haft som utsikt tidigare.

Det här med att hitta platser för att bygga nya hus är ett problem. Ska man bygga på obebyggd mark så är det nästan alltid en skogsdunge som förstörs. I Skåne har jag hört kommenteras att man förstör den fina jordbruksmarken när man bygger hus där. På senare år har man försökt bygga på mark där nedgångna industriområden legat, och på så sätt både gett bostäder och fått en trevligare miljö.

Orsaken är att Stockholmsregionen expanderar. Det har den ju gjort i alla tider. Det började med att Gamla Stan blev för trångt och så började man bygga på ‘malmarna’. När innerstan var fullbyggd så började man bygga förorter i Stockholm på mark som förvärvats. På 1960-talet startade man något som kallades miljonprogrammet, som bestod i att en miljon bostäder skulle byggas i landet, för att åtgärda bostadsbristen. I Stockholmsområdet byggdes då både i själva staden Stockholm och i omkringliggande kommuner.

Problemet idag är att alla kommuner runt omkring Stockholm vill inte längre bygga nya bostäder i stor skala. Byggandet av nya bostäder måste till stor del ske inom Stockholms gränser. Och i några grannkommuner som är med och hjälper till med att uppföra nya bostäder.

Men oavsett vilken plats man väljer för att bygga bostäder, och den nödvändiga servicen i form av skolor, affärer m m, så är det antingen befintliga byggnader som måste rivas och ge plats för nya, eller också är det obebyggd mark som måste bebyggas. Och oavsett var man gör det i Stockholm så finns det nästan alltid andra hus i närheten. Och det är i de husen fenomenet Nimby uppstår.

Peter

Alla Helgons Dag

1 november, 2013

Allhelgonahelgen är en sådan där helg då många åker till våra kyrkogårdar för att tända lyktor vid en grav. Det kan vara en nära anhörig eller någon person som betytt mycket för en, som man vill hedra och tänka på genom denna enkla handling. Redan Allhelgonaafton tänds lyktor, men Alla Helgons Dag dagen efter är den stora dagen, då många lyktor tänds på kyrkogårdarna.

Det är svårt att ta en bild då det är mörkt ute. Men den här är i alla fall från Skogskyrkogården på Allhelgonaafton. Även om det återstår många som kommer dit först dagen efter, har ändå många redan varit där. Och de lyktor som tänts, lyser så fint i mörkret. Det är varmt och trevligt att det finns en helg då det blivit tradition att tända gravlyktor på detta sätt. Och det blir en starkare känsla när man är många som gör detta i en sorts gemensam handling.

Skogskyrkogården Allhelgonaafton

Peter

Tågstäderskan från tågkraschen i Saltsjöbaden berättar

30 juni, 2013

Natten mot den 15 januari 2013 körde ett tåg på Saltsjöbanan in i en stoppbock i Saltsjöbaden och fortsatte rakt fram in i ett bostadshus som delvis raserades. Olyckan tycktes obegriplig, men mitt i allt detta obegripliga så hade SL och tågoperatören Arriva ändå orsaken klar för sig. Till media rapporterade man att den städerska som fanns ombord på tåget vid kraschen hade stulit det och kört och kraschat det. Detta gjorde man innan städerskan ens kunnat höras om händelsen, eftersom hon var svårt skadad och vårdades på sjukhus. En  sådan olyckshändelse i kombination med den spektakulära orsak som trafikbolagen angav som orsak gjorde att nyhetshändelsen spred sig över världen.

Men tänker man efter lite så framstår den olycksorsak som trafikbolagen gick ut med som om möjligt ännu mer osannolik än själva olyckan. Att en ung 22-årig kvinna, ganska nyligen inflyttad i Stockholmsområdet skulle få för sig att stjäla ett tåg mitt i januarinatten och sedan med berått mod sätta full fart på spåret mot Saltsjöbaden, för att strax före kraschen söka skydd bland passagerarsätena inne i vagnen och där återfinnas svårt skadad, låter som totalt obegripligt att någon skulle tro på. Ändå går man ut med en sådan förklaring.

Enligt medieuppgifterna anhölls också kvinnan för misstanke om allmänfarlig ödeläggelse, samtidigt som hon låg kvar på sjukhuset får sina svåra skador. Grunder för att anhålla någon medan brottsutredning pågår är om det finns risk för att den misstänkte håller sig undan, fortsätter sin brottsliga verksamhet eller försvårar utredningen genom att till exempel undanröja bevis. Och att tro att städerskan skulle försöka hålla sig undan, fortsätta sin brottsliga verksamhet eller försvåra utredningen genom att undanröja bevis i sitt hjälplösa tillstånd framstår också som obegripligt att förstå.

Efter att det här agerandet starkt ifrågasattes, backade man rejält några dagar senare. Efter att åklagaren fått bättre information om att det kunde finnas säkerhetsbrister i rutinerna i depån där tåget stod innan det drog iväg, avskrevs brottsmisstankarna mot städerskan. Istället gled diskussionerna över till om säkerhetsbristerna i depån var av brottslig karaktär, och i så fall med andra syndare än städerskan. Några dagar efter olyckan beslutade Statens haverikommission att utreda den, och den utredningen pågår fortfarande, så den slutliga versionen och vem som ska bära det slutliga ansvaret för olyckan återstår att se.

Här en officiell linjekarta över Saltsjöbanan. Depån ligger i Neglinge, näst, näst längst till höger på linjen mot Saltsjöbaden. Och det var alltså därifrån och ut mot Saltsjöbaden som tåget kom upp i närmare 80 km/h, innan det med full fart kraschade rakt genom stoppbocken och in i bostadshuset 30 m längre bort.

Linjekarta Saltsjöbanan

Städerskan har varit sparsam med intervjuer. Tidigare har publicerats en intervju i hennes facktidning. Men igår så släppte Sveriges Radio som första inslag i en serie sommarintervjuer som de gör under rubriken ‘Medierna granskar medierna’  en bandad intervju av Martin Wicklin med städerskan. Här en länk till Sveriges Radios publicering av intervjun som sändes igår och med repris idag: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=5578582

Här också en direktlänk till själva intervjun, som alltså är ett ljudinslag utan bild: http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=4609218&codingformat=.m4a&metafile=asx

I inslaget hör man också ett ljudklipp från när man officiellt gick ut med informationen att städerskan ‘stulit tåget’. Det griper tag i en, när man hör konstrasten mellan de anklagelser ‘mediaproffsen’ i tågbolagen går ut med, jämfört med de mycket kloka saker som städerskan säger. Hon försökte också, med den begränsade erfarenhet hon hade av att åka tåg, under själva händelseförloppet tänka efter hur hon skulle göra för att komma undan med livet i behåll och skada sig så lindrigt det bara var möjligt.  Det är näst intill beundransvärt att hon inte låter bitterheten ta över, efter de hemska anklagelser hon sedan utsattes för, utan kan se det absurda i den situation som uppstod och nästan se humoristiskt på det. Bl a nämner hon att hon kan tänka sig att själv köra tåg i framtiden.  😉

I just det här fallet, när de surrealistiska anklagelserna från tågbolagen inte höll för den uppenbara verkligheten, så fick städerskan en ursäkt, även om skadorna därmed inte gjordes ogjorda. Men man kan på goda grunder fråga sig om det var första gången en arbetsgivare gick ut och lade skulden på en anställd, när skulden istället borde ligga någon annanstans. Svaret är förmodligen att det är inte första gången det händer, och att det tyvärr inte är alla gånger som den anställde får upprättelse. Det är inte alla händelser som får den här uppmärksamheten.

Peter