Posts Tagged ‘Tunnelbanan’

T-Centralen

25 november, 2017

Jag skrev senast om konståkning i tunnelbanan. Det gav blodad tand, kan man väl säga, så idag blev det en ny konstvandring. Denna gång åkte vi inte runt på tunnelbanenätet utan höll oss på en enda station, nämligen T-Centralen. Det var med anledning av att stationen invigdes för 60 år sedan 24 november 1957.

Under projekteringen kallades stationen Klara, eftersom den låg i ”Klarakvarteren”. Som i sin tur fått namn efter S:ta Clara kyrka som ligger i området, eller Klara kyrka som den heter i folkmun. Var kyrkan ligger visas på en planritning nedan. När stationen öppnades fick den namnet Centralen, efter näraliggande Centralstationen för järnvägen. Men kort efter öppnandet bytte den till sitt nuvarande namn T-Centralen, efter bokstavssymbolen T för tunnelbanan.

Samtidigt med stationen invigdes också den första konstnärliga utsmyckningen i tunnelbanan. Och den ska vi titta på nu, med konstguiden Marie Andersson som ciceron. Hon står mitt i bild med glasögon och vit väst, där vi samlades vid SL Center Sergels torg.

T-Centralen SL Center Sergels torg samling för konstvisning

Innan T-Centralen öppnade 1957 fanns ett sydligt nät, där två linjer utgick från Slussen söderut mot Hökarängen och Högdalen. Och så fanns det en nordlig linje från stationen vid Hötorget till Vällingby. Det var sträckan mellan dem som förbands med de båda nya stationerna Gamla stan och T-Centralen (ursprungligt namn Centralen). Den enda plattform som av kostnadsskäl blev fullt ut konstnärligt smyckad och i total avsaknad av reklam, är den översta plattformen på T-Centralen för Gröna linjen norrut och Röda linjen söderut. Bilden är tagen nära den norra uppgången, där fyra olika konstverk är med.

T-Centralen översta plattformen

Vi tar dem från vänster till höger då. Den vänstra väggen, som vi skymtar mellan pelarna, har klätts med glasprismor i olika kulörer som var populära på 1950-talet.  Glaskonstnären Bengt Edenfalk och den mosaiktekniskt utbildade Erland Melanton skapade verket, som de kallar ”Klaravagnen” och anspelar på att stationen ligger i Klarakvarteren.

Pelaren närmast har 12 st plattor i betong på de fyra väggarna, med ristade motiv av Siri Derkert. Motiven är en blandning av vardagsmotiv, som exempelvis roddarmadamer som stod för den vattenburna kollektivtrafiken, kända från åtminstone 1400-talet fram till mitten av 1800-talet, som kulturpersonligheter som August Strindberg, Emilia Fogelklou och det kvinnliga nätverket Fogelstadsgruppen.

Mitt i bilden ovan ser vi några sittande passagerare på svängda bänkar skapade av den danske skulptören Egon Möller Nielsen. Han är också känd för att ha gjort lekskulpturer till Stockholms parker.

Och så den högra väggen, som i det vita kaklet har infällda figurer i stengods, som sägs vara inspirerade av järnvägsteknik med tanke på den näraliggande Centralstationen. De är gjorda av keramikern Signe Persson Melin och den grafiske formgivaren Anders Österlin.

Nästa bild är av en pelare som står mitt på plattformen. Det är abstrakta reliefer i svart cementmosaik skapade av Berndt Helleberg.

T-Centralen pelare i svart cementmosaik

En av de konstnärer som bedrev opinion för konst i Stockholms tunnelbana var Vera Nilsson. Hon började 1955 kontakta både politiker och dåvarande ledningen för Stockholms Spårvägar som drev tunnelbanan. Det blev så småningom positivt gensvar och i mars 1956 fattade Stockholms stadsfullmäktige ett enhälligt beslut om att  utlysa en tävling för utsmyckning av T-Centralen. Vera Nilsson fick också möjlighet att själv utsmycka den här pelaren med stenmosaik. Nedanför mitten av pelaren kan man föreställa sig en man i svart hatt, som ska vara Carl Jonas Love Almqvist.

T-Centralen pelare med stenmosaik

Därefter förflyttade vi oss till södra biljetthallen, mot Centralstationen. Längs väggarna finns väggdekor i spanskt kakel av grafikern och konstnären Jörgen Fogelquist, som han kallade ”Tur och retur”. Den har kompletterats flera gånger i samband med ombyggnader. Här med konstguiden Marie Andersson som berättar. 🙂

T-Centralen vägg södra biljetthallen

Efter att ha tagit rulltrappan till mellanplattformen för tåg på Röda linjen norrut och Gröna linjen söderut avslutades denna konstvisning, som bara omfattade de verk som tillkom i samband med T-Centralens invigning för 60 år sedan. Men sedan tillkom Blå linjen 1975 och andra kompletteringar också, så vi fick en del information om den konsten också, att själva gå och titta på. Här de båda sista kvarvarande konstutformningarna från 1950-talet.

Insprängt bland pelarnas kakelplattor finns små reliefplattor av Torsten Treutiger. På pelaren närmast finns en gammal spårvagn till vänster och en trådbuss i mitten. Väggen i bakgrunden är mönstersättning i högbränt tegel av Oscar Brandtberg.

T-Centralen mellanplattformen

Eftersom den här konstturen avsåg de konstverk på T-Centralen som kom dit för 60 år sedan, så var det alltså de som visades. I förbindelsegången ner till Blå linjens plattform finns ett senare konstverk från 1984, ”Take the A-train” av Carl Fredrik Reuterswärd. En liten detalj som vi tipsades om av konstguiden, och som man kanske inte tänkt på annars, är att de grafiska figurerna är sammansatta av SL-loggan längst till vänster i bild, som har klippts sönder och satts ihop på nya sätt.

T-Centralen Take the A-train i förbindelsegången  mot Blå linjen

De här olika figurerna på klarblå emalj sträcker sig längs hela rullbanden ner mot Blå linjen. Det är fyndigt gjort, och här ett annat avsnitt med hjärtan. Eftersom jag åker med rullbandet blev det lite rörelseoskärpa, men det är väl så det är tänkt att ses. 🙂

T-Centralen Take the A-train detalj med hjärtan

Vid förbindelsegångens slut finns ett mellanplan med trappor, rulltrappor och hissar som leder den sista biten ner till plattformen. Här finns i betongen en avbild av de arbetare som byggde stationen. De fick ställa sig framför en lampa och konstnären Per-Olof Ultvedt tecknade av dem. Det skedde i samband med bygget av plattformen för Blå linjen, som invigdes 1975.

T-Centralen arbete med Blå linjen

Nere på Blå linjens plattform får man kanske vara lite uppmärksam för att se de flerfärgade kuberna som ligger infällda i golvets svarta konststen. Betongvalven inspirerade Per-Olof Ultvedt att måla dem vita, som i landsortskyrkors vita valv. Dekorerade med bladrankor och blommor, och inte alltför påträngande.

T-Centralen plattformen Blå linjen

Här en planritning, som visar hur de tre tunnelbaneplattformarna på T-Centralen förhåller sig till varandra. Det mörka böjda fältet ungefär i mitten av bilden, symboliserar både den övre plattformen och mellanplattformen, som uppifrån ligger i precis samma läge. Blå linjens plattformen är det mörka horisontella fältet upptill i bilden. Vi ser också den nämnda förbindelsegången på ca 100 m, under Klara Norra Kyrkogata.

 

T-Centralen planritning 1975

Planritningen upprättades i samband med att blå linjen öppnades 1975. Sedan dess har alla tre biljetthallarna byggts om kraftigt. Speciellt i samband med att Citybanan togs i trafik sommaren 2017, som jag skrev om här. Därifrån hämtar jag en perspektivskiss, som förutom de tre tunnelbaneplattformarna visar de två nya pendeltågsplattformarna på Stockholm City som öppnats.

T-Centralen och Stockholm City

Trots att alla de nämnda plattformarna vid T-Centralen har gångförbindelse med varandra, så har man alltså valt att kalla de tillkommande pendeltågsplattformarna för Stockholm City. Dessförinnan samsas pendeltågen med regionaltågen och fjärrtågen vid Stockholms Centralstation. Gångtunneln däremellan var trång när alla välde fram, och den fick det passande smeknamnet ”suckarnas gång”. Efter att under lång tid ha kantats av några små trånga butiker, så togs de slutligen bort och gångens breddades något. I samband med det fick Jörgen Fogelquist möjlighet att komplettera sitt ovan nämnda verk ”Tur och retur” med sina spanska kakelväggar, bilden tagen mot Centralen.

T-Centralen suckarnas gång mot Centralen

Numera är det lite lugnare där, eftersom pendeltågsresenärerna numera har flera alternativa vägar från tunnelbanan ner till pendeltågen. En av dem är den här från mellanplattformen.

T-Centralen nedgång till Citybanan från mellanplattformen

Så här ser det ut när man åkt ner med rulltrappan i bilden ovan.

T-Centralen – Stockholm City

På nedre plattformen på Blå linjen ser det ut så här i västra änden. Genom glaspartiet ser vi först rulltrapporna och trappan ner till pendeltågen vid Stockholm City. Bakom dem kan man kanske skymta uppåtgående rulltrappor, som leder till Blå linjens biljetthall vid Vasagatan.

T-Centralen Blå linjen rulltrappor vid västra änden av plattformen

Nya konstverk har tillkommit vid Stockholm City. Jag skrev lite om dem i samband med att jag skrev Trafikstart för Citybanan här. Men när det gäller T-Centralen och konstverken där, stannar vi här. 🙂

Annonser

Konståkning i tunnelbanan

16 november, 2017

Då och då sker det konstvandringar i tunnelbanan. I  nuläget (november 2017) har 94 av de 100 stationerna någon form av konstnärlig utsmyckning. På denna konstvisning var det ovanligt mycket folk, och genom handuppräckning konstaterades att ungefär hälften var nybörjare. Däribland jag. 🙂

Det var tre konstguider denna dag, två av dem med mikrofon och högtalare och i mitten på bilden står en teckenspråkstolk. Man kallar evenemanget för konståkning, eftersom man åker runt i tunnelbanan för att titta på konst. 🙂

Tre konstguider guidar

Kvinnan framför biljettautomaten till höger i bilden ovan, är den som januari 1998 drog igång regelbundna visningar av konsten på tunnelbanan. Hon heter Tiiu Valmet. Här är en närbild på henne då hon förbereder sig för dagens visning. Enligt förhandsinformationen är den här visningen också hennes sista för SL.

Tiiu Valmet

Det var i samband med en kurs som hon visade konsten för sina kurskamrater. Efter det tog hon kontakt med SL och föreslog att de skulle börja med regelbundna sådana här konstvisningar. De blev intresserade och det hela drog igång. Efter ett tag döpte Tiiu visningarna till ”konståkningar”.

Tiiu Valmet hade dessförinnan lång erfarenhet av liknande arbete. Först utbildade hon sig till lärare och jobbade som det. Därefter jobbade hon med utställningsproduktion på Naturhistoriska riksmuseet. Efter det utbildade hon sig till Stockholmsguide.

Den här dagen samlades man vid Fridhemsplan och det var några stationer på Blå tunnelbanelinjen som skulle besökas. Här en bild på de guiderna igen, vilket är de tre kvinnorna med glasögon. Till vänster är Marie Andersson, som också har blivit en av konståkningsguiderna, och kommer att fortsätta med det då Tiiu Valmet slutar. I mitten Tiiu Valmet själv. Och till höger Camilla Sjöström som gör konståkningen på teckenspråk.

Tre konståkningsguider

För att vi inte ska bli för många och vara till hinder för andra, så blev vi uppdelade i grupper. Trevligt nog fick jag tillhöra gruppen med Tiiu Valmet. Eftersom Blå tunnelbanelinjen passerar Fridhemsplan, så förflyttade vi oss därefter genom förbindelsegången dit. Vid en ”gångtrafikkorsning” hänger en fladdermus i taket, som symbol för de grottlika gångtunnlarna.

Fridhemsplan fladdermus i taket

Nere vid plattformen är temat för utsmyckningen strand och vatten. En rejäl båt står uppställd i en monter.

Fridhemsplan båt i monter

I en förbindelsetunnel mellan de båda plattformarna för tåg norrut och söderut hänger en fågel i taket. Det går nog också se att det står ”Konstguide Art Guide” på ryggen på den väst som Tiiu Valmet har, så övriga resenärer på tunnelbanan ska förstå vad som pågår. 🙂

Fridhemsplan fågel i taket

Det var dags att göra en liten åktur, för att sedan stiga av vid Tensta. Helga Henschen hette konstnären som hade huvudansvaret för att utsmycka den här stationen. Här ser vi fåglar som har flugit upp och satt sig på hyllor i bergrummet. 😉

Tensta fågelberg

Syskonskap står det på olika språk på färgglada skyltar.

Tensta syskonskap

Vi tog oss vidare ända ut till slutstationen Hjulsta.

Hjulsta

Sedan åkte vi tillbaka några stationer mot stan och klev av i Rinkeby. Vi fick veta att man på olika stationer satt upp små informationstavlor som informerar om konsten där.

Rinkeby

Sista stationen på den här konståkningsturen var Rissne. På väggarna står en massa text om olika historiska händelser som följer en tidslinje flera tusen år bakåt i tiden. Man får gå längs plattformen om man vill läsa allt. Det är mycket text, så det kommer att ta ganska lång tid att göra det. 😉

Rissne

Därmed var den här konståkningsturen slut. Det är dags för de flesta att ta sig tillbaka till stan. För Tiiu Valmet var därmed också karriären som konståkningsguide slut. Kanske gör hon något inhopp framöver om någon skulle bli sjuk, vem vet? Det var i alla fall hon som kom med den här idén en gång i tiden, och många, många tusen har därmed kunnat glädja sig åt att upptäcka konsten i tunnelbanan och få veta lite mer om den. 🙂

I tunnelbanan efter avslutad konståkning

Och konståkningsturerna kommer att fortsätta. Mer information på SL:s hemsida. En sökning på ordet ”konståkning” ger denna träff.

Storstadsåtgärder Stockholm, om nya spår i Sverigeförhandlingen

30 mars, 2017

Jag har skrivit om Sverigeförhandlingen förut, länkar:

https://stockholmiana.wordpress.com/2015/11/26/sverigeforhandlingen/

https://stockholmiana.wordpress.com/2015/12/01/sverigeforhandlingen-och-stockholm/

https://stockholmiana.wordpress.com/2016/02/08/forhandling-om-nya-spar-och-ostlig-vagforbindelse

Nu har man kommit överens mellan Stockholmsregionen och staten vilka nya spårförbindelser man ska anlägga, hur många bostäder som byggas i anslutning till dem, och hur satsningen ska finansieras. Här länkar till information direkt från Sverigeförhandlingen:

Stockholmsregionen

Faktablad

Sverigeförhandlingens karta över vad som ska byggas (klickbar):

Storstadsåtgärder Stockholm, presenterat 30 mars 2017

I korthet anges att ca 100 000 bostäder ska byggas ungefär enligt följande (själva den formella beslutsprocessen återstår):

Stockholms stad: 48 500 bostäder

Huddinge kommun: 18 500 bostäder

Täby kommun: 16 200 bostäder

Vallentuna kommun: 5 650 bostäder

Österåkers kommun: 7 020 bostäder

Solna stad: 4 000 bostäder

De nämnda kommunerna, Stockholms läns landsting, staten och höjningar av trängselskatten kommer att finansiera satsningen. Det står också att samtliga kollektivtrafikobjekt kommer att vara projektstartade senast 2026, men om möjligt något tidigare. Sedan tar det förstås ytterligare ett antal år att bygga klart. Så det är långsiktiga satsningar det här för att koppla ökat bostadsbyggande till kollektivtrafiksatsningar för den snabbt ökande befolkningen i Stockholms län.

Ytterligare projekt som Östlig förbindelse för biltrafiken jobbar Sverigeförhandlingen med, och resultatet av de förhandlingarna kommer att presenteras senare.

Enhetstaxa för enkelbiljetter på SL

8 januari, 2017

Enhetspris för månadskort infördes inom hela SL-området redan 1971. Kostade då 50 kr, och kallades följaktligen för 50-kortet. Det har gått många år sedan dess, och priset har mer än tiodubblats. Att man kunde införa ett enhetligt månadskort, berodde på att några år dessförinnan (1 januari 1967) hade man samlat länets kollektivtrafik i SL (Storstockholms Lokaltrafik AB).

För enkelbiljetter var det fortfarande olika biljettsystem i olika trafikområden. Men 18 februari 1973 införde man ett enhetligt biljettsystem också för enkelbiljetter. Man valde en zontaxa. Och istället för att klippa biljetterna med tång, så skulle de stämplas med en stämpel. Förutom kontantbiljetter kunde man också köpa ett förköpshäfte, som skulle stämplas med det antal zoner som man skulle åka.

Det systemet blev kvar i över 40 året. Sedan kom Accesskorten som skulle laddas i automater. Men zontaxan blev kvar. Även om de ganska små och många zonerna man hade från början så småningom blev färre och större. Och idag är sista dagen för de sista zonerna A, B och C. Här en bild på den zonkartan från en informationstavla:

SL informationstavla med zonkarta

Några månader inför valet 2006 gjordes också ett försök med enhetstaxa för enkelbiljetter. Då var man övertygad om att det årligen skulle minska biljettförsäljningen med flera hundra miljoner kronor. Nu har man utrett saken igen, och kommit fram till att med det hittillsvarande zonsystemet med ganska stora zoner, så har det varit bara några procent av enkelbiljetterna som varit över flera zoner. Bidragande till det har varit att hela tunnelbanan haft samma zon i sin helhet de senaste åren, så de som enbart åker tunnelbana påverkas inte av det här. Och för de som rest långt över flera zoner, antingen med pendeltåg eller bussar utifrån länet, har det inte behövts så många resor innan det blivit mer lönsamt med månadskort.

De flesta resenärer med enkelbiljetter, löste alltså biljetter för resa i endast en zon. Då räckte det med att höja det priset ganska måttligt, för att låta den biljetten gälla enhetligt i hela länet utan att totalintäkterna minskar. Den som åker långt och måste byta färdmedel, hinner dock kanske inte göra det bytet inom de 75 minuter som biljetten gäller. Då får man tyvärr finna sig i att lösa en ny biljett innan man kliver på nästa färdmedel. Tidigare har det varit förlängd giltighetstid för biljetterna med maxantalet zoner. Men man behöver inte oroa sig om tiden tar slut medan man åker. Det är när man kliver på som man måste ha giltig biljett. Sedan får man åka klart så långt man behöver.

Man passar på att göra den här förändringen för enkelbiljetter ihop med en allmän höjning av alla biljettpriser. Det ingår i en uppgörelse i landstinget mellan den styrande alliansen och Miljöpartiet. Man motiverar det med att få investeringsmedel för att göra investeringar i utbyggd kollektivtrafik. Dessutom samordnar man det med nya tidtabeller för en del linjer. Och det nya enhetliga priset för alla enkelresor börjar alltså gälla måndag 9 januari 2017. Så här informerar man om det på informationstavlorna:

SL informationstavla med Fast pris, kompis

Som synes, talar man också tydligt om att man tar bort de särskilda tilläggen för resor till Gnesta och Bålsta. Man har motiverat det med att de orterna ligger utanför Stockholms län, Gnesta i Södermanlands län och Bålsta i Uppsala län. Nu tycker man tydligen inte att de tilläggen behövs längre.

De särskilda tilläggen för att åka pendeltåg till Arlanda, Knivsta och Uppsala blir dock kvar. På Arlanda därför att Arlanda Express har rätt att ta ut en extra avgift av de som kliver av där, och i Knivsta och Uppsala därför att UL-taxa gäller på Upplands Lokaltrafik i Uppsala län.

SL App i mobilen

23 juli, 2016

SL bytte för ett tag sedan leverantör för betalning av resor via mobilen. Istället för sms-betalningar skulle man ha en smartphone och ladda ner en app från App Store eller Google Play. Uppenbarligen tyckte man att smartphones numera blivit så vanliga så det är det man satsar på i fortsättningen som komplement till Access-korten och lösa biljetter i från biljettmaskiner. Så här ser startsidan ut när man startat appen i mobilen.

SL App

Man har till att börja med fyra olika funktioner att välja att trycka på. Det är Köp biljett, Sök resa, Nästa avgång och Störningar. Men sveper man med fingret uppåt så kommer några ytterligare funktioner. I nuläget är det Biljett till Arlanda, Mina biljetter, Information, Inställningar och Kontakta SL, men det kan väl tänkas att de kompletteras så småningom.

Jag har bara provat funktionera Sök resa och Nästa avgång. Men jag måste säga att jag tycker att de fungerar väldigt bra. De hämtar väl uppgifter från samma databaser som Reseplaneraren och Störningsinformation på internet. Och är det korrekta uppgifter där så blir det säkert det i appen också. 🙂

Klickar man på Sök resa, så anger man precis som i Reseplaneraren var man vill resa ifrån och vart. Man kan ange station eller adress. Sedan får man upp ett antal avgångar och klickar man på någon av dem så får man detaljinformation. Väldigt användbart när man är ute och reser i Stockholmstrafiken. 🙂

Nästa avgång funkar också bra. Man ska ange om man vill se tunnelbana, spårvagn och/eller buss på den plats man vill veta avgångarna ifrån. Bra är att appen känner av var man befinner sig (om man tillåtit sin telefon att hämta sådan information) och då får man direkt upp de mest näraliggande avgångarna. Om man ska göra ett byte så kan ange platsen där man ska göra bytet lite i förväg, så vet man hur man ligger till tidsmässigt med anslutningen. 😉

Förutom stationsnamn i klartext så kan man också skriva in de förkortningar som SL använder internt. T ex GUP för Gullmarsplan och TCE för T-Centralen. Mycket smidigt för mig som känner till många av de viktiga förkortningarna sedan min tid på SL. 🙂

Allra bäst är att appen är så mångsidig så jag behöver inte längre använda de tidigare apparna jag hade om SL-resor, som utvecklades av privatpersoner eller små företag för att visa samma typ av information. Antingen fick man betala efter en liten provperiod för att inte appen skulle upphöra att fungera, eller också kom det störande reklam hela tiden. Det var verkligen på tiden att SL utvecklade en rejäl egen app till slut. Den går säkert att utveckla och förbättra.

Jag har ju bara provat två av funktionerna och kan inte säga något om hur det fungerar att köpa biljetter eller hur bra störningsinformationen och de andra funktionerna fungerar. När det gäller biljetter så finns det numera maskiner som läser av mobilerna och kontrollerar att biljetten är giltig. Vilket omöjliggör det omfattande fusk som det var tidigare med sms-biljetterna. Då det förekom att man visade en bild på en egenkonstruerad sms-biljett istället för en nyinköpt sms-biljett, och klarade sig undan med det.

Störningsinformation är det absolut svåraste att få på en bra nivå. För när störningar inträffar är trafikledarna ofta upptagna med att avhjälpa störningen och då hinner de kanske inte alltid hojta ut relevant information i högtalare eller knacka in information på en dator, eller välja störningsmeddelande där. Bäst brukar det fungera när man har en särskild person avdelad för att sköta just störningsinformationen. Och givetvis har då en app svårare att hämta den typen av information. Dock är det oftast så att när man söker resa eller nästa avgång i appen, så är tiderna uppdaterade efter var de olika turerna befinner sig. Men jag har märkt att när man kallat in extrabussar vid utebliven ordinarie trafik så har de inte alltid utrustning för att meddela var de befinner sig. Och då får man inte den informationen då man kanske bäst behöver den vid just ersättningstrafik.

Peter