Snabbtåg kör förbi

11 december, 2017

Igår sker jag om det nya trafikupplägget för pendeltågen (här). Idag var den länge emotsedda dagen då jag tänkte göra lite observationer på fältet. 😉

Här kör ett pendeltåg förbi station Ulriksdal söderut utan att stanna. Lustigt nog var också ett Arlanda Express-tåg på väg åt samma håll, så det kom också med på bilden.

Ulriksdal söderut snabbtåg kör förbi utan att stanna

Tidigare brukade det komma upp en varning på pendeltågsstationerna då ett tåg kör förbi i hög fart. Det brukade stå: Se upp för passerande tåg. Jag vet inte om det är mindre farligt om det är pendeltåg som körbi i samma fart som ett annat tåg. Någon varning kom i alla fall inte upp. Det står Södertälje C 5 min. Så det är information om när nästa tåg som stannar här kommer. Huttrande och luttrade pendlar står på plattformen och i vänthallen  medan snabbpendeltåget susar förbi.

Ulriksdal väntande pendeltågsresenärer

Pendeltågen som kör förbi i hög fart utan att stanna, kommer inte upp på informationstavlorna. Eftersom inte heller texten ”Se upp för passerande tåg” kommer upp, så dundrar pendeltåg förbi i hög fart utan minsta förvarning. Det gick så fort så jag knappt hann aktivera kameran ur vänteläget och ta någon bild. Tåget hann nästan passera innan jag lyckades ta den här bilden.

Ulriksdal pendeltåg svischar förbi i hög fart utan att stanna

 

 

Annonser

Pendeltågen får nytt linjenät med snabbtåg

10 december, 2017

Idag 10 december 2017 skedde en av de största förändringarna för Stockholms pendeltåg sedan pendeltågstrafiken startade 1968. En stor förändring skedde först i somras då Citybanan invigdes. Jag skrev om visning av Citybanan dagen före trafikstarten här, och om första ordinarie trafikdag här. Då fortsatte man köra samma tidtabell som tidigare, även om pendeltågen gick en annan väg. Men efter ett halvårs intrimning av den nya tunnelsträckan var det idag dags för ett helt nytt pendeltågslinjenät med nya linjenummer. Så här presenterar SL den nya pendeltågskartan. Klicka på den för större bild.

Linjenätskarta pendeltåg ny från december 2017

Linjenumren 40-48 användes till för några år sedan för busslinjer i Stockholms innerstad. Men de ändrades till högre nummer för att förbereda och reservera de här numren för det idag nya pendeltågslinjenätet. Förutom att linjerna ändrats, så införs också ”snabbtåg” som regelmässigt ska hoppa över vissa stationer. Det är dels för att ge några minuters snabbare resa för de som bor längst ut på pendeltågslinjerna. Men stationerna som körs förbi av dessa snabbtåg har också valts ut för att få en jämnare fördelning mellan olika linjer på samma linjegren. Snabbtågen markeras med bokstaven X efter linjenumret.

Kompletteras inom kort med bilder från dagens trafik.

 

Veterantåg på Roslagsbanan

10 december, 2017

Idag var Roslagsbanans Veterantågsförening ute och körde veterantåg (länk: www.roslagsbanan.com). De bevarar och sköter några av de järnvägsfordon som rullade på smalspåriga Roslagsbanan in på 1990-talet. Tåget rullade överraskande in på Roslags Näsby station då jag stod och väntade på ett annat tåg. Linjen till Österskär har varit avstängd ett halvår medan upprustningsarbeten pågått, och togs i trafik idag igen. Jag var där och tittade och den här föreningen ville väl också celebrera detta med att vara ute och köra. 🙂

Museitåg Roslags Näsby vid plattformen mot Österskär

Motorvagnen med träkorg vi ser främst är X3p nr 35 från 1934. På tåget fick vid förfrågan endast medlemmar i föreningen medfölja. Efter ett kort uppehåll där ytterligare några passagerare klev på, så rullade tåget vidare i riktning mot Österskär.

Här sista vagnen i tåget, som också var en motorvagn, X4p nr 37 från 1938. Den är plåtklädd med den gröna färg som Roslagsbanans stålvagnar brukade ha. Till vänster om tåget kan man se att signalen visar två gröna sken, som visar att växeln där är lagd mot Österskär och tåget kan köra.

Museitåg lämnar Roslags Näsby norrut

Jag skulle åt samma håll, eftersom det var den linjegrenen som var nyöppnad. Jag åkte förbi veterantåget vid Viggbyholm med ett av de ordinarie Roslagsbanetågen, och förstod att det skulle finnas en ny fotochans vid nästa station Hägernäs. Mycket riktigt kom det strax därefter, och här har veterantåget precis ankommit Hägernäs.

Museitåg Hägernäs norrut

Jag tänkte att jag skulle gå bort mot mellanvagnen och ta en bild på den också. Men då gick en del av tåget och tog bilder, och resenärer som skulle åka med de vanliga tågen stod också och beskådade veterantåget, så det var svårt att få fri sikt över hela vagnen. Här den bild där vagnen var minst skymd. Det är personvagn Bp 880, teakklädd med öppna plattformar och byggd 1914. Passageraren på personvagnens plattform såg till att komma med på fler bilder än mina. 😉

Museivagn vid Hägernäs

Veterantåget stod och väntade på tågmöte med södergående tåg. Detta därför att stora delar av Roslagsbanan är enkelspårig. Men det håller man successivt på att bygga bort genom att komplettera med dubbelspår. Dessutom bygger man bort plankorsningar med biltrafiken, gör gångtunnlar för gående och cyklister, och lägger om linjen något på vissa platser också. Det är också det som leder till avstängningar vissa perioder. Här ser vi vid Hägernäs södergående ordinarietåg till vänster och norrgående veterantåg till höger.

Hägernäs tågmöte

Ja, det var ju trevligt att få syn på dessa gamla vagnar, som ledde till denna oplanerade bloggpost. Man får gripa tillfället i flykten. 🙂

Det kan ju ändå vara rimligt att visa bild på något av det som föranledde avstängningen. En viktig sak som skedd är ombyggnad av station Roslags Näsby, som är grenstation för linjen mot Kårsta och linjen mot Österskär. Det har blivit smidigare lösningen med en gemensam plattform med varsitt spår för respektive norrgående tåg, och på samma sätt för södergående tåg. Här en översiktsbild söderut från gångbron ovanför stationen. Man ser tydligt var spåren går ihop efter stationen.

Roslags Näsby söderut

Den första bilden på veterantåget ovan, är alltså tagen från den högra plattformen, då det stod på spåret något till höger om mitten av bilden i riktning hitåt.

Jag skrev tidigare här mer utförligt om Roslagsbanan, dess historia och utbyggnader inför framtiden.

T-Centralen

25 november, 2017

Jag skrev senast om konståkning i tunnelbanan. Det gav blodad tand, kan man väl säga, så idag blev det en ny konstvandring. Denna gång åkte vi inte runt på tunnelbanenätet utan höll oss på en enda station, nämligen T-Centralen. Det var med anledning av att stationen invigdes för 60 år sedan 24 november 1957.

Under projekteringen kallades stationen Klara, eftersom den låg i ”Klarakvarteren”. Som i sin tur fått namn efter S:ta Clara kyrka som ligger i området, eller Klara kyrka som den heter i folkmun. Var kyrkan ligger visas på en planritning nedan. När stationen öppnades fick den namnet Centralen, efter näraliggande Centralstationen för järnvägen. Men kort efter öppnandet bytte den till sitt nuvarande namn T-Centralen, efter bokstavssymbolen T för tunnelbanan.

Samtidigt med stationen invigdes också den första konstnärliga utsmyckningen i tunnelbanan. Och den ska vi titta på nu, med konstguiden Marie Andersson som ciceron. Hon står mitt i bild med glasögon och vit väst, där vi samlades vid SL Center Sergels torg.

T-Centralen SL Center Sergels torg samling för konstvisning

Innan T-Centralen öppnade 1957 fanns ett sydligt nät, där två linjer utgick från Slussen söderut mot Hökarängen och Högdalen. Och så fanns det en nordlig linje från stationen vid Hötorget till Vällingby. Det var sträckan mellan dem som förbands med de båda nya stationerna Gamla stan och T-Centralen (ursprungligt namn Centralen). Den enda plattform som av kostnadsskäl blev fullt ut konstnärligt smyckad och i total avsaknad av reklam, är den översta plattformen på T-Centralen för Gröna linjen norrut och Röda linjen söderut. Bilden är tagen nära den norra uppgången, där fyra olika konstverk är med.

T-Centralen översta plattformen

Vi tar dem från vänster till höger då. Den vänstra väggen, som vi skymtar mellan pelarna, har klätts med glasprismor i olika kulörer som var populära på 1950-talet.  Glaskonstnären Bengt Edenfalk och den mosaiktekniskt utbildade Erland Melanton skapade verket, som de kallar ”Klaravagnen” och anspelar på att stationen ligger i Klarakvarteren.

Pelaren närmast har 12 st plattor i betong på de fyra väggarna, med ristade motiv av Siri Derkert. Motiven är en blandning av vardagsmotiv, som exempelvis roddarmadamer som stod för den vattenburna kollektivtrafiken, kända från åtminstone 1400-talet fram till mitten av 1800-talet, som kulturpersonligheter som August Strindberg, Emilia Fogelklou och det kvinnliga nätverket Fogelstadsgruppen.

Mitt i bilden ovan ser vi några sittande passagerare på svängda bänkar skapade av den danske skulptören Egon Möller Nielsen. Han är också känd för att ha gjort lekskulpturer till Stockholms parker.

Och så den högra väggen, som i det vita kaklet har infällda figurer i stengods, som sägs vara inspirerade av järnvägsteknik med tanke på den näraliggande Centralstationen. De är gjorda av keramikern Signe Persson Melin och den grafiske formgivaren Anders Österlin.

Nästa bild är av en pelare som står mitt på plattformen. Det är abstrakta reliefer i svart cementmosaik skapade av Berndt Helleberg.

T-Centralen pelare i svart cementmosaik

En av de konstnärer som bedrev opinion för konst i Stockholms tunnelbana var Vera Nilsson. Hon började 1955 kontakta både politiker och dåvarande ledningen för Stockholms Spårvägar som drev tunnelbanan. Det blev så småningom positivt gensvar och i mars 1956 fattade Stockholms stadsfullmäktige ett enhälligt beslut om att  utlysa en tävling för utsmyckning av T-Centralen. Vera Nilsson fick också möjlighet att själv utsmycka den här pelaren med stenmosaik. Nedanför mitten av pelaren kan man föreställa sig en man i svart hatt, som ska vara Carl Jonas Love Almqvist.

T-Centralen pelare med stenmosaik

Därefter förflyttade vi oss till södra biljetthallen, mot Centralstationen. Längs väggarna finns väggdekor i spanskt kakel av grafikern och konstnären Jörgen Fogelquist, som han kallade ”Tur och retur”. Den har kompletterats flera gånger i samband med ombyggnader. Här med konstguiden Marie Andersson som berättar. 🙂

T-Centralen vägg södra biljetthallen

Efter att ha tagit rulltrappan till mellanplattformen för tåg på Röda linjen norrut och Gröna linjen söderut avslutades denna konstvisning, som bara omfattade de verk som tillkom i samband med T-Centralens invigning för 60 år sedan. Men sedan tillkom Blå linjen 1975 och andra kompletteringar också, så vi fick en del information om den konsten också, att själva gå och titta på. Här de båda sista kvarvarande konstutformningarna från 1950-talet.

Insprängt bland pelarnas kakelplattor finns små reliefplattor av Torsten Treutiger. På pelaren närmast finns en gammal spårvagn till vänster och en trådbuss i mitten. Väggen i bakgrunden är mönstersättning i högbränt tegel av Oscar Brandtberg.

T-Centralen mellanplattformen

Eftersom den här konstturen avsåg de konstverk på T-Centralen som kom dit för 60 år sedan, så var det alltså de som visades. I förbindelsegången ner till Blå linjens plattform finns ett senare konstverk från 1984, ”Take the A-train” av Carl Fredrik Reuterswärd. En liten detalj som vi tipsades om av konstguiden, och som man kanske inte tänkt på annars, är att de grafiska figurerna är sammansatta av SL-loggan längst till vänster i bild, som har klippts sönder och satts ihop på nya sätt.

T-Centralen Take the A-train i förbindelsegången  mot Blå linjen

De här olika figurerna på klarblå emalj sträcker sig längs hela rullbanden ner mot Blå linjen. Det är fyndigt gjort, och här ett annat avsnitt med hjärtan. Eftersom jag åker med rullbandet blev det lite rörelseoskärpa, men det är väl så det är tänkt att ses. 🙂

T-Centralen Take the A-train detalj med hjärtan

Vid förbindelsegångens slut finns ett mellanplan med trappor, rulltrappor och hissar som leder den sista biten ner till plattformen. Här finns i betongen en avbild av de arbetare som byggde stationen. De fick ställa sig framför en lampa och konstnären Per-Olof Ultvedt tecknade av dem. Det skedde i samband med bygget av plattformen för Blå linjen, som invigdes 1975.

T-Centralen arbete med Blå linjen

Nere på Blå linjens plattform får man kanske vara lite uppmärksam för att se de flerfärgade kuberna som ligger infällda i golvets svarta konststen. Betongvalven inspirerade Per-Olof Ultvedt att måla dem vita, som i landsortskyrkors vita valv. Dekorerade med bladrankor och blommor, och inte alltför påträngande.

T-Centralen plattformen Blå linjen

Här en planritning, som visar hur de tre tunnelbaneplattformarna på T-Centralen förhåller sig till varandra. Det mörka böjda fältet ungefär i mitten av bilden, symboliserar både den övre plattformen och mellanplattformen, som uppifrån ligger i precis samma läge. Blå linjens plattformen är det mörka horisontella fältet upptill i bilden. Vi ser också den nämnda förbindelsegången på ca 100 m, under Klara Norra Kyrkogata.

 

T-Centralen planritning 1975

Planritningen upprättades i samband med att blå linjen öppnades 1975. Sedan dess har alla tre biljetthallarna byggts om kraftigt. Speciellt i samband med att Citybanan togs i trafik sommaren 2017, som jag skrev om här. Därifrån hämtar jag en perspektivskiss, som förutom de tre tunnelbaneplattformarna visar de två nya pendeltågsplattformarna på Stockholm City som öppnats.

T-Centralen och Stockholm City

Trots att alla de nämnda plattformarna vid T-Centralen har gångförbindelse med varandra, så har man alltså valt att kalla de tillkommande pendeltågsplattformarna för Stockholm City. Dessförinnan samsas pendeltågen med regionaltågen och fjärrtågen vid Stockholms Centralstation. Gångtunneln däremellan var trång när alla välde fram, och den fick det passande smeknamnet ”suckarnas gång”. Efter att under lång tid ha kantats av några små trånga butiker, så togs de slutligen bort och gångens breddades något. I samband med det fick Jörgen Fogelquist möjlighet att komplettera sitt ovan nämnda verk ”Tur och retur” med sina spanska kakelväggar, bilden tagen mot Centralen.

T-Centralen suckarnas gång mot Centralen

Numera är det lite lugnare där, eftersom pendeltågsresenärerna numera har flera alternativa vägar från tunnelbanan ner till pendeltågen. En av dem är den här från mellanplattformen.

T-Centralen nedgång till Citybanan från mellanplattformen

Så här ser det ut när man åkt ner med rulltrappan i bilden ovan.

T-Centralen – Stockholm City

På nedre plattformen på Blå linjen ser det ut så här i västra änden. Genom glaspartiet ser vi först rulltrapporna och trappan ner till pendeltågen vid Stockholm City. Bakom dem kan man kanske skymta uppåtgående rulltrappor, som leder till Blå linjens biljetthall vid Vasagatan.

T-Centralen Blå linjen rulltrappor vid västra änden av plattformen

Nya konstverk har tillkommit vid Stockholm City. Jag skrev lite om dem i samband med att jag skrev Trafikstart för Citybanan här. Men när det gäller T-Centralen och konstverken där, stannar vi här. 🙂

Konståkning i tunnelbanan

16 november, 2017

Då och då sker det konstvandringar i tunnelbanan. I  nuläget (november 2017) har 94 av de 100 stationerna någon form av konstnärlig utsmyckning. På denna konstvisning var det ovanligt mycket folk, och genom handuppräckning konstaterades att ungefär hälften var nybörjare. Däribland jag. 🙂

Det var tre konstguider denna dag, två av dem med mikrofon och högtalare och i mitten på bilden står en teckenspråkstolk. Man kallar evenemanget för konståkning, eftersom man åker runt i tunnelbanan för att titta på konst. 🙂

Tre konstguider guidar

Kvinnan framför biljettautomaten till höger i bilden ovan, är den som januari 1998 drog igång regelbundna visningar av konsten på tunnelbanan. Hon heter Tiiu Valmet. Här är en närbild på henne då hon förbereder sig för dagens visning. Enligt förhandsinformationen är den här visningen också hennes sista för SL.

Tiiu Valmet

Det var i samband med en kurs som hon visade konsten för sina kurskamrater. Efter det tog hon kontakt med SL och föreslog att de skulle börja med regelbundna sådana här konstvisningar. De blev intresserade och det hela drog igång. Efter ett tag döpte Tiiu visningarna till ”konståkningar”.

Tiiu Valmet hade dessförinnan lång erfarenhet av liknande arbete. Först utbildade hon sig till lärare och jobbade som det. Därefter jobbade hon med utställningsproduktion på Naturhistoriska riksmuseet. Efter det utbildade hon sig till Stockholmsguide.

Den här dagen samlades man vid Fridhemsplan och det var några stationer på Blå tunnelbanelinjen som skulle besökas. Här en bild på de guiderna igen, vilket är de tre kvinnorna med glasögon. Till vänster är Marie Andersson, som också har blivit en av konståkningsguiderna, och kommer att fortsätta med det då Tiiu Valmet slutar. I mitten Tiiu Valmet själv. Och till höger Camilla Sjöström som gör konståkningen på teckenspråk.

Tre konståkningsguider

För att vi inte ska bli för många och vara till hinder för andra, så blev vi uppdelade i grupper. Trevligt nog fick jag tillhöra gruppen med Tiiu Valmet. Eftersom Blå tunnelbanelinjen passerar Fridhemsplan, så förflyttade vi oss därefter genom förbindelsegången dit. Vid en ”gångtrafikkorsning” hänger en fladdermus i taket, som symbol för de grottlika gångtunnlarna.

Fridhemsplan fladdermus i taket

Nere vid plattformen är temat för utsmyckningen strand och vatten. En rejäl båt står uppställd i en monter.

Fridhemsplan båt i monter

I en förbindelsetunnel mellan de båda plattformarna för tåg norrut och söderut hänger en fågel i taket. Det går nog också se att det står ”Konstguide Art Guide” på ryggen på den väst som Tiiu Valmet har, så övriga resenärer på tunnelbanan ska förstå vad som pågår. 🙂

Fridhemsplan fågel i taket

Det var dags att göra en liten åktur, för att sedan stiga av vid Tensta. Helga Henschen hette konstnären som hade huvudansvaret för att utsmycka den här stationen. Här ser vi fåglar som har flugit upp och satt sig på hyllor i bergrummet. 😉

Tensta fågelberg

Syskonskap står det på olika språk på färgglada skyltar.

Tensta syskonskap

Vi tog oss vidare ända ut till slutstationen Hjulsta.

Hjulsta

Sedan åkte vi tillbaka några stationer mot stan och klev av i Rinkeby. Vi fick veta att man på olika stationer satt upp små informationstavlor som informerar om konsten där.

Rinkeby

Sista stationen på den här konståkningsturen var Rissne. På väggarna står en massa text om olika historiska händelser som följer en tidslinje flera tusen år bakåt i tiden. Man får gå längs plattformen om man vill läsa allt. Det är mycket text, så det kommer att ta ganska lång tid att göra det. 😉

Rissne

Därmed var den här konståkningsturen slut. Det är dags för de flesta att ta sig tillbaka till stan. För Tiiu Valmet var därmed också karriären som konståkningsguide slut. Kanske gör hon något inhopp framöver om någon skulle bli sjuk, vem vet? Det var i alla fall hon som kom med den här idén en gång i tiden, och många, många tusen har därmed kunnat glädja sig åt att upptäcka konsten i tunnelbanan och få veta lite mer om den. 🙂

I tunnelbanan efter avslutad konståkning

Och konståkningsturerna kommer att fortsätta. Mer information på SL:s hemsida. En sökning på ordet ”konståkning” ger denna träff.