Modellvillan är Årets Stockholmsbyggnad 2017

22 juni, 2017

Ja, så har ännu en byggnad utsetts till ”Årets Stockholmsbyggnad”. År 2017 blev det Modellvilla i Enskede. Så här ser den ut i kvällssolen från norr:

Modellvillan från norr

Den har väl inte riktigt de traditionella proportionerna för en villa. Samtidigt har den ju karaktären av en villa. Så här uttrycker sig arkitekten bakom:

”Utmaningen var att skapa ett traditionellt hus med ett samtida uttryck som fungerar ihop med den befintliga bebyggelsen. Resultatet blev ”tradition with a twist” och det är fantastiskt kul att grannar och folk i området gillar huset, säger Ola Göransson, på Arkitema Architects.”

Byggnaden ligger vid Gamla Tyresövägen. Så man får väl tro att en gång i tiden var det betydligt livligare trafik på den här gatan än nutidens ganska stilla förortstrafik. Så här ser Modellvillan ut då man står ute vid Gamla Tyresövägen:

Modellvillan från Gamla Tyresövägen

Fasaderna ut mot den här gamla paradgatan är lite större än inne i villaområdet. Det är alltså några små, mer stadsmässiga flerbostadshus från 1920-talet som står här. Och som nu har fått en ny granne nästan 100 år senare. Modellvillan består av fyra små ettor på bottenvåningen och ovanför dem fyra något större etagelägenheter, där takkuporna tillhör övervåningen. Fasaden är i lärkträ som kommer att gråna så småningom.

Fasaderna mot Gamla Tyresövägen

Så här ser husen ut på andra sidan, från gårdssidan:

Gårdssidan av husen

Årets Stockholmsbyggnad är en årlig tävling, där stockholmarna år 2017 röstade fram sin favorit bland de byggnader, parker, infrastrukturanläggningar och annat som färdigställdes under år 2016.

Av alla de förslag som lämnades in, utsåg en jury 10 finalister som man sedan fick rösta om. Sammanlagt 10275 röster kom in, och de fördelade sig så här:

  1. Modellvillan. 4629 röster.
  2. Kungliga Musikhögskolan. 1582 röster
  3. Bro över Rinkebystråket. 807 röster.
  4. Husarviksgatan. 785 röster.
  5. Tillfällig saluhall Östermalmstorg. 567 röster.
  6. Stockholm Continental. 558 röster.
  7. Radhus Schlytersvägen. 542 röster.
  8. Förskolan Ferdinand. 312 röster.
  9. Grythundsgatan. 260 röster.
  10. Flerbostadshus Vällingby. 233 röster.

En ganska gedigen seger alltså, får man väl säga. 🙂

Rest Nils Ferlin

14 juni, 2017

Nils Ferlin har rest sig igen. Eller kanske man ska säga att han har rests. Det handlar om den staty som står vid Klarabergsgatan i Stockholm. Han har varit nertagen ett tag, medan det var stökigt runt omkring honom i samband med olika arbeten som skulle utföras. Samtidigt så putsade man upp honom, och han ser stilig ut nu där han står igen. Han ser ut att vara i god form, och verkar mycket nöjd över den ros som har stuckits till honom. 🙂

Rest Nils Ferlin

Han har rentav fått ge namn åt platsen där han står. Den heter numera Nils Ferlins Torg. Statyn i brons är gjord av K G Bejemark, och restes första gången i september 1982. Bakom Nils Ferlin skymtar Klara kyrka.

Klara Kyrka skymtar bakom Nils Ferlin

Djurgårdsfärjan 120 år

11 juni, 2017

Söndag 11 juni 2017 firade Djurgårdsfärjan 120 år. Sommaren 1897 var det Konst- och industriutställning på Djurgården, och färjetrafiken startade av Stockholms Ångslups AB för att ta hand om de förväntade besöksströmmarna dit.

Ett annat rederi satte in fyra färjor från Stadsgården på Södermalm och Nybroplan till Djurgården. En av de färjorna blev år 1900 Djurgården 4. Från Stockholmskällan hämtar jag ett fotografi på just Djurgården 4 på väg från Räntmästartrappan vid Slussen till Allmänna Gränd på Djurgården, tagen någon gång 1905-1908 (upphovsman Eliasson Axel Konstförlag):

Djurgården 4 på väg från Räntmästartrappan vid Slussen till Allmänna gränd 1905-1908

Här ytterligare en bild från Stockholmskällan, tagen något senare mellan 1945-1955 (upphovsman Lennart af Petersens), med Djurgårdsfärjor och ångbåtar vid Slussen:

Djurgårdsfärjor och ångbåtar vid området runt Slussen 1945-1955

De första färjorna av den här modellen byggdes 1893-1894, med förebild från de färjor som trafikerade Hudsonfloden i New York. Det var mannen bakom Saltsjöbanan, Gustav Wallenberg, som lät bygga dem för att ta Saltsjöbadsborna från Saltsjöbanans dåvarande slutstation vid Stadsgården till Karl XII:s torg vid Kungsträdgården. En av de färjorna byggd 1893 av Järnvägs AB Stockholm-Saltsjön, med dåvarande namnet Saltsjöbaden 1, finns fortfarande kvar, fast nu med namnet Djurgården 7. Och det var den färjan som fick förtroendet idag att transportera Djurgårdsbesökare mellan Slussen och Allmänna gränd. Så här såg den ut: 🙂

Djurgården 7 idag

Djurgården 9 är en av de färjor som numera trafikerar Djurgårdsfärjan. Så här ser den ut när den anlöper kaj, där Djurgården 7 redan ligger:

Djurgården 7 och Djurgården 9

 

 

Storstadsåtgärder Stockholm, om nya spår i Sverigeförhandlingen

30 mars, 2017

Jag har skrivit om Sverigeförhandlingen förut, länkar:

https://stockholmiana.wordpress.com/2015/11/26/sverigeforhandlingen/

https://stockholmiana.wordpress.com/2015/12/01/sverigeforhandlingen-och-stockholm/

https://stockholmiana.wordpress.com/2016/02/08/forhandling-om-nya-spar-och-ostlig-vagforbindelse

Nu har man kommit överens mellan Stockholmsregionen och staten vilka nya spårförbindelser man ska anlägga, hur många bostäder som byggas i anslutning till dem, och hur satsningen ska finansieras. Här länkar till information direkt från Sverigeförhandlingen:

Stockholmsregionen

Faktablad

Sverigeförhandlingens karta över vad som ska byggas (klickbar):

Storstadsåtgärder Stockholm, presenterat 30 mars 2017

I korthet anges att ca 100 000 bostäder ska byggas ungefär enligt följande (själva den formella beslutsprocessen återstår):

Stockholms stad: 48 500 bostäder

Huddinge kommun: 18 500 bostäder

Täby kommun: 16 200 bostäder

Vallentuna kommun: 5 650 bostäder

Österåkers kommun: 7 020 bostäder

Solna stad: 4 000 bostäder

De nämnda kommunerna, Stockholms läns landsting, staten och höjningar av trängselskatten kommer att finansiera satsningen. Det står också att samtliga kollektivtrafikobjekt kommer att vara projektstartade senast 2026, men om möjligt något tidigare. Sedan tar det förstås ytterligare ett antal år att bygga klart. Så det är långsiktiga satsningar det här för att koppla ökat bostadsbyggande till kollektivtrafiksatsningar för den snabbt ökande befolkningen i Stockholms län.

Ytterligare projekt som Östlig förbindelse för biltrafiken jobbar Sverigeförhandlingen med, och resultatet av de förhandlingarna kommer att presenteras senare.

Riksdagshuset

25 mars, 2017

Sveriges Riksdag håller till i Riksdagshuset, som finns på Helgeandsholmen i Stockholm. De har en egen webbplats också, som inte bara beskriver riksdagens arbete och våra folkvalda, utan också innehåller Sveriges lagar.

På Öppet hus kan man få inblick i hur det ser ut på insidan, och det fanns också riksdagsledamöter på plats för informera och svara på frågor.

Öppet hus i riksdagen 25 mars 2017 Program

Så här ser riksdagshuskomplexet ut söderifrån, från Gamla Stan sett. Den vänstra byggnaden uppfördes ursprungligen Riksbanken, som 1976 flyttade ut till ett nybyggt hus vid Brunkebergstorg. Den högra och större byggnaden byggdes för dåvarande tvåkammarriksdagen. Den hade införts 1867 och då ersatt den gamla ståndsriksdagen med adel, präster, borgare och bönder som då funnits i flera hundra år. År 1888 beslutade man om bygget och 1905 var de klara för inflyttning.

Riksdagshuset

Så här ser det ut på Riksgatan mellan de båda byggnaderna. Valvet tvärs över gatan längre bort i bilden har överst en gångbro mellan dem. Den vänstra byggnaden kallas numera västra riksdagshuset medan den högra kallas östra riksdagshuset. Till vänster är det köande som väntar på säkerhetskontrollen för att få komma in i riksdagshuset. Den är av den vanliga typen med väskor man får lämna ifrån sig i lådor på ett band och som scannas, medan man själv passerar igenom en portal som reagerar på metalliska föremål.

Riksgatan

Jag fick tips om att gå runt det högra huset istället, där det skulle vara en ingång med kortare kö. Och då kom jag in i västra och ursprungliga riksdagshusets entré. Så här ser trappan ut upp till de båda kamrarna.

Gamla trappan upp till riksdagens kamrar

I programmet finns en skiss över de båda kamrarna. Översta delen av skissen, som har lite svagare färg, visar den nuvarande riksdagskammaren, men den kommer vi till lite senare. 🙂

Riksdagshuset ritning

Klicka för större format

När man kommit uppför trappan, finns gamla förstakammarsalen alltså till höger. Ledamöterna där var en privilegierad elit som valdes indirekt genom landstingen och de största städerna. Överhuset kan man kanske kalla det, och det existerade ända fram till 1970 faktiskt, då tvåkammarsystemet avskaffades och vi fick en enkammarriksdag.

The former First Chamber

Och så här ser det ut inne i själva förstakammarsalen.

Förstakammarsalen

Så här såg voteringsknapparna och mikrofonerna ut på bänkplatserna för ledamöterna. De användes alltså fram till 1970.

Bänkplats

Går vi ut ur förstakammarsalen och blickar ut över trapphuset så ser vi mitt i bilden ingången till andrakammarsalen på andra sidan. Till vänster alltså när man kommer uppför den stora trappan.

Trapphuset mellan gamla förstakammarsalen och andrakammarsalen

Så här ser andrakammarsalen ut. Ledamöterna till andra kammaren utsågs genom allmänna val. Men den lika rösträtten var inte fullt genomförd förrän 1921.

Andrakammarsalen

Det finns även mindre rum vid sidan om. Så här ser ett utskottsrum ut, där ett av de 15 utskotten sitter. I varje utskott sitter 17 ledamöter, som speglar mandatfördelningen i riksdagen.

Utskottsrum

På 1960-talet bestämde man sig för att avskaffa tvåkammarriksdagen och istället ha en enkammarriksdag som i sin helhet utsågs genom direkta val. Vid sitt avskaffande hade första kammaren 151 ledamöter och andra kammaren 233 ledamöter, vilket sammanlagt blev 384 ledamöter. Det var ju riksdagen själv som beslutade om detta, och för att få igenom förslaget kunde man ju inte minska antalet ledamöter alltför mycket, eftersom många riksdagsledamöter då hade blivit arbetslösa. Man lyckades i alla fall få ner antalet till 350 ledamöter, vilket ändå är ett förhållandevis stort antal jämfört med vårt lands storlek och andra länders parlament.

Så många ledamöter fick inte plats i någon av de befintliga kammarsalarna, så därför flyttades riksdagen under åren 1971-1983 till Kulturhuset i Stockholm. Plenisalen blev senare teatersalong för Stockholms Stadsteater.Jag har tidigare skrivit om Kulturhuset här. Jag visar igen en bild på Kulturhuset.

Kulturhusets fasad

Redan 1973 råkade man ut för det besvärliga läget att båda blocken fick lika många mandat, 175 mot 175. I många omröstningar blev det lika röstetal och då fick lotten avgöra. Man fick dras med denna jämviktsriksdag till 1976. För att inte samma jämviktsläge ska inträda igen, så minskade man därför antalet ledamöter till nuvarande 349.

Det var inte förrän 1975 som man utrett klart hur man skulle ordna den permanenta lösningen för riksdagen, och man fattade det definitiva beslutet att flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Man bestämde sig för att bygga om det tidigare riksbankshuset och lägga på ytterligare en våning med en kammare tillräckligt stor för att alla 349 ledamöterna skulle få plats. Vi skymtade den inledningsvis då jag visade en bild på nya och gamla riksdagshuset sida vid sida. Men så här ser den inglasade påbyggnaden ut västerifrån, med plenisalen överst i gamla Riksbankshuset.

Nuvarande riksdagshuset

Raskt förflyttar vi oss upp i det där ”glashuset” och tar en bild ut genom ett av de där fönstren i motsatt riktning istället. Lite till vänster i bilden ser vi Stadshuset, där de folkvalda i Stockholms stad sammanträder. 🙂

Utsikt från Riksdagshuset, mot väster

Vänder vi oss om 180º kan vi gå ut till åskådarläktaren i riksdagens plenisal. Där har vi också en sorts utsikt. 😉

Utsikt från åskådarläktaren

Det är uppenbart att det händer grejer där nere. Jag går ner och fram till talmanpodiet. Där står bland alla ungdomar riksdagsveteranen Barbro Westerholm (L) och riksdagens talman Urban Ahlin (S) (med handen tryggt på ryggstödet till sin stol) och förbereder sig för en liten frågestund som är en programpunkt för dagen.

Talmanspodiet

Det kan kanske vara lite roligt att se den apparatur som talmannen har framför sig. Den klocka vi ser till vänster i bild räknar ner tiden till noll för varje talare. Det är ingen som talar när bilden tas, utan det är nog någon som har lekt lite med knapparna. 😀

Talmannens apparatur

Och så här ser det ut från talmannens plats om man blickar ut i plenisalen. Upptill ser man de stora glasfönstren jag nämnde tidigare, och strax nedanför mitten i bilden skymtar man den talarstol som man brukar se i tv-sända debatter från riksdagen.

Från talmannens plats

Det drog alltså ihop sig till en liten frågestund. Och för att inte för många skulle trängas i plenisalen, så släppte man bara in så många att alla fick varsin sittplats på någon av riksdagsledamöternas platser. De som kom lite senare fick istället bege sig upp till riksdagens åhörarläktare som jag visade tidigare. Det råkade bli så att jag fick sitta på riksdagsplats nr 344, som tillhör Stig Henriksson (V).

Riksdagsplats 344

Jämför vi med bilden från bänkplatsen i förstakammarsalen ovan, så ser vi att det var inte så många knappar här. Så här ser det ut när riksdagsman Stig Henriksson blickar ut över sina riksdagskolleger. Bilden är tagen när den lilla frågestunden har börjat. 🙂

Riksdagens plenisal

Jag kom alltså att sitta långt bakåt, så det kan vara lite svårt att se detaljerna. På väggen bakom kan vi kanske skymta de två U-formade voteringstavlorna, som visar med lampor i olika färger hur riksdagsledamöterna röstat. Vi kan kanske också se att det sitter två kameror på väggen, som används för tv-sändningar. Under kamerorna sitter två skyltar som räknar ner tiden för de som talar. Även under den här frågestunden så var de delvis påkopplade, dock inte hela tiden av någon för mig okänd anledning. Det var gjort så att framför talmannen Urban Ahlin så satt det en representant för vart och ett av de 8 riksdagspartierna.

Den som ville ställa en fråga fick göra det i en mikrofon som bars omkring, och frågan fick ta högst en minut. Frågan skulle ställas till en av riksdagsledamöterna som då hade en minut att svara. Sedan var det dags för en ny fråga. Om någon höll på för länge så klubbade Urban Ahlin av vederbörande. Om det var något av partierna som fick för få frågor, så styrde Urban Ahlin om så att nästa fråga skulle ställas till ett specifikt parti. Lite drygt en timme varade frågestunden. Det var trevligt att se att så många ungdomar och människor med invandrarbakgrund tagit sig dit och ställde intressanta frågor. Riksdagsledamöterna gav också tydliga och bra svar, och gled inte undan och började prata om något annat, som man tyvärr alltför ofta får se i tv-debatter. Den som ville kunde också prata direkt med representanter för de olika partierna, som fanns här och där på olika ställen i byggnaden. 🙂

Stockholm Parkering Palmfelt Center

8 februari, 2017

Vid Globen finns Stockholm Parkering i ett kontorskomplex som man kallar Palmfelt Center. Gatan närmast i bild hette sedan tidigare Palmfeltsvägen, så det finns ju en förklaring till det. 😉

Palmfelt Center

Stockholm Parkering har hand om parkeringsplatser, garage och kontrollavgifter. På bilden ovan kan vi skymta Globen Shopping till vänster (som jag skrivit om här) och längre bort Tele2 Arena (som jag skrev om här). Vi kan se att de håller på och gräver i gatan, men det är egentligen bredvid gatan där det gick ett industrispår till en underhållsdepå som SL hade tidigare bredvid Tele2 Arena (lite mer om det här).

Går man lite närmare, så kan man se några blå skyltar uppsatta på huset, på bilden precis ovanför grävmaskinen.

Blå skyltar ovanför grävmaskin

Jag visar en närbild på dem.

Närbild skyltar

Uppifrån och ned betyder de:

  • Garaget har besöksparkering
  • I garaget finns laddplatser för elbilar
  • I garaget erbjuds evenemangsparkering
  • I garaget finns hiss
  • Garaget har kameraövervakning

Det här är nya skyltar som Stockholm Parkering tagit fram, och som de kallar för Piktogram. Bilden visar de första skyltarna som satts upp av den typen. Men de ska nu monteras vid fler garageinfarter för att med bilder snabbt orientera bilisten om vad som erbjuds där. Här mer information om det: www.stockholmparkering.se/Pages/Piktogram.aspx

 

Sverige 10 miljoner, Stockholms län 2,3 miljoner, Stockholms stad 0,9 miljoner

20 januari, 2017

Sverige 10 miljoner, Stockholms län 2,2 miljoner (länk), Stockholms stad 0,9 miljoner. Ja så många invånare är vi just nu. Idag fredag 20 januari 2017 blev vi 10 miljoner i Sverige, vilket uppmärksammats av Statistiska Centralbyrån på en särskild sida som tickat fram. Siffrorna för Stockholms län och Stockholms stad är inte lika uppdaterade och några månader äldre, men är i alla fall hämtade härifrån.

SCB publicerar också en bild över befolkningsutvecklingen i Sverige:

SCB - Sveriges befolkningskurva

Det var 1749 som folkmängden i Sverige började räknas mer systematiskt genom det nybildade Tabellverket, som var föregångaren till dagens Statistiska Centralbyrån. Det är nog därför som kurvan på bilden ovan lämpligt nog börjar år 1750. Jag har hämtat några årtal med befolkningsstatistik, som jag återger här. Jag anger ca-siffror, så blir det enklare att se. 😉

År 1750 var hela Sveriges befolkning 1,8 miljoner, varav 58000 i Stockholms stad. I huvudstaden bodde alltså då 3% av Sveriges befolkning. Man ska komma ihåg att geografiskt var Stockholms då en betydligt mindre stad än nu. Jag har just nu tyvärr ingen uppgift om befolkningen då i Stockholms län.

År 1800 var Sveriges befolkning 2,3 miljoner, varav 172000 i hela Stockholms län (7%). I Stockholms stad bodde 76000, vilket fortfarande var 3% av Sveriges befolkning och 44% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 1850 var Sveriges befolkning 3,5 miljoner, varav 208000 i hela Stockholms län (7%). I Stockholms stad bodde 93000, vilket var 3% av Sveriges befolkning och 45% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 1900 var Sveriges befolkning 5,1 miljoner, varav 473000 i hela Stockholms län (9%). I Stockholms stad bodde 300000, vilket var 6% av Sveriges befolkning och 63% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 1950 var Sveriges befolkning 7 miljoner, varav 1,1 miljoner i hela Stockholms län (16%). I Stockholms stad bodde 745000, vilket var 11% av Sveriges befolkning och 67% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 1960 var Sveriges befolkning 7,5 miljoner, varav 1,3 miljoner i hela Stockholms län (17%). Stockholms stad fick en befolkningstopp då med 808000, vilket var 11% av Sveriges befolkning och 64% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 1980 var Sveriges befolkning 8,3 miljoner, varav 1,5 miljoner i hela Stockholms län (18%). Stockholms stads befolkning hade sjunkit då till 647000, vilket var 8% av Sveriges befolkning och 42% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 2000 var Sveriges befolkning 8,9 miljoner, varav 1,8 miljoner i hela Stockholms län (20%). I Stockholms stad bodde 750000, vilket var 8% av Sveriges befolkning och 41% av befolkningen i hela Stockholms län.

År 2010 var Sveriges befolkning 9,4 miljoner, varav 2 miljoner i hela Stockholms län (22%). I Stockholms stad bodde 847000, vilket var 9% av Sveriges befolkning och 41% av befolkningen i hela Stockholms län.

Och så 30 september 2016, som i skrivande stund ger de senaste statistiksiffrorna över hela riket, var Sveriges befolkning 9,9 miljoner, varav 2,3 miljoner i hela Stockholms län (23%). I Stockholms stad bodde 933000, vilket var 9% av Sveriges befolkning och 41% av befolkningen i hela Stockholms län.

Invånarantalet i Stockholms stad närmar sig alltså 1 miljon invånare, och det beräknas ske omkring år 2020.

Enhetstaxa för enkelbiljetter på SL

8 januari, 2017

Enhetspris för månadskort infördes inom hela SL-området redan 1971. Kostade då 50 kr, och kallades följaktligen för 50-kortet. Det har gått många år sedan dess, och priset har mer än tiodubblats. Att man kunde införa ett enhetligt månadskort, berodde på att några år dessförinnan (1 januari 1967) hade man samlat länets kollektivtrafik i SL (Storstockholms Lokaltrafik AB).

För enkelbiljetter var det fortfarande olika biljettsystem i olika trafikområden. Men 18 februari 1973 införde man ett enhetligt biljettsystem också för enkelbiljetter. Man valde en zontaxa. Och istället för att klippa biljetterna med tång, så skulle de stämplas med en stämpel. Förutom kontantbiljetter kunde man också köpa ett förköpshäfte, som skulle stämplas med det antal zoner som man skulle åka.

Det systemet blev kvar i över 40 året. Sedan kom Accesskorten som skulle laddas i automater. Men zontaxan blev kvar. Även om de ganska små och många zonerna man hade från början så småningom blev färre och större. Och idag är sista dagen för de sista zonerna A, B och C. Här en bild på den zonkartan från en informationstavla:

SL informationstavla med zonkarta

Några månader inför valet 2006 gjordes också ett försök med enhetstaxa för enkelbiljetter. Då var man övertygad om att det årligen skulle minska biljettförsäljningen med flera hundra miljoner kronor. Nu har man utrett saken igen, och kommit fram till att med det hittillsvarande zonsystemet med ganska stora zoner, så har det varit bara några procent av enkelbiljetterna som varit över flera zoner. Bidragande till det har varit att hela tunnelbanan haft samma zon i sin helhet de senaste åren, så de som enbart åker tunnelbana påverkas inte av det här. Och för de som rest långt över flera zoner, antingen med pendeltåg eller bussar utifrån länet, har det inte behövts så många resor innan det blivit mer lönsamt med månadskort.

De flesta resenärer med enkelbiljetter, löste alltså biljetter för resa i endast en zon. Då räckte det med att höja det priset ganska måttligt, för att låta den biljetten gälla enhetligt i hela länet utan att totalintäkterna minskar. Den som åker långt och måste byta färdmedel, hinner dock kanske inte göra det bytet inom de 75 minuter som biljetten gäller. Då får man tyvärr finna sig i att lösa en ny biljett innan man kliver på nästa färdmedel. Tidigare har det varit förlängd giltighetstid för biljetterna med maxantalet zoner. Men man behöver inte oroa sig om tiden tar slut medan man åker. Det är när man kliver på som man måste ha giltig biljett. Sedan får man åka klart så långt man behöver.

Man passar på att göra den här förändringen för enkelbiljetter ihop med en allmän höjning av alla biljettpriser. Det ingår i en uppgörelse i landstinget mellan den styrande alliansen och Miljöpartiet. Man motiverar det med att få investeringsmedel för att göra investeringar i utbyggd kollektivtrafik. Dessutom samordnar man det med nya tidtabeller för en del linjer. Och det nya enhetliga priset för alla enkelresor börjar alltså gälla måndag 9 januari 2017. Så här informerar man om det på informationstavlorna:

SL informationstavla med Fast pris, kompis

Som synes, talar man också tydligt om att man tar bort de särskilda tilläggen för resor till Gnesta och Bålsta. Man har motiverat det med att de orterna ligger utanför Stockholms län, Gnesta i Södermanlands län och Bålsta i Uppsala län. Nu tycker man tydligen inte att de tilläggen behövs längre.

De särskilda tilläggen för att åka pendeltåg till Arlanda, Knivsta och Uppsala blir dock kvar. På Arlanda därför att Arlanda Express har rätt att ta ut en extra avgift av de som kliver av där, och i Knivsta och Uppsala därför att UL-taxa gäller på Upplands Lokaltrafik i Uppsala län.

Arkitekturskolan vann arkitekturpris

26 december, 2016

Arkitekturskolan vann arkitekturpris? Vem utsåg vinnaren? Arkitekturskolan? 😀

Nja, riktigt så var det ju inte. Stockholms stad arrangerar sedan 2010 en tävling som heter Årets Stockholmsbyggnad (länk: www.stockholm.se/aretsstockholmsbyggnad).

Tanken bakom tävlingen är att engagera medborgarna i stadsbyggnadsfrågor. Det hela sker i tre steg. Först får allmänheten skicka in nomineringar över de byggnader och även parker som blev klara året innan, och som de tycker ska vara med. Sedan gallrar juryn fram de förslag som man får rösta om. Sedan är det allmänhetens tur igen, som får rösta mellan de förslagen. Och flest röster vinner förstås. Så här ser Arkitekturskolan ut, som alltså vann priset för Årets Stockholmsbyggnad 2016. 🙂

Arkitekturskolan

Så här lyder juryns kommentar kring byggnaden: ”Ett fint anpassat tillägg till en trång miljö där fasadens roströda cortenstål, med sin organiska form, ger ett både mjukt och uppkäftigt intryck. Ett generöst hus som får besökaren att känna sig såväl nyfiken som inbjuden.”

Det var hårt om förstaplatsen. Här är de 10 byggnaderna som gick till final, och de röster som de fick av allmänheten. Total avgavs 4863 röster:

  1. KTH Nya Arkitekturskolan.  905 röster
  2. Studentbostäder i Tallkrogen. 878 röster
  3. Kvarteret Muddus, Norra Djurgårdsstaden. 561 röster
  4. Avluftningstorn Norra länken. 500 röster
  5. Rinkebystråket, Rinkeby.  430 röster
  6. Cirkus, Skandiascenen, Djurgården. 414 röster
  7. Västgötagatan 5, Södermalm. 363 röster
  8. Riggen, Gröndal.  354 röster
  9. Svea Fanfar, Östermalm.  322 röster
  10. Studenthus Drottning Kristinas väg, KTH. 136 röster

Man kan ju notera att det är två ”utbildningsbyggnader” som slåss om förstaplatsen. Och man kan ju fråga sig hur ”bred” den här omröstningen egentligen är. Kanske är studenter både väl informerade om och engagerade i den här tävlingen. Särskilt om man går på Arkitekturskolan och ska bli arkitekt så känner man säkert både till den här tävlingen mycket väl, och kanske gärna vill att ens egen skola ska hamna i topp i en sådan här omröstning. Så resultatet får väl tas med en viss nypa salt. Både byggnaden och tävlingen har säkert skapat engagemang hos de arkitektstuderande, och det är väl gott nog! 😉

Den förra bilden är tagen inifrån gården på Kungliga Tekniska Högskoaln (KTH) i Stockholm. Så här ser byggnaden ut från andra hållet (i mitten av bilden), när man står strax utanför KTH. Den smälter väl in i miljön, även med sina runda former bland sina mer kantiga grannbyggnader. 🙂

Arkitekturskolan vid KTH

Fullmåne

14 december, 2016

Idag var det fullmåne och stjärnklart, så jag tog en bild.

Stor måne

Det är naturligtvis inget som framgår av bilden, men den är lite större än normalt. När det var fullmåne förra månaden så var det en ”supermåne”. Månen var då närmare jorden än den varit på 70 år, samtidigt som det var fullmåne, och det är klart att man då måste tala om hur super det var. Tyvärr fick jag inte tillfälle då att ta en bild på månen, men när jag såg den lysa så klart på himlen ikväll, så blev det en bild nu istället. Det tar lite tid för både jorden och månen att flytta sig i sina banori förhållande till solen, så den är fortfarande lite större än normalt.

Att avståndet till månen varierar beror på att banan är inte riktigt rund utan elliptisk. Några jätteskillnader är det inte. Som närmast är månen 356355 km från jorden och som längst bort 406725 km från jorden. I avstånd är skillnaden 14%, men ljusskillnaden är 30% och alltså lite större.  Men banan flyttar sig lite hela tiden, och det är inte alltid det är fullmåne när månen är närmast jorden. Det gäller att pricka att både banan är närmast jorden och månen närmast jorden och det är fullmåne samtidigt så blir det den där superfullmånen. Inte så ofta alltså. 😉

När jag kollade lite om det här, så fick jag även förklaringen på en annan sak kanske en och annan funderat över. Och det är varför månen alltid vänder samma sida åt jorden (”gubben i månen”). Det beror på att månen inte är riktigt rund. Skulle man göra en kopia av månen av ungefär en fotbolls storlek och lägga på ett absolut slätt golv, så skulle den rulla runt lite tills den lägger sig tillrätta med ”gubben i månen” ner mot golvet. Gravitationen har gjort sin inverkan. Ja visst ja, det är ju samma gravitation som påverkar både fotbollsmånen på golvet och den fullstora månen långt där borta. 🙂

Förresten, när vi ändå har fokus på månen. En omständighet till, som jag inte tänkt på innan. Hur lång är en ”månad” egentligen? Alltså, den sorts månad som det tar för månen att ”snurra ett varv runt jorden”? Ja, det är lite lustigt att jordens cirkulation runt solen påverkar även det. Skulle man ställa sig på en avlägsen stjärna och betrakta månen, så skulle man se att månen gör ett varv runt jorden på ca 27,32 dagar. På ett år skulle man då se den göra 13 varv (och lite till). Men eftersom jorden själv flyttar sig runt solen, så måste månen snurra lite till från att man ser en fullmåne på jorden till nästa fullmåne. Där tar det 29,53 dagar mellan fullmånarna. Jämfört med jorden så blir det 12 varv (och lite till). Det är därför vi har 12 månader på året. Det där sista varvet upp till 13 är det jorden själv som gör. Ja, alltså, jag tror inte man ska grubbla alltför mycket på det där, utan nöja sig med att tro på det. Jag gör så att sista ordet i meningen får en glad ”gubbe i månen” => :).